fredag 12 juni 2015

Dags att logga ut.

Tidigare har jag berättat om sidoprojektet--- att bygga ett dass. Det finns en specialskola för förståndshandikappade barn utanför Mumias. Vi har besökt skolan tidigare för uppföljning av arbetet med att sanera och behandla för "jiggers".  Jiggers är en sandfluga-parasit som kryper in under huden på fötterna-- ger ömma blåsor och sår på fötterna. Det är en plågsam procedur att skrapa bort blåsor, tvätta med väteperoxid och även sanera marken.
Så när vi var där på besök såg jag att man saknade nästan allt.

Jag rådgjorde med Jacinta , en av Rotarys koordinatorer och hon och vår sjuksköterska Centrin var med mig och talade med rektorn. Vad skulle man vilja ha hjälp med inom den budget jag hade till förfogande? Jo ett dass. Dasset de hade var snart fullt ( ett stort hål i marken).








Rektorn gjorde upp en projektplan och under 11/2 vecka var vi där flera gånger och såg att arbetet gick framåt. Först grävdes ett hål i marken, man göt en cement-tank och murade upp väggar till dasset.



Det ska gå att tömma tanken.  Men hur ska det gå för den kille som ska ner i hålet för att ta bort stöttorna till cementformen?

Barnen var glada och tacksamma. Hur kan man vara tacksam för ett dass?
 
Åter igen blir man påmind om att sådant som är självklarheter för oss kan vara en lyx i Kenya. Vi fick med tackbrev som jag ska visa för Rotary i Sävsjö.


Så är det dags för slutsummering. Jag kom välbehållen hem i går

Jag har sagt att det var sista gången i Kenya. Det kan vara dags att sluta. Man ska ju sluta när det är som bäst. Den här perioden har varit "bäst" på många sätt. Arbetet på klinikerna har varit bra. Vi har mött engagerade medarbetare i teamet, har haft en lab-tekniker och en farmaceut i teamet vilket bidragit till mer kvalitet i arbetet, Hälsokommittéerna har varit på plats och hjälp till. Så har vi också haft många patienter totalt 988 patienter. Mycket malaria nu under regnsäsongen. Tyvärr ser vi fortfarande flera undernärda och svårt sjuka barn och några nyupptäckta HIV- smittade patienter.

Jo nog har det skett en utveckling i Kenya. Många har blivit mer välbärgade men för de människor vi mött ute i byarna tycks det mesta vara oförändrat. Fortfarande lever man av sin egna lilla odling av majs, samlar vedpinnar till elden för att laga maten, kämpar för att få ihop till barnens skoluniformer, har inte råd att åka till sjukhuset när man behöver.

Men Kenya?? När ska jag förstå ? När når utvecklingen de fattiga på landsbygden? När slutar korruptionen? När finns botemedel mot HIV för alla? När ska kvinnorna få något att säga till om? När slutar motsättningar mellan stammar? När? När?


Det finns så mycket positivt också. Vänliga människor, vacker natur, glada skratt och humor! Jo jag längtar tillbaka!
 
Det finns många "roliga" slogans på skolor, byggnader och bilar. Ibland förstår man inte vad som menas. Fundera på det här!!

 
 
 
Tack till släkt vänner grannar och andra kända och okända som varit intresserade  av vårt arbete för
Rotarys Läkarbank. 
Nu loggar jag ut!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar