Jambo hakuna matata

Regnskogen.

Nu är vi välbehållna hemma. Vi hade sällskap av läkarbankens doktorer i Siaya ( en annan plats) som också var på hemväg. Det var välbehövligt att ventilera våra upplevelser.
De nya doktorerna kom på måndagen. De fanns i huset när vi kom hem. Bosse tog emot dem.- Han fick stanna hemma och packa!
Sista dagen hade jag flera patienter som lär testa sig för HIV och som tyvärr var smittade. Några kom också direkt till vår "consellor" och testade sig. Kanske det sprider sig att vi nu kan testa igen. Ingen annan klinik i området har tillgång till testen. Varför?? Ja det är fortfarande en olöst fråga.
Kenyas stora idol!--------------->

Tisdag hade blivit "public holiday" med kort varsel. Man ska göra en folkräkning. Man tror att det finns 40 miljoner Kenyaner. På måndagskvällen skulle räknandet börja men då kom ett häftigt skyfall. Vi tog oss i alla fall ut till Jeepen--men fick putta upp den ur ett gyttjehål. Vi skulle hälsa på vår vän Sister C en sista gång och presentera de nya doktorerna. Vi har blivit så imponerade av sister C:s verksamhet med övergivna barn. Och vilka barn!! Så söta och duktiga. De sjöng en välkomstsång för oss, dansade och trummade! Vi vill träffa dem igen!
Ja visst har vi mött många stora problem men som en balans föreslår vi att ni "klickar" på länken . Lyssna till sången--- samma sång som barnen har sjungit för oss!
När vi tänker på de fattiga och sjuka, särskilt barnen-- vill vi komma tillbaka. Vi tror att folket på gräsrotsnivå önskar sig en rättvisare regering och att korruption försvinner. Influenser från omvärlden kan kanske inspirera och vara en del i utvecklingen. Internet är en bra uppfinning!!
"Tala väl om Kenya", säger våra kenyanska vänner.


Här bodde Barack Obamas förfäder.------------>




Jambo Hello
Jambo,Jambo Bwana,...................................Hello, Hello Sir
Habari gani, ........................................How are you,
Mzuri sana...........................................Very fine

Wageni, mwakaribishwa,..............................Foreigners, you are welcome,
Kenya yetu Hakuna Matata...........................In our Kenya there is no problem.

Kenya nchi nzuri,...................................Kenya is a beutiful country.
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Nchi ya maajabu.....................................A wonderful country,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Nchi yenye amani....................................A peaceful country,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Hakuna Matata.......................................There is no problem
Hakuna Matata.......................................There is no problem

Watu wote,..........................................Everybody,
Hakuna Matata.......................................Thers is no problem,
Wakaribishwa,.......................................Are welcome,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Hakuna Matata,......................................There is no problem.
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

There is no problem,

Visst har vi mött problem ! Visst är det mycket vi inte förstår ! Men Kenya finns i våra hjärtan!
Tack för ditt intresse för vår blogg.
Framtiden får utvisa om det blir någon ny period i Kenya. Vi hoppas!
NOTE : This song, composed by Kenyan musician Teddy Kalanda Harrison, was first recorded in February 1980.

Blogg 12 090824
Måndag morgon och sista arbetsdagen. Just nu packas jeepen. Vi sitter med en massa papper och räknar pengar och patienter. Vi ska redovisa åt flera håll. Men i efter middag ska allt vara klart för då kommer de nya doktorerna. Kvällen kommer att ägnas åt rapport till de nya.
I dag får Bosse vara hemma och packa!
Vi har haft en skön helg. Vi körde till Rondo Retreat som ligger i en av de sista regnsskogarna. Det var fridfullt och trevligt och vi vilade verkligen ut. Men vi tog en tidig morgonpromenad upp till ett berg och såg solen gå upp.

Nu kommer vi snart hem. Vi längtar efter de små och stora barnbarnen!
På bilden vinkar vi till de små!

Sista veckan

Blogg nr 11 2009-08-20
Lördag och söndag var vi ”hemma”. Därefter var torget i full gång. Man kan handla allting från grönsaker -kläder- kött-möbler och t.o.m. kistor.
På kvällen kör vi ner till Strandhotellet och äter fisk, gott,gott. Många storkar i träden.
Söndag är ju vilodag men på morgonen var vi i katolska kyrkan och lyssna till gudstjänst på engelska ,och en annorlunda kör-sång, taktfull musik och kropps-rörelser,nästan danssteg.
I måndags var Amoyo på tur. Där var grupper med bybor som jobbade med registrering och omhändertagande av de föräldralösa barnen, sponsrade av USAIDS. Det finns 800 sådana barn här i bygden.
Agneta har 18 pat. idag och där var bl.a. en pojke ca. 7 år som hon hittade en böna inne i örat på. Hon fick ut den med en peang. Pojken blev glad och hörde bättre också.
Tisdag är turen kommen till UNGA. Bosse besöker skolan och talar lite om Sverige för en 7:e klass. Det blev en tidigare lunch idag, Kommittén här hade fått klart för sig att det var sista dagen med Agneta så det hölls tal och tackade för den goda hjälpen. Man hade fått kritik från oss och lovade att bättra sig med städning och utrustning. Agneta håller ett tal också och tackar för oss.
Josephine har bakat mandasi, så B börjar göra glutenfria sådana och får hjälp med fritteringen, det blev gott.
Onsdag är det KOGUTA vi besöker. Där väntar redan en rad med patienter. Kl. 13 slutar man med registrering och får in 48 st (någon kom för sent men togs omhand ändå). Nu finns det HIV-test igen så nu kan man kolla den sidan igen. Det är många som är HIV-positiva här i denna del av Kenya.
Det blev en by-vandring för Bosse med lite reportage-inspelning om hur man kapar långt gräs som användes till taktäckning.
Ja så går dagarna en efter en. Vi är på sluttampen. Längtar hem lite. Orkar inte med mer fruktsallad!
Elen kommer och går och vi har tvättat av och fyllt fotogenlampan.
Vi har varit på Rotaryklubben . Puffade för att man kan se på youtube Hans Roslings föreläsningar.
I Torsdags morse gjorde vi studiebesök på ett litet katolskt sjukhus och daghem och småskola. Barnen uppträdde och var jätteduktiga! De hade vunnit en nationell tävling i ”performance”.
Sister C var med oss och på kvällen var vi hemma hos henne och barnen igen för ny omfattande middag. Vi fick nya gåvor. Vi får skriva mer om sister C en annan gång. Hon har tagit hand om en massa övergivna barn. Nu hade man igen ett tvillingpar som övergivits efter födseln. Varje dag finns det övergivna barn säger hon. Det kan gå att adoptera säger hon.
I dag fredag finns åtminstone 3 undernärda barn bland patienterna i Dunga.
Nyss har vi haft ”soda party” eller personalmöte och sa farväl till våra team-medlemmar. Bara en arbetsdag på måndag kvar.
I helgen ska vi till Kakamega regnskog och vila oss.

Det finns många bekymmer i landet. Vi läser i tidningarna och varje dag skrivs om
1.Förstörd regnskog som lett till att hela landet fått torka. Människor har skövlat skogen och odlat. Nu bör folket flytta ut från området så att man kan plantera ny skog. Förre presidenten Moi har lagt sig i debatten. På hans tid delade han ut mark i skogen till sina sympatisörer.
2.Svält i landet.
3.Fortfarande bor människor i flyktingläger. Ingen har ännu ställts inför rätta. Stammotsättningar kvarstår.
4.HIV. Vi har tack vare Dr Poul fått testkit. Vi har skickat mail till tidningar, UNESCO, Clintons hjälpfond m.m. Brist på HIV test hos alla andra organisationer i detta området.
5.Korruption som vi tror ligger bakom många problem även våldsyttringar.

Men vi är glada om än bara för en liten böna i örat!

Så har regntiden börjat-- efterlängtat!
Bilder uppifrån och ner:
Hus vid vägen
HIV testning
Barnen showar
Regnet kommer

Orm-skola

Blogg 10 090815

Nu är det dags för "orm-skola".
Lektion1: Hur går man ut från sitt hus? Jo man går ut som en afrikan-- inte som en europe. Med andra ord fäster man inte blicken i fjärran ,utan stannar på tröskeln-- spanar nedåt samt åt höger och vänster. Sedan går man ut.
Lektion 2: Ormar inomhus. Kolla efter ormar på svala fuktiga ställen. Lyft på filten innan Du kryper ner i sängen. Ha inget som luktar gott som parfym och tvål – det gillar ormar också!
Lektion 3: Ormar i träd. Titta upp innan Du sätter dej under trädet. Kolla efter orm om det finns halmtak på verandan.En orm kan plötsligt ramla ner från ett träd. De trivs i sisalbuskar på natten.
Lektion 4: Hur undvika en orm-attack? Ormar är lika rädda för människor som människor för ormar. Man kan antingen förflytta sig snabbt eller långsamt från platsen.???Ha fotogen och släng ut framför ormen. Man kan också hälla fotogen runt huset eller ha fotogen i burkar i staketet och buskarna. En del ormar kan hoppa och då bör man skydda huvudet (från en ej helt säker källa).Om Du är kvinna ropa på en man!
Lektion 5: Hur dödar man en orm? Det finns gift att köpa som man kan lägga på ett blad. Vid mer akuta lägen ska man ha en käpp och slå på ormen. Då blir ormen förvirrad och sticker inte iväg. Sen slår man ihjäl ormen.
Om ormen är stor bör man vara flera stycken män som omringar ormen och kastar stora stenar på ormen tills han/hon dör. Man kan också vara flera med käppar från olika håll.
That´s it! Lätt som en plätt tills det blir skapt läge!

Så här en vecka före hemresan vågar vi skriva ner vad vi lärt oss. Det finns ormar häromkring. När jag A) satt ute på verandan kom en liten svart en fram. Jag följde instinktivt lektion 3 och gick in i huset och ropade på männen! Bosse tog kort! Orman slank iväg och har inte setts till sedan dess. Vår vakt har hällt ut fotogen runt huset så vi känner oss trygga. Man säger att det var en liten svart mamba!!
På väg hem från en klinik fick vi vara vittne till lektion 5! Några män hade omringat ett buskage. De hade stenar i händerna och kastade. Till sist kom man fram till vägkanten med en stor svart mamba som nu nästan var död. Några stenar till så var den slut.
Det finns inga fridlysta ormar i Kenya. Ormen= Den Onde. Som Josefin sa: "Vi har annat att tänka på i Kenya än att bry oss om ormar."
Den här helgen är vi kvar i Homa Bay. Vi har det fint. Fredag kväll åt vi middag på turisthotellet vid stranden.
Vår Josefin som har sin familj i en annan stad kom hit. Hon kände sig ensam. Josefin lagade en god lunch till oss medan vi var på torget och shoppade.
I dag på morgonen kl 7 gick vi till Katolska kyrkan. Lyssnade till vacker sång och hälsade på våra vänner sister C och rektorparet bl.a.
Nu ska vi ta det lungt i dag. Det är för varmt för promenad. 29grader i skuggan!
Bild 1 Skylt
Bild 2 Lärare och elev lektion 5
Bild 3 Orm på verandan
Bild 4 Nästan död svart mamba

Back in business!!

Blogg nr 9
Det är måndag kväll och Sister C tar oss med ut till sitt jordbruks-projekt som skapar för de ungdomar som hon har hand om. Det är ett inhägnat jordbruk på ca 100x100 meter. Detta skall delas in i 20 lika stora rutor för odling av olika grödor. Det skall borras en brunn också för tork-tider. Man har precis skördat en omgång majs och ”spritat” loss kornen från kolvarna . Sedan mals de till majs-mjöl.
Det skall byggas ett hus för de som skall sköta gården. En proffsig ritning med alla funktioner inrutade. Runt omkring skall planteras Pinje-träd som det susar i av vinden.
På hemvägen blir vi körda till Sister C:s barnhem där det fanns 5 småttingar på ca 3 år och ca 10 pojkar o flickor mellan 15 o 17 år. De har ett fint boende i dubbelrum och de lagar sin mat och sköter de små själva. Det finns en vaktman och gården är omringad av en mur.
Vi blev underhållna av en av tjejerna som deklamerade både på engelska och Lou (stamspråket).
Vi kommer hem och får mat och somnar ovaggade.
Tisdag 11 aug.
Idag är det UNGA som får besök. .
Det är ett fattigt område där man får bära vattnet upp från en å och även samla knabbar och bära hem. Det är uteslutande kvinnor och barn som bär allt på huvudet.

Onsdag 12 aug.
KOGUTA är platsen idag och där är man igång och många patienter (44) skrivs in. Det är varmt i lerhyddan. Till slut bankar vår chaufför ut ett litet större fönster så en liten vindpust kan blåsa in. Hönsen har fått kycklingar och de chasas ut då och då. En patient var inte sjuk. Det var en lite bebis 2 månader. Han hade fötts när mamman var på väg till sjukhuset. Bara ploppat ut och ramlat på marken. Mamma tyckte att han andades dåligt och var rädd att han slagit sig i fallen. Men bebisen var jättefin-- hade lite snarkande andning p.g.a mjuka luftvägar som en del bebisar kan ha. Mamman blev glad.
.
På kvällen är vi bjudna till en skollärare som driver en boarding-school. Den är väldigt väl-organiserad och välbyggd. Sådant märks väl här nere. Efter visningen följer en enastående middag med väldigt många och goda rätter.
Både läraren och Sister C har varit i Sverige så det blir många minnen som dryftas.
Så följer aftonens ”dans” där Bosse som äldst får äran att bjuda upp var och en, både män och kvinnor, t.o.m. Sister C, så är alla igång till mäktiga toner från ett tv-program.
Kl.23 får vi värdens och allas tack för att vi har besökt dom och vi tackar för den fina gästfriheten.
Det blir sent i säng igen! Natti! Natti!

Torsdag 13 aug.
N´DERE får vi köra de sista kilometerna utan väg för att nå. Det är gropigt busk-landskap (guava)
”M'bozi” (Bosse) ger sig ut i bland hyddorna och hittar en liten socker-kvarn där man pressar sockerrör och vatten tillsättes lite, sen har man en plåt- balja som rymmer ca 500 liter och eldar med de pressade socker-rören som torkat. Det kokas länge och ångar av så den sega socker massan hälls upp i 2-litersburkar och stelnar. Färdigt att användas. Det kallas melass.
Det var bara 7 pat. I dag ,som nästan alla dagar något eller flera undernärda barn , i dag även ett par äldre med bristtillstånd. ( Vitamin B)
Jeep-batteriet var kass så Dr. och Sköterskor fick skjuta igång den. Då kommer M´bozi tillbaka och vi kan åka hem. M´bozi lockar alltid till skratt för M´bozi betyder get på zwahili!!
.
Fredag 14 aug. Idag fyller William 10 år! Grattis ! !

I dag är vi ”back in business”. Vi har fått test-kitt för HIV.!!

Kollegan dr Poul har via en kontakt på MSF fått veta att det finns testkitt att köpa via en privat firma i Nairobi. Några telefonsamtal och sms så blev det godkänt att köpa. Testen kom i går eftermiddag. Redan första patienten i dag testades men hade lyckligtvis inte HIV.

Vi har hopp om att det ska komma fler testkitt till Homa Bay via MSF och USAID. "Yes we can!"

Bilderna visar uppifrån och nedåt:

Kvinnor bär vedpinnar
Koguta med litet fönster

Koguta ned stort fönster

Sockerbruk

Lake Viktoria

Blogg 8.
Helgens äventyr.!Vi sjunger för Yussuf chauffören som fyller år idag. Sen bär det iväg på resa till :
Lake Victoria Safari Village. En Norrman som bott och arbetat i Kenya i många år. Han har byggt upp en bungalov-by med halmtak och härligt utrustade med toa o dusch. Vi passerar en stad som heter M´bita. Vi kommer fram mitt på dagen så det blir lunch först och sen hoppar Agneta o Bosse rakt ut i Victoriasjön. Vi blir varnade av Odd norrmannen att inte simma för långt ut för det kan finnas Hippos- (flodhästar) och dom godkänner ingen annan i vattnet!!! Det är varmt i vattnet- ungefär som allra varmast inne vid land sommartid hemma. Agneta försöker jobba med en ny blogg. Strömmen kommer 10 min., sen bryts den och man får vänta en halvtimme. Vi äter en god buffé på kvällen (maten är god här) och får ett snack med Odd igen. Så blir det En brasafton på stranden, ett stort bål i den svarta natten och många sitter i ring runt. Vi blir serverade kaffe också. Det är egentligen inte synd om oss.! Agneta kan få en timme på kvällen med datorn sen går strömmen igen. Vi sover gott under nät och på morgonen har vi en god frukost. Det blir avslappat och skönt, det behöver både Agneta o Poul för de jobbar hårt under veckan. Tänk Er att sitta i Åkershäll och titta ut över Handskeryds-sjön, här är det nästan ännu vackrare. Vi träffar andra Europeer-läkare som jobbar i olika organisationer, bl.a. MSF som är läkare utan gränser. Vi stannar till lunch idag så det blir skumpa-skumpa 2 timmar ”hem”.

Vi kom hem ganska tidigt. Vi hade el!! Det är el-ransonering så om jag/vi förstått rätt så har vi ingen ström tisdagar och fredagar. Måndag med arbete ute i Amoyo. Jag hade inte så många patienter (15). En man hade svår bältros som är ett tecken på AIDS här i Kenya. Han hade svår värk i panna och runt öga. Jag har för Runboms pengar köpt ett lite dyrare läkemedel att ha i beredskap om jag träffar liknande patienter ,så det kändes jättebra att kunna göra vad som var möjligt! Så i morgon får jag fylla på mitt hemliga förråd.

Kulturkrock

090809 Blogg 7

Äntligen kan jag sitta en stund och minnas tillbaka på veckan som gått. Dagarna går fort. Vi jobbar rätt hårt tycker jag, men vissa dagar kommer inte så många patienter. Medeltalet så här långt är 25 (varierat mellan 15-44)så det blir inte några längre samtal för det mesta. Men ibland kommer problem fram efter en stund när patienten kollat av oss lite.
Patientkö

Veckan började i Amoyo som ligger ganska långt bort. När folket har sett att vi kommit, kommer också patienterna. Man vill gärna komma sent. Vi slutar registrera kön kl 13, men oftast kommer det några till. Jag försöker få ordning och talar om för hälsokommittéen att ,om vi kan starta kl 8 så kan patienterna det också. Men om det redan finns någon patient när vi kommer, vet jag att det är en mycket sjuk sådan.
I Amoyo väntade en ung gravid kvinna med svår huvudvärk och feber.
Vi testade för malaria men testet gav inget utslag. Efter min enkla undersökning befarade jag att hon hade hjärnhinneinflammation. Hon behövde komma till sjukhus snabbt. Motorcykel är det enda tillgängliga transportmedlet fram till stora vägen och sedan en proppfull minibuss. Nej-- det skulle inte gå, utan vår chaufför fick vända bilen och köra henne till sjukhuset. Under tiden fick vi i all hast anställa en ny apotekare.(Chauffören brukar dela ut medicinen !)
Valet föll på Bosse och han hade en medfödd
Klinik
begåvning... Ja ni som har sett hans medicinförråd hemma förstår. Han började genast skiva tydliga bokstäver på burkarna och talade om för doktorn att hon ska skiva paracetamol, om hon menar det, och inte något som liknar ”Panado”.
Sista dagen i veckan fick Bosse åter vara apotekare. Då fick Josef (chauffören) köra in en liten mycket undernärd gosse. Vi ville bara gråta. Mamman var inte kapabel att ta hand om barnet trodde vår personal. Pappan hade två fruar och pojkens mamma var nummer två. Då har hon lägre rang och kan säkert inte ställa några stora krav, som att få mat till sig själv och barnet.
Men jag skrev visst om en annan liten flicka som kördes till sjukhus en av mina första dagar. Vi hörde att hon varit på sjukhuset i 1 vecka och nu var hon frisk igen och hemma.... Ja det är så vi gör. När vi möter alltför svåra saker tänker vi på något positivt!!
Ja jag härjar på kommittéen. Jag tycker att patienter kan komma tidigt på dagen, att lokalen vi ska vara i bör var städad,( vi ska inte behöva vänta på att någon ska komma och sopa) att det ska finnas en brits att undersöka patienter på. Patienten får ligga på en madrass på golvet. Jag själv är ju inte alltför smidig och patienterna ibland än mindre ,om de har ont i ryggen. Vår sjuksköterska står på alla fyra när hon ska lyssna på fosterljud.
Men saker och ting går inte fort här i Kenya.

Hälsokommiteéns ordförande kom in och frågade om inte den kvinnliga rektorn på skolan kunde komma in genast, så hon kunde fortsätta sitt arbete. Man blev väldigt förvånade när jag sa att bara svårt sjuka går före i kön. Men om hon ville kunde hon fråga kön utanför om det var o.k.? Det gjorde hon inte. Hon fick vänta tills hennes tur närmade sig. Då sprang en elev efter henne.
Ett annat frustrationsämne är att vi saknar test-kit för HIV. Jag skrev att vi skickat brev till de två stora tidningarna men inte fått något svar. Vi plippade iväg artikeln till CNN också. Dr Paul gjorde en ny version som skickades till tidningen Standard. Vi har talat med lokala auktoriteter och vi förstår ingenting. Den högste medicinskt ansvarigas närmaste man försökte inbilla oss att det var en nyhet för honom. Han ringde på stört en person som skulle veta. Denna person svarade dock inte i telefonen. Längre än så kom vi inte. Hur dumma tror man att vi är?? Det är klart att han vet! MSF (läkare utan gränser) sköter AIDS-vård . De har för länge sedan informerat höga vederbörande.
Så vi tvingas möta patienter, flera varje dag, med enligt kliniska tecken utvecklad AIDS. De kan inte testas och få bromsmedicin.
Någon ser kallblodigt på detta!
Ja Dr Paul och jag är frustrerade.
Vore detta scoop något för Borås tidnig? Vad ska vi göra??

Men inget är lagom! Jag beställde test-kit för malaria. Faxen fungerade inte, så jag mailade in orden och bad om bekräftelse per tel. Fick ingen bekräftelse, så nästa dag lyckades jag faxa iväg orden. Efter ett par dagar kom ett paket med 500 test. Jättebra!! Det fungerar!! Bara det att nästa dag kom 500 test-kit till. Orderna hade gått fram och ingen tyckte att det var underligt med två lika leveranser till samma adress!

teckning från Standard
Veckans nyhet i Kenya är att Hillary Clinton har
varit här. Hon har hälsat från Obama och hållit förmaningstal. Hoppas att det kan ha någon verkan.
Ja ämnet för veckan tycks vara frustration eller kulturkrock.

Vi har hjälp av Josefin i köket. Hon är glad och lagar bra mat!

Kenyansk gastfrihet

Resan till Fangalo.

Det hander sa mycket hela tiden. Harddisken ar full. Vad blir det i dag?
Vad sags om sjukdomar?
Eller Kulturkrock?
Eller ormskola lektion 1 0ch 2 eller lektion 5 dar man lar sig sla ihjal en svart mamba.Men sistmamnda skrammer val upp er sa det far ansta.
Vill ni hora om Kenyas moder Teresia? Vi har traffat en oerhort intressant kenyansk nunna. Hon ar vard en hel bok.
Vi valjer Kenyansk gastfrihet.
Vi ater frukost tidigt och hamtas sister C fore klockan 7. Paul kor-- han ar mest kompetent pa de daliga vagarna.Vi har kopt en present till siste C:s mamma for vi ska aka till en o i Viktoriasjon dar Sister C har sitt hem.
Vagen tar 2 timmar och vi far parkera bilen hos en hollandsk prast som kom till Kenya 1958. Han var aven arkitekt sa han har ritat och byggt kyrkor och skolor.
Baten kommer och vi lastar i oss och bagaget.
Det tar lite over en timma over.
Vi blir valkomnade av Sister C:s slaktingar som bar vara vaskor up till stugan dar vi ska bo.
Uppfor, uppfor, varmt! Jobbigt ! Sa traffar vi C:s mamma Agnes, och broderna med famljer som bor pa samma kulle.Det morknar snart och vi far en god middag. Musiken borjar horas, vi gar ut pa planen dar ungdomar dansar i yngre o aldre grupper. De tavlar . Vi far hjalpa till att utse de basta. Dar sitter manga aldre som lyssnar och deltar. Ratt som de ar blir det visitors dans. Vi hoppar upp och dansar foxtrot till reggie-musik.
Det blev uppskattat-- inte minst nar Bosse sedan bjuder upp de aldre damerna ( i Agnetas alder!)
Sedan haller sister C tal till byborna-- formaningar med bade ris och ros. Svarstal och vi maste ocksa saga nagot. Klockan ar runt 2 pa natten. Manen skiner, syrsona spelar och nagra fiskebatar har starka lysen ute pa sjon. Trollsk stamning, Nagra smapojkar har somnat pa marken.
Antligen far vi sova nagra timmar!


Efter frukost tar vi en promenad uppfor berget. Vi ser en kalla med friskt vatten. Nagra sma apor kikar nyfiket pa oss.
Det finns stora grottor langre upp dar man hittat skelett och skallar fran forntiden.
Efter annu en jattegod lunch blir det hemfard.
Sister C som ar vard en hel bok har bl.a startat feeding-program for barn pa on. 60 % av barnen ar foraldralosa. Hon har tillsammans med byborna startat forskola och klass 1. Vi gjorde studiebesok dar. Mycket spartanska lokaler. Tranga lerhus 137 elever. Sister C:s mamma och annan tant lagade frukost och lunch till barnen. Det bodde flera foraldralosa barn i slaktingarnas hus.
Vi lyckades inte fa over texten vi skrivit hemma sa det har far duga!! Bilderna ar ocksa i oordning. Datasuport behovs Henrik!
Tack for kommentarerna! Det tar for lang tid att svara pa e.mail sa vi sager bara Tack och Hakuna Matata! I morgon blir det elransonering sa vi far se hur vi lyckas halla kontaktet!

Blogg 5.
090730
Vi är i gång med arbete igen efter helgens spännande utflykt. Vi lyckades inte helt bra med vårt
USB-minne så vi fick skriva om texten på internetkaféet. Så en del intressanta fakta föll bort. Vi
körde vilse i mörkret och därför fick vi ringa och be att man mötte oss. Lejonet satt vi vägkanten
strax innan vi fick punkta. Vi såg tusen ögon lysa i mörkret-- det var en massa gnuer på vandring.
Att se alla dessa lysande ögon och höra trampet av hovarna--- ja det var värt besväret att köra vilse!
Det är många patienter ute på klinikerna. I går 38 patienter, i dag 24. Sjukdomsbilden är blandad.
Många har feber och hosta och vad vi kallar förkylning, men man söker tidigt i sjukdomen. Så det
är inte så lätt att ställa rätt diagnos. Man är ju orolig för malaria. Vi kan testa för malaria men testar
helst inte små barn. De är rädda nog ändå för mzungos! Gallskriker!! De minsta barnen har dock
inte fattat skillnaden på svart och vit ,så om de inte är för sjuka ler de med sina tandlösa munnar!
Men många är rejält sjuka i malaria. Då känns det bra att kunna hjälpa. En del får vi skicka till
sjukhus.
Vi har tyvärr inga test-kit för att testa för HIV. Vi skulle ha tillgång till sådana. Vi har en person med
oss i teamet vars uppgift är att informera om HIV och erbjuda testning. Jag ser många patienter med
misstänkt HIV. Som det nu är kan de inte bli testade och om behov finns få bromsmedicin. ( Jag
skrev visst om det tidigare?). I alla fall skrev Dr Paul och jag en insändare och skickade till de två
stora tidningarna här i förrgår. Vi vet inte om någon nappar på vårt scoop. Vi frågade oss om det
finns en dold agenda? Är det ett sätt att förbättra statistiken? Om färre får diagnos ser det ut som om
frekvensen HIV minskar? Det stämmer inte med vårt kliniska intryck skrev vi. ( Vi kan inte beställa
test utan det måste gå genom hälsoministeriet)
Annars talar våra medarbetare mycket om politik Kenya håller på att förvandlas till öken-- floder
torkar ut. Man ha förstört stora skogar och man behöver återplantera. Människor som tagit ner skog
och börjat odla annan gröda måste nu flytta för att skogen ska återhämta sig. En viss ekonomisk
kompensation utlovas. Men politiker har köpt upp mark för att få ut ersättning säger man.
Ja vi tror att hela Kenya är en krutdunk! Människor finns fortfarande i flyktingläger efter
oroligheter förra året.
Nu kommer skymningen som ju är kort. Bosse är och köper en termos. Teamet behöver två, för
doktorn får aldrig något kaffe! Då är vattnet slut.
Doktors ska göra pannkaka till Bosse och vi andra ska få chapati och grönsaker till kvällsmat. Jag
( Agneta) är lite hungrig. Vi fick ugali-- det kan jag äta-- och småfisk-stuvning. Fiskarna är bara 2-3
cm långa med huvud och ögon kvar-- Ja jag är kvackelmagad men Bosse lät sig väl smaka liksom
resten av teamet. Inte en enda lite firre blev kvar!
Jag-(Bosse) åt upp 200 fiskar-nytt rekord för mig. Ugali är en glutenfri majs-skapelse, så det är inte
synd om mig !

blogg 4

• Lejon i natten. Resan till Masai Mara.
• Vi slutar relativt tidigt i Dunga och kommer ivag 15:30. Grusvag forst 3 timmar sedan blev det spetsigt berg att kora pa. och vi korde lite vilse i morkret. Paul ringde till lodgen Aruba och de korde ut i natten och motte oss.

Vi fick punktering och vi hjalptes at att byta i pannlampans sken.

Framme pa kamping kl 22. Vi fick en stadig middag och fick bra talt att sova i. ( 8 ggr 4 m med toa och dusch). Maten var fin.

Punkta.

Pa morgonen en kopp kaffe och sedan ivag kl 06:30. in i sjalva nationalparken. Vi kor i 3,5 timmar och far se lejon , bufflar, flodhastar, hyenor, mangder med zebror och annu mera gnuer.

Sma dick-dick-antiloper, vaterbock ( en sort stora hjortar).

Vi ar ute pa tre tripper, tva morgonturer och en eftermiddag.Det ar ca 3,5-4 tim. varje gang.

Lejon

Det ar intrade i parken, doktorer och chaufforen far billigare= infodingspris for att de jobbar i Kenya. Vi tva medfoljare betalar 60 $ per dag.

Sista morgonen kor vi langre in och hittar elefaanter, 2 familjer med varsin liten en-mannads unge. Vi ser en stor lejonhanne och en massa vartsvin ( Hakuna Matata!). Flera leoparder.

Gnuerna ar 100-tals i varje grupp och de vandrar upp fran Serengeti i tanzania hit till Masai Mara p.g.a battre bete.Efter en tid har flyttar de tillbaka igen.

Vi betalar 750 kr dygn inklusive all mat och 2 jeepfarder per dygn. Vi hade en bra guide som heter Moses och ar en Masai.

Anlaggningen heter Aruba Camping och har stora talt med riktiga sangar.

Elefanter

Masai Mara

Giraffer.

Vi kor tillbaka till Homa Bay pa en battre vag, Forst China-road sopm kineser har byggt och motsvarar vara vagar hemma. Det ar ca 23 mil enkel vag fran Homa bay till Masai Mara och tar 6 timmar= 38kmper timme. Vi handlat veckans mat i Kisii en stad med varuhuset Nakumat.

Vi kommer hem strax fore skymmning. Trotta men valbehallna.

Se you later alligater!

Blogg 3.

Nu är vi igång. Det tog bara en liten stund sedan tyckte jag att jobbet flöt bra. Jag hittade de engelska orden. Kom ihåg namnen på läkemedel.
Jag har grälat på hälsokomitteérnas representanter. Hittills har ingen av klinikerna haft en undersökningsbrits, så jag har fått be patienten lägga sig på en madrass på golvet. Sedan har jag fått sitta på huk och undersöka.
I går kom en liten ca 1½ årig flicka med svår malaria. Hon var jättedålig och behövde komma till sjukhus snabbt för att få blodtransfusion. Vår chaufför fick vända tillbaka och skjutsade flickan och föräldrarna till sjukhuset i Homa Bay. Drygt en timmes bilfärd på knaggliga vägar. Alternativet var att föräldrarna skulle ta en motorcykeltaxi ( om det fanns någon?) och sedan ta en liten minibuss till sjukhuset. Hon skulle ha behövt en ambulans med blåljus!! Hon överlevde dock transporten och jag hoppas att hon klarar sig.
I dag 22/7 var vi åter på en avlägsen by. Kliniken var också dåligt utrustad. Stampat jordgolv. En liten höna kom in då och då. Hon hade faktiskt ont i foten för hon haltade, men hon fick ingen vård.
Men det gick bra att jobba där. Vi hade en massa patienter (39 )i en strid ström. De flesta hade malaria.
I går kväll var vi på Rotaryklubbens möte. Vi träffade flera engagerade kenyaner som satsade på olika hjälpprojekt. Några engelsmän var där för att följa upp ett biståndsprojekt. De hade stött på många svårigheter men kanske kunde Rotaryklubben hjälpa dem? Vi åt sedan middag på hotellet.
Och jag (B). Har ägnat mig åt skolan som vanligt, det är fasinerande att möta en skolklass som när de får en fotboll ställer sig upp och hurrar och klappar händer. Jag började i 8:an och fortsatte ner i alla klasserna. När vi sen på rasten träffas så vill alla ta mig i hand och helst på en gång.
Senare på em. övar en 6:e klass på en gammal folkdans med huvudprydnader och trummor o trumpeter, det filmades också och när de får se resultatet så är det nära att jag blir nertrampad, alla skall se på en gång och de skriker av förtjusning ! Det är ju kanske enda gången de har chansen att träffa en ”mzungo”
Jag hade turen att kunna prova ut glasögon till en 59-åring och en 30-åring och det lyckades bra.
Allt för i dag. Vi planerar något spännande till helgen.

Homa bay 16/7.
Ja nu hat vi kommit fram till vårt ”hem” för de nästa 6 veckorna. Jag önskar att jag kunde förmedla
hur Afrika igen möter oss med speciella ljud, dofter och syner. Redan på flygplatsen kände jag igen
lukten av Afrika. Visserligen kom den nog från inte helt renat flygbränsle, men jag kände igen mig.
Resan till Homa Bay tog sin tid. Men 1½ dygn efter avfärd från Nässjö var vi hemma i Homa Bay.
Ja, vi har inte varit här förut men det känns ändå bekant. Huset ser ungefär ut som de hus vi bott i
tidigare. Det är enkelt, men fint efter Kenyansk standard.
Vi sov gott, trötta som vi var.
Så i dag är det söndag. Vi installerar oss i huset. Bekantar oss med kollegan från Lund som vi delar
bostad med. Det kommer att bli trevligt och vi trivs redan med varandra.
Kollegan och jag har inventerat våra lådor med medicin. Tänk om man vore tvungen att tvätta
händerna sedan man hanterat medicinburkarna i läkemedelsförrådet hemma i Sverige! Det känns ju
inte så bra här heller! Säkert kommer vi att drabbas av fler kulturchockar!
Vi har träffat två unga läkare som arbetar för ”läkare utan gränser”. En av dem har jobbat för
Rotarys läkarbank föregående 6 veckor. Vad fint att hon fanns tillgänglig och kunde hjälpa oss!
Hon gav rapport angående min jeep-linje. Det väntar en del utmaningar förstod jag. Men Jag får
hoppas ”Hakuna matata! ( det ordnar sig!)
Kolla kartan. Vi finns vid en vik av Viktoriasjön.

090720
Vi har börjat vårt jobb i dag. Det tog något mer än en timme att köra ut till kliniken på dåliga vägar.
Först stannade vi i en affär och köpte ”baby-gröt”. Det motsvarar välling-pulver. Vi delar ut det till
undernärda barn, samtidigt som sköterskan ger kost-information.
Det fanns inga patienter när vi kom fram. Jag har hört att man gärna kommer sent, vilket vi inte
tycker om. Men snart kom patienterna. De flesta hade malaria. Vi har nu bra läkemedel så vi botade
nog en hel del människor. Många gånger köper man någon overksam medicin i en obestämbar
blandning. En flicka hade fått någon örtmedicin i ögonen som nu var ilsket röda och hon hade sår
på hornhinnan. Jag hoppas se henne på återbesök nästa vecka.
Så visst gör vi nytta!!
Men samtidigt är det frustrerande att vi inte har tillgång till några test för HIV. Dom har
”försvunnit” någonstans och ingen vet var. Inte heller ”Läkare utan gränser” har några test men
jobbar för att få klarhet i saken. Så just nu riskerar människor att dö p.g.a att vi inte kan ställa
diagnos och sedan inleda behandling. Så talet om att broms-medicin finns ekar lite ihåligt. Som man
säger i TV-reklamen: ” Thinking and doing is two different thing.”
Men vi får tänka positivt-- att vi kunde ge många en förhoppningsvis bra behandling för en
livshotande sjukdom i dag ( tänker på Malaria).
Bosse har också varit fullt sysselsatt i dag.

(B) Ja minsann! I dag lät vi de Kenyanska killarna vara chaufförer, och det var tur det. De vägar
som vi sett och kört på i dag har inte en ”vetig” bit. Det är jobbigt hela tiden att kryssa mellan
”potthålen”och undvika att välta.
Det blev besök på en byskola för min del, Maranoyona Primary school.. Efter vandring i stekhet sol
uppför backarna och vattenflaskan kvar i bilen, blir jag välkomnad av rektorn med orden : you see,
we take the water from the roof so I don'tt think you should use it to drink.
Jag fick hålla mina ”föredrag” i en 5:a en 7:a och en 9:a. Ungarna är eld och lågor när jag berättar
om Skandinavien och Sverige samtidigt som jag ritar på svarta tavlan: Afrika-Europa-och så vårt
land uppe i Norden som sommartid kan ha solen uppe både dag och natt och så motsatsen : på
vintern i norr när solen aldrig kommer upp på dagarna ens. Det är dödstyst i salarna, De har aldrig
haft någon ”m´zungo i klassrummet (en ”viting”). När jag kommer ut från sista klassen och skall gå
neråt byn igen då står det 200 1:a- 2:a- o 3:e-klassare i en ring utanför dörren och vill ta mig i hand
för att hälsa på en ”viting”,det tar en bra stund och alla vill vara med.
Det blir vandring ner igen till det efterlängtade vattnet, gott, gott, gott.
Så bli det Glasögon till en 80-årig man som för 10 kronor kan börja läsa igen, han blir så glad så
tårarna nästan kommer.
Dagens by heter: Amoyo.

I startgroparna

Nu börjar det köra ihop sig! Vi är mitt i planering av packning. Letar efter ”bra att ha”-saker. Letar och/eller plockar fram:
vita blusen, som låg längst ner i en byrå!
bra ficklampa--- fick byta batterier!
Keps som solskydd
Stetoskopet
Visumansökan
Biljetter
Ska vi ta med en ost? Kaviar till avokado? Nej inget kaffe—det finns bra kaffe närodlat i Kenya. Oj glöm inte torrjäst och glutenfritt mjöl till Bosse! Och så vill han ta med sig en burk lingonsylt! Glöm inte att hälla över i en plastburk för att spara vikt! Vi skulle behöva släpvagn!!
Men tankar virrar runt i våra huvuden. Samtidigt bearbetar vi mer eller mindre medvetet omställningen som kommer. Jag kom på mig att krydda en köttgryta med masala i går. Det mesta i Kenya är kryddat med masala. Det finns ”Meat-masala”, ”Fish-Masala”, ” Passar till allt-masala”.
Jag tvingade mig att titta på en film om ormar. (Jag har inte sett så många ormar men väl skador efter ormbett!)
Småkryp finns både i Kenya och här!

Men vi har kunnat njuta av vår svenska sommar. Alla vackra blommor vid vägkanter, mogna smultron, glada barnbarn, badat i vår sjö –ja allt som hör sommar till!
Vi missar blåbären men får istället mango, passionsfrukt, bananer och ananas!
Det ska bli roligt att åka. Hoppas att vi kan göra nytta!
A och B på väg!

I väntan på avresa 2

Vi känner oss mittemellan... en fot här vid vårt sommarställe och en fot i Kenya. "Är ni hemma då?" frågar grannar och vänner. Det är svårt att leva i nuet!!


Så vi plockar fram saker att ha med till Kenya. Vi köpte några färgglada kulspets pennor att ta med som små presenter. Förra gångerna har jag samlat reklampennor från läkemedelsföretag. De har varit mycket populära! Men nu har jag ju nästan slutat jobba så på den vägen fick jag inte ihop några pennor. Bosse har varit hos vår optiker och fått några begagnade läsglasögon. Så saker och ting börjar bilda en stor hög här hemma.


Jag fick syn öronproppar när vi var på apoteket. Det måste vi ha!! Vi minns en tidigare gång när grannens två tuppar började tävla i kukeliku tidigt varje morgon. De brukade börja när det blev mörkt och sluta en stund vid 12-tiden. Hade man tur kunde man somna då, men sedan startade de igen kl 03.


En läkare som varit där någon period tidigare hade också hört tillräckligt mycket tuppljud. Han frågade grannen om han fick köpa en tupp? Jo det fick han. Frid och fröjd kanske?? Men nej, grannen köpte genast en ny tupp och så var det igång igen!



A och B

I väntan på avresa 1

Vi har äntligen fått lite svensk sommar! Vi njuter av den vackra naturen.

Men.. snart drar vi ner mot ekvatorn. Vi får säkert inget regn! Vi behöver vänja oss vid värme.

Häromdagen gjorde jag ett "lyx"-inköp. Jag köpte en rosa vattenflaska med kylelement! Det kan vara fint med lite kallt vatten när jag svettas ute i byarna!! Men jag fick lite dåligt samvete-- kostnaden för vattenflaskan ca 50-60 kr är mycket sett med Kenyanska ögon. Men slog det mej att det är inte kostnaden som är den största lyxen utan det lyxigaste är att kunna ha rent vatten i den!

Häromdagen träffade jag en dam på torget. När hon hörde att vi skulle till Afrika, tyckte hon att det var jättefint att vara läkare och "kunna göra en insats". Javisst sa jag, men inom mej opponerade jag mej. Sån tur att man inte behöver vara läkare för att göra en insats. Hur skulle världen då se ut? Tänk på alla frivilliga som satsar tid och pengar för att ge bistånd.

Nu är det dags att skriva ut medicin för malariaprofylax och se över våra vaccineringar. Bosse får byta medicin, för sist fick han malaria i alla fall. Men det är säkert inte ett vetenskapligt beslut... mer ett känslomässigt
A o B

Första inlägget

Agneta är en ung ? pensionerad läkare. Bosse är en ungdomlig pensionär , hjälpdoktor och chaufför. Båda från Nässjö. De har 2009 varit i Kenya på åtta-nio uppdrag för Rotarys läkarbank.

17/7 lämnar vi sommaren i Sverige och reser till Kenya. I dag har vi beställt tågbiljett till Kastrup. Vi har biljett till Nairobi men sista biten av resan till Kisumo är inte klar ännu. Men hakuna matata! ( det ordnar sig alltid). Det finns kontaktperson på plats Nairobi som ska ordna flygbiljett med ett inrikesflyg. Vi är kanske inte alltför imponerade av flygplansparken när det gäller inrikesflyg men vi kan knappast gå per fot 50 mil. I alla fall inte med packning! Om vi vore mer afrikanska skulle vi åka "matato" vilket inte heller är så tilltalande! Packade sillar i en liten folkvagns-buss utan luftkonditionering och troligen en chaufför som inte viker undan ens för de djupaste "pot-hole". Så vi håller oss till " gräddfilen" = inrikesflyg.

Det är ännu flera veckor tills vi reser men det är dags att förbereda sig, att tänka på packning, läsa på lite om tropiska sjukdomar, fundera över vad vi kan ta med oss som kan behövas i arbetet.

Vår tanke är att skriva ner våra tanker och upplevelser-- ibland A ibland B och ibland båda vid "pennan".

Varför blogga??

Jag ( A)tycker det är roligt att skriva. Jag brukar skriva spontana reflektioner för min egen bearbetning av saker och ting. Så första anledningen är att skriva som hjälp för egna reflektioner.

Jag brukar skriva dagbok åtminstone när jag är på resa. Förra våren var vi i Kenya och jag skrev dagbok på en liten lap-topp. Vi sände "veckobrev" via internet-kafé till släkt och vänner. När vi kom hem såg vi att dagboken passade bra tillsammans med några bilder vi tagit , och vi skickade allt till samma e-postgrupp. Så nu hoppas jag att kunna byta vecko-brev mot blogg. Slå två flugor i samma smäll!!

Sedan skulle jag vilja inspirera andra att kanske göra slag i saken och göra något annorlunda-- att våga pröva vingarna. Det behöver inte vara så märkvärdigt att pröva en utmaning i livet.

"Do something........ Lead..., follow... or get out of the way! " Ett kanske fånigt uttryck som jag ibland låtit ringa i mina öron.

Det är flera veckor tills vi åker men vardagen har nu fått något av uppbrott över sig.

Mormor Helgas syren blommar och doftar som aldrig förr.... Kommer den att klara denna rikliga blomning? Kommer den att bli en stor rishög i höst? Tänk om?? Tänk om den vill säga mej något?

Jag (B)försöker skriva lite också.
Är ju en gammal jeep-förare som efter 50 år kör jeep igen. Jag har varit med några gånger i Kenya så jag vet vad det handlar om. Att besöka ett folk i Kenya är som att besöka en annan värld och ett annat liv. Man känner tacksamhet att få leva i vår del av Världen och i synnerhet Norden.
Jag var i Afrika som 18-åring och upplevde då den enorma skillnaden mellan våra sätt att leva. Med 345:- kr. i månadslön då, kände jag mig som en miljonär i jämförelse med dem.

Idag är det modernare liv i städerna men på landsbygden är det väldigt låg standard, därför är Läkarbankens insats beundransvärd--man skapar ett system med sjukvård i byarna som de så småningom kan ta över själva till stor del--det imponerar på mig och gör att jag gärna följer med på A:s resor och kan som "amatör-optiker" prova ut gamla och nya glasögon till tacksamma äldre män och kvinnor. Någon gång då och då agerar jag ambulans-förare till sjukhus nånstans.
Hoppas vi kan återkomma med bloggarna från Kenya
Det var allt för denna gång
A och B.