Blogg 5.
090730
Vi är i gång med arbete igen efter helgens spännande utflykt. Vi lyckades inte helt bra med vårt
USB-minne så vi fick skriva om texten på internetkaféet. Så en del intressanta fakta föll bort. Vi
körde vilse i mörkret och därför fick vi ringa och be att man mötte oss. Lejonet satt vi vägkanten
strax innan vi fick punkta. Vi såg tusen ögon lysa i mörkret-- det var en massa gnuer på vandring.
Att se alla dessa lysande ögon och höra trampet av hovarna--- ja det var värt besväret att köra vilse!
Det är många patienter ute på klinikerna. I går 38 patienter, i dag 24. Sjukdomsbilden är blandad.
Många har feber och hosta och vad vi kallar förkylning, men man söker tidigt i sjukdomen. Så det
är inte så lätt att ställa rätt diagnos. Man är ju orolig för malaria. Vi kan testa för malaria men testar
helst inte små barn. De är rädda nog ändå för mzungos! Gallskriker!! De minsta barnen har dock
inte fattat skillnaden på svart och vit ,så om de inte är för sjuka ler de med sina tandlösa munnar!
Men många är rejält sjuka i malaria. Då känns det bra att kunna hjälpa. En del får vi skicka till
sjukhus.
Vi har tyvärr inga test-kit för att testa för HIV. Vi skulle ha tillgång till sådana. Vi har en person med
oss i teamet vars uppgift är att informera om HIV och erbjuda testning. Jag ser många patienter med
misstänkt HIV. Som det nu är kan de inte bli testade och om behov finns få bromsmedicin. ( Jag
skrev visst om det tidigare?). I alla fall skrev Dr Paul och jag en insändare och skickade till de två
stora tidningarna här i förrgår. Vi vet inte om någon nappar på vårt scoop. Vi frågade oss om det
finns en dold agenda? Är det ett sätt att förbättra statistiken? Om färre får diagnos ser det ut som om
frekvensen HIV minskar? Det stämmer inte med vårt kliniska intryck skrev vi. ( Vi kan inte beställa
test utan det måste gå genom hälsoministeriet)
Annars talar våra medarbetare mycket om politik Kenya håller på att förvandlas till öken-- floder
torkar ut. Man ha förstört stora skogar och man behöver återplantera. Människor som tagit ner skog
och börjat odla annan gröda måste nu flytta för att skogen ska återhämta sig. En viss ekonomisk
kompensation utlovas. Men politiker har köpt upp mark för att få ut ersättning säger man.
Ja vi tror att hela Kenya är en krutdunk! Människor finns fortfarande i flyktingläger efter
oroligheter förra året.
Nu kommer skymningen som ju är kort. Bosse är och köper en termos. Teamet behöver två, för
doktorn får aldrig något kaffe! Då är vattnet slut.
Doktors ska göra pannkaka till Bosse och vi andra ska få chapati och grönsaker till kvällsmat. Jag
( Agneta) är lite hungrig. Vi fick ugali-- det kan jag äta-- och småfisk-stuvning. Fiskarna är bara 2-3
cm långa med huvud och ögon kvar-- Ja jag är kvackelmagad men Bosse lät sig väl smaka liksom
resten av teamet. Inte en enda lite firre blev kvar!
Jag-(Bosse) åt upp 200 fiskar-nytt rekord för mig. Ugali är en glutenfri majs-skapelse, så det är inte
synd om mig !

blogg 4

• Lejon i natten. Resan till Masai Mara.
• Vi slutar relativt tidigt i Dunga och kommer ivag 15:30. Grusvag forst 3 timmar sedan blev det spetsigt berg att kora pa. och vi korde lite vilse i morkret. Paul ringde till lodgen Aruba och de korde ut i natten och motte oss.

Vi fick punktering och vi hjalptes at att byta i pannlampans sken.

Framme pa kamping kl 22. Vi fick en stadig middag och fick bra talt att sova i. ( 8 ggr 4 m med toa och dusch). Maten var fin.

Punkta.

Pa morgonen en kopp kaffe och sedan ivag kl 06:30. in i sjalva nationalparken. Vi kor i 3,5 timmar och far se lejon , bufflar, flodhastar, hyenor, mangder med zebror och annu mera gnuer.

Sma dick-dick-antiloper, vaterbock ( en sort stora hjortar).

Vi ar ute pa tre tripper, tva morgonturer och en eftermiddag.Det ar ca 3,5-4 tim. varje gang.

Lejon

Det ar intrade i parken, doktorer och chaufforen far billigare= infodingspris for att de jobbar i Kenya. Vi tva medfoljare betalar 60 $ per dag.

Sista morgonen kor vi langre in och hittar elefaanter, 2 familjer med varsin liten en-mannads unge. Vi ser en stor lejonhanne och en massa vartsvin ( Hakuna Matata!). Flera leoparder.

Gnuerna ar 100-tals i varje grupp och de vandrar upp fran Serengeti i tanzania hit till Masai Mara p.g.a battre bete.Efter en tid har flyttar de tillbaka igen.

Vi betalar 750 kr dygn inklusive all mat och 2 jeepfarder per dygn. Vi hade en bra guide som heter Moses och ar en Masai.

Anlaggningen heter Aruba Camping och har stora talt med riktiga sangar.

Elefanter

Masai Mara

Giraffer.

Vi kor tillbaka till Homa Bay pa en battre vag, Forst China-road sopm kineser har byggt och motsvarar vara vagar hemma. Det ar ca 23 mil enkel vag fran Homa bay till Masai Mara och tar 6 timmar= 38kmper timme. Vi handlat veckans mat i Kisii en stad med varuhuset Nakumat.

Vi kommer hem strax fore skymmning. Trotta men valbehallna.

Se you later alligater!

Blogg 3.

Nu är vi igång. Det tog bara en liten stund sedan tyckte jag att jobbet flöt bra. Jag hittade de engelska orden. Kom ihåg namnen på läkemedel.
Jag har grälat på hälsokomitteérnas representanter. Hittills har ingen av klinikerna haft en undersökningsbrits, så jag har fått be patienten lägga sig på en madrass på golvet. Sedan har jag fått sitta på huk och undersöka.
I går kom en liten ca 1½ årig flicka med svår malaria. Hon var jättedålig och behövde komma till sjukhus snabbt för att få blodtransfusion. Vår chaufför fick vända tillbaka och skjutsade flickan och föräldrarna till sjukhuset i Homa Bay. Drygt en timmes bilfärd på knaggliga vägar. Alternativet var att föräldrarna skulle ta en motorcykeltaxi ( om det fanns någon?) och sedan ta en liten minibuss till sjukhuset. Hon skulle ha behövt en ambulans med blåljus!! Hon överlevde dock transporten och jag hoppas att hon klarar sig.
I dag 22/7 var vi åter på en avlägsen by. Kliniken var också dåligt utrustad. Stampat jordgolv. En liten höna kom in då och då. Hon hade faktiskt ont i foten för hon haltade, men hon fick ingen vård.
Men det gick bra att jobba där. Vi hade en massa patienter (39 )i en strid ström. De flesta hade malaria.
I går kväll var vi på Rotaryklubbens möte. Vi träffade flera engagerade kenyaner som satsade på olika hjälpprojekt. Några engelsmän var där för att följa upp ett biståndsprojekt. De hade stött på många svårigheter men kanske kunde Rotaryklubben hjälpa dem? Vi åt sedan middag på hotellet.
Och jag (B). Har ägnat mig åt skolan som vanligt, det är fasinerande att möta en skolklass som när de får en fotboll ställer sig upp och hurrar och klappar händer. Jag började i 8:an och fortsatte ner i alla klasserna. När vi sen på rasten träffas så vill alla ta mig i hand och helst på en gång.
Senare på em. övar en 6:e klass på en gammal folkdans med huvudprydnader och trummor o trumpeter, det filmades också och när de får se resultatet så är det nära att jag blir nertrampad, alla skall se på en gång och de skriker av förtjusning ! Det är ju kanske enda gången de har chansen att träffa en ”mzungo”
Jag hade turen att kunna prova ut glasögon till en 59-åring och en 30-åring och det lyckades bra.
Allt för i dag. Vi planerar något spännande till helgen.

Homa bay 16/7.
Ja nu hat vi kommit fram till vårt ”hem” för de nästa 6 veckorna. Jag önskar att jag kunde förmedla
hur Afrika igen möter oss med speciella ljud, dofter och syner. Redan på flygplatsen kände jag igen
lukten av Afrika. Visserligen kom den nog från inte helt renat flygbränsle, men jag kände igen mig.
Resan till Homa Bay tog sin tid. Men 1½ dygn efter avfärd från Nässjö var vi hemma i Homa Bay.
Ja, vi har inte varit här förut men det känns ändå bekant. Huset ser ungefär ut som de hus vi bott i
tidigare. Det är enkelt, men fint efter Kenyansk standard.
Vi sov gott, trötta som vi var.
Så i dag är det söndag. Vi installerar oss i huset. Bekantar oss med kollegan från Lund som vi delar
bostad med. Det kommer att bli trevligt och vi trivs redan med varandra.
Kollegan och jag har inventerat våra lådor med medicin. Tänk om man vore tvungen att tvätta
händerna sedan man hanterat medicinburkarna i läkemedelsförrådet hemma i Sverige! Det känns ju
inte så bra här heller! Säkert kommer vi att drabbas av fler kulturchockar!
Vi har träffat två unga läkare som arbetar för ”läkare utan gränser”. En av dem har jobbat för
Rotarys läkarbank föregående 6 veckor. Vad fint att hon fanns tillgänglig och kunde hjälpa oss!
Hon gav rapport angående min jeep-linje. Det väntar en del utmaningar förstod jag. Men Jag får
hoppas ”Hakuna matata! ( det ordnar sig!)
Kolla kartan. Vi finns vid en vik av Viktoriasjön.

090720
Vi har börjat vårt jobb i dag. Det tog något mer än en timme att köra ut till kliniken på dåliga vägar.
Först stannade vi i en affär och köpte ”baby-gröt”. Det motsvarar välling-pulver. Vi delar ut det till
undernärda barn, samtidigt som sköterskan ger kost-information.
Det fanns inga patienter när vi kom fram. Jag har hört att man gärna kommer sent, vilket vi inte
tycker om. Men snart kom patienterna. De flesta hade malaria. Vi har nu bra läkemedel så vi botade
nog en hel del människor. Många gånger köper man någon overksam medicin i en obestämbar
blandning. En flicka hade fått någon örtmedicin i ögonen som nu var ilsket röda och hon hade sår
på hornhinnan. Jag hoppas se henne på återbesök nästa vecka.
Så visst gör vi nytta!!
Men samtidigt är det frustrerande att vi inte har tillgång till några test för HIV. Dom har
”försvunnit” någonstans och ingen vet var. Inte heller ”Läkare utan gränser” har några test men
jobbar för att få klarhet i saken. Så just nu riskerar människor att dö p.g.a att vi inte kan ställa
diagnos och sedan inleda behandling. Så talet om att broms-medicin finns ekar lite ihåligt. Som man
säger i TV-reklamen: ” Thinking and doing is two different thing.”
Men vi får tänka positivt-- att vi kunde ge många en förhoppningsvis bra behandling för en
livshotande sjukdom i dag ( tänker på Malaria).
Bosse har också varit fullt sysselsatt i dag.

(B) Ja minsann! I dag lät vi de Kenyanska killarna vara chaufförer, och det var tur det. De vägar
som vi sett och kört på i dag har inte en ”vetig” bit. Det är jobbigt hela tiden att kryssa mellan
”potthålen”och undvika att välta.
Det blev besök på en byskola för min del, Maranoyona Primary school.. Efter vandring i stekhet sol
uppför backarna och vattenflaskan kvar i bilen, blir jag välkomnad av rektorn med orden : you see,
we take the water from the roof so I don'tt think you should use it to drink.
Jag fick hålla mina ”föredrag” i en 5:a en 7:a och en 9:a. Ungarna är eld och lågor när jag berättar
om Skandinavien och Sverige samtidigt som jag ritar på svarta tavlan: Afrika-Europa-och så vårt
land uppe i Norden som sommartid kan ha solen uppe både dag och natt och så motsatsen : på
vintern i norr när solen aldrig kommer upp på dagarna ens. Det är dödstyst i salarna, De har aldrig
haft någon ”m´zungo i klassrummet (en ”viting”). När jag kommer ut från sista klassen och skall gå
neråt byn igen då står det 200 1:a- 2:a- o 3:e-klassare i en ring utanför dörren och vill ta mig i hand
för att hälsa på en ”viting”,det tar en bra stund och alla vill vara med.
Det blir vandring ner igen till det efterlängtade vattnet, gott, gott, gott.
Så bli det Glasögon till en 80-årig man som för 10 kronor kan börja läsa igen, han blir så glad så
tårarna nästan kommer.
Dagens by heter: Amoyo.

I startgroparna

Nu börjar det köra ihop sig! Vi är mitt i planering av packning. Letar efter ”bra att ha”-saker. Letar och/eller plockar fram:
vita blusen, som låg längst ner i en byrå!
bra ficklampa--- fick byta batterier!
Keps som solskydd
Stetoskopet
Visumansökan
Biljetter
Ska vi ta med en ost? Kaviar till avokado? Nej inget kaffe—det finns bra kaffe närodlat i Kenya. Oj glöm inte torrjäst och glutenfritt mjöl till Bosse! Och så vill han ta med sig en burk lingonsylt! Glöm inte att hälla över i en plastburk för att spara vikt! Vi skulle behöva släpvagn!!
Men tankar virrar runt i våra huvuden. Samtidigt bearbetar vi mer eller mindre medvetet omställningen som kommer. Jag kom på mig att krydda en köttgryta med masala i går. Det mesta i Kenya är kryddat med masala. Det finns ”Meat-masala”, ”Fish-Masala”, ” Passar till allt-masala”.
Jag tvingade mig att titta på en film om ormar. (Jag har inte sett så många ormar men väl skador efter ormbett!)
Småkryp finns både i Kenya och här!

Men vi har kunnat njuta av vår svenska sommar. Alla vackra blommor vid vägkanter, mogna smultron, glada barnbarn, badat i vår sjö –ja allt som hör sommar till!
Vi missar blåbären men får istället mango, passionsfrukt, bananer och ananas!
Det ska bli roligt att åka. Hoppas att vi kan göra nytta!
A och B på väg!

I väntan på avresa 2

Vi känner oss mittemellan... en fot här vid vårt sommarställe och en fot i Kenya. "Är ni hemma då?" frågar grannar och vänner. Det är svårt att leva i nuet!!


Så vi plockar fram saker att ha med till Kenya. Vi köpte några färgglada kulspets pennor att ta med som små presenter. Förra gångerna har jag samlat reklampennor från läkemedelsföretag. De har varit mycket populära! Men nu har jag ju nästan slutat jobba så på den vägen fick jag inte ihop några pennor. Bosse har varit hos vår optiker och fått några begagnade läsglasögon. Så saker och ting börjar bilda en stor hög här hemma.


Jag fick syn öronproppar när vi var på apoteket. Det måste vi ha!! Vi minns en tidigare gång när grannens två tuppar började tävla i kukeliku tidigt varje morgon. De brukade börja när det blev mörkt och sluta en stund vid 12-tiden. Hade man tur kunde man somna då, men sedan startade de igen kl 03.


En läkare som varit där någon period tidigare hade också hört tillräckligt mycket tuppljud. Han frågade grannen om han fick köpa en tupp? Jo det fick han. Frid och fröjd kanske?? Men nej, grannen köpte genast en ny tupp och så var det igång igen!



A och B