Jambo hakuna matata

Regnskogen.

Nu är vi välbehållna hemma. Vi hade sällskap av läkarbankens doktorer i Siaya ( en annan plats) som också var på hemväg. Det var välbehövligt att ventilera våra upplevelser.
De nya doktorerna kom på måndagen. De fanns i huset när vi kom hem. Bosse tog emot dem.- Han fick stanna hemma och packa!
Sista dagen hade jag flera patienter som lär testa sig för HIV och som tyvärr var smittade. Några kom också direkt till vår "consellor" och testade sig. Kanske det sprider sig att vi nu kan testa igen. Ingen annan klinik i området har tillgång till testen. Varför?? Ja det är fortfarande en olöst fråga.
Kenyas stora idol!--------------->

Tisdag hade blivit "public holiday" med kort varsel. Man ska göra en folkräkning. Man tror att det finns 40 miljoner Kenyaner. På måndagskvällen skulle räknandet börja men då kom ett häftigt skyfall. Vi tog oss i alla fall ut till Jeepen--men fick putta upp den ur ett gyttjehål. Vi skulle hälsa på vår vän Sister C en sista gång och presentera de nya doktorerna. Vi har blivit så imponerade av sister C:s verksamhet med övergivna barn. Och vilka barn!! Så söta och duktiga. De sjöng en välkomstsång för oss, dansade och trummade! Vi vill träffa dem igen!
Ja visst har vi mött många stora problem men som en balans föreslår vi att ni "klickar" på länken . Lyssna till sången--- samma sång som barnen har sjungit för oss!
När vi tänker på de fattiga och sjuka, särskilt barnen-- vill vi komma tillbaka. Vi tror att folket på gräsrotsnivå önskar sig en rättvisare regering och att korruption försvinner. Influenser från omvärlden kan kanske inspirera och vara en del i utvecklingen. Internet är en bra uppfinning!!
"Tala väl om Kenya", säger våra kenyanska vänner.


Här bodde Barack Obamas förfäder.------------>




Jambo Hello
Jambo,Jambo Bwana,...................................Hello, Hello Sir
Habari gani, ........................................How are you,
Mzuri sana...........................................Very fine

Wageni, mwakaribishwa,..............................Foreigners, you are welcome,
Kenya yetu Hakuna Matata...........................In our Kenya there is no problem.

Kenya nchi nzuri,...................................Kenya is a beutiful country.
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Nchi ya maajabu.....................................A wonderful country,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Nchi yenye amani....................................A peaceful country,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Hakuna Matata.......................................There is no problem
Hakuna Matata.......................................There is no problem

Watu wote,..........................................Everybody,
Hakuna Matata.......................................Thers is no problem,
Wakaribishwa,.......................................Are welcome,
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

Hakuna Matata,......................................There is no problem.
Hakuna Matata.......................................There is no problem.

There is no problem,

Visst har vi mött problem ! Visst är det mycket vi inte förstår ! Men Kenya finns i våra hjärtan!
Tack för ditt intresse för vår blogg.
Framtiden får utvisa om det blir någon ny period i Kenya. Vi hoppas!
NOTE : This song, composed by Kenyan musician Teddy Kalanda Harrison, was first recorded in February 1980.

Blogg 12 090824
Måndag morgon och sista arbetsdagen. Just nu packas jeepen. Vi sitter med en massa papper och räknar pengar och patienter. Vi ska redovisa åt flera håll. Men i efter middag ska allt vara klart för då kommer de nya doktorerna. Kvällen kommer att ägnas åt rapport till de nya.
I dag får Bosse vara hemma och packa!
Vi har haft en skön helg. Vi körde till Rondo Retreat som ligger i en av de sista regnsskogarna. Det var fridfullt och trevligt och vi vilade verkligen ut. Men vi tog en tidig morgonpromenad upp till ett berg och såg solen gå upp.

Nu kommer vi snart hem. Vi längtar efter de små och stora barnbarnen!
På bilden vinkar vi till de små!

Sista veckan

Blogg nr 11 2009-08-20
Lördag och söndag var vi ”hemma”. Därefter var torget i full gång. Man kan handla allting från grönsaker -kläder- kött-möbler och t.o.m. kistor.
På kvällen kör vi ner till Strandhotellet och äter fisk, gott,gott. Många storkar i träden.
Söndag är ju vilodag men på morgonen var vi i katolska kyrkan och lyssna till gudstjänst på engelska ,och en annorlunda kör-sång, taktfull musik och kropps-rörelser,nästan danssteg.
I måndags var Amoyo på tur. Där var grupper med bybor som jobbade med registrering och omhändertagande av de föräldralösa barnen, sponsrade av USAIDS. Det finns 800 sådana barn här i bygden.
Agneta har 18 pat. idag och där var bl.a. en pojke ca. 7 år som hon hittade en böna inne i örat på. Hon fick ut den med en peang. Pojken blev glad och hörde bättre också.
Tisdag är turen kommen till UNGA. Bosse besöker skolan och talar lite om Sverige för en 7:e klass. Det blev en tidigare lunch idag, Kommittén här hade fått klart för sig att det var sista dagen med Agneta så det hölls tal och tackade för den goda hjälpen. Man hade fått kritik från oss och lovade att bättra sig med städning och utrustning. Agneta håller ett tal också och tackar för oss.
Josephine har bakat mandasi, så B börjar göra glutenfria sådana och får hjälp med fritteringen, det blev gott.
Onsdag är det KOGUTA vi besöker. Där väntar redan en rad med patienter. Kl. 13 slutar man med registrering och får in 48 st (någon kom för sent men togs omhand ändå). Nu finns det HIV-test igen så nu kan man kolla den sidan igen. Det är många som är HIV-positiva här i denna del av Kenya.
Det blev en by-vandring för Bosse med lite reportage-inspelning om hur man kapar långt gräs som användes till taktäckning.
Ja så går dagarna en efter en. Vi är på sluttampen. Längtar hem lite. Orkar inte med mer fruktsallad!
Elen kommer och går och vi har tvättat av och fyllt fotogenlampan.
Vi har varit på Rotaryklubben . Puffade för att man kan se på youtube Hans Roslings föreläsningar.
I Torsdags morse gjorde vi studiebesök på ett litet katolskt sjukhus och daghem och småskola. Barnen uppträdde och var jätteduktiga! De hade vunnit en nationell tävling i ”performance”.
Sister C var med oss och på kvällen var vi hemma hos henne och barnen igen för ny omfattande middag. Vi fick nya gåvor. Vi får skriva mer om sister C en annan gång. Hon har tagit hand om en massa övergivna barn. Nu hade man igen ett tvillingpar som övergivits efter födseln. Varje dag finns det övergivna barn säger hon. Det kan gå att adoptera säger hon.
I dag fredag finns åtminstone 3 undernärda barn bland patienterna i Dunga.
Nyss har vi haft ”soda party” eller personalmöte och sa farväl till våra team-medlemmar. Bara en arbetsdag på måndag kvar.
I helgen ska vi till Kakamega regnskog och vila oss.

Det finns många bekymmer i landet. Vi läser i tidningarna och varje dag skrivs om
1.Förstörd regnskog som lett till att hela landet fått torka. Människor har skövlat skogen och odlat. Nu bör folket flytta ut från området så att man kan plantera ny skog. Förre presidenten Moi har lagt sig i debatten. På hans tid delade han ut mark i skogen till sina sympatisörer.
2.Svält i landet.
3.Fortfarande bor människor i flyktingläger. Ingen har ännu ställts inför rätta. Stammotsättningar kvarstår.
4.HIV. Vi har tack vare Dr Poul fått testkit. Vi har skickat mail till tidningar, UNESCO, Clintons hjälpfond m.m. Brist på HIV test hos alla andra organisationer i detta området.
5.Korruption som vi tror ligger bakom många problem även våldsyttringar.

Men vi är glada om än bara för en liten böna i örat!

Så har regntiden börjat-- efterlängtat!
Bilder uppifrån och ner:
Hus vid vägen
HIV testning
Barnen showar
Regnet kommer

Orm-skola

Blogg 10 090815

Nu är det dags för "orm-skola".
Lektion1: Hur går man ut från sitt hus? Jo man går ut som en afrikan-- inte som en europe. Med andra ord fäster man inte blicken i fjärran ,utan stannar på tröskeln-- spanar nedåt samt åt höger och vänster. Sedan går man ut.
Lektion 2: Ormar inomhus. Kolla efter ormar på svala fuktiga ställen. Lyft på filten innan Du kryper ner i sängen. Ha inget som luktar gott som parfym och tvål – det gillar ormar också!
Lektion 3: Ormar i träd. Titta upp innan Du sätter dej under trädet. Kolla efter orm om det finns halmtak på verandan.En orm kan plötsligt ramla ner från ett träd. De trivs i sisalbuskar på natten.
Lektion 4: Hur undvika en orm-attack? Ormar är lika rädda för människor som människor för ormar. Man kan antingen förflytta sig snabbt eller långsamt från platsen.???Ha fotogen och släng ut framför ormen. Man kan också hälla fotogen runt huset eller ha fotogen i burkar i staketet och buskarna. En del ormar kan hoppa och då bör man skydda huvudet (från en ej helt säker källa).Om Du är kvinna ropa på en man!
Lektion 5: Hur dödar man en orm? Det finns gift att köpa som man kan lägga på ett blad. Vid mer akuta lägen ska man ha en käpp och slå på ormen. Då blir ormen förvirrad och sticker inte iväg. Sen slår man ihjäl ormen.
Om ormen är stor bör man vara flera stycken män som omringar ormen och kastar stora stenar på ormen tills han/hon dör. Man kan också vara flera med käppar från olika håll.
That´s it! Lätt som en plätt tills det blir skapt läge!

Så här en vecka före hemresan vågar vi skriva ner vad vi lärt oss. Det finns ormar häromkring. När jag A) satt ute på verandan kom en liten svart en fram. Jag följde instinktivt lektion 3 och gick in i huset och ropade på männen! Bosse tog kort! Orman slank iväg och har inte setts till sedan dess. Vår vakt har hällt ut fotogen runt huset så vi känner oss trygga. Man säger att det var en liten svart mamba!!
På väg hem från en klinik fick vi vara vittne till lektion 5! Några män hade omringat ett buskage. De hade stenar i händerna och kastade. Till sist kom man fram till vägkanten med en stor svart mamba som nu nästan var död. Några stenar till så var den slut.
Det finns inga fridlysta ormar i Kenya. Ormen= Den Onde. Som Josefin sa: "Vi har annat att tänka på i Kenya än att bry oss om ormar."
Den här helgen är vi kvar i Homa Bay. Vi har det fint. Fredag kväll åt vi middag på turisthotellet vid stranden.
Vår Josefin som har sin familj i en annan stad kom hit. Hon kände sig ensam. Josefin lagade en god lunch till oss medan vi var på torget och shoppade.
I dag på morgonen kl 7 gick vi till Katolska kyrkan. Lyssnade till vacker sång och hälsade på våra vänner sister C och rektorparet bl.a.
Nu ska vi ta det lungt i dag. Det är för varmt för promenad. 29grader i skuggan!
Bild 1 Skylt
Bild 2 Lärare och elev lektion 5
Bild 3 Orm på verandan
Bild 4 Nästan död svart mamba

Back in business!!

Blogg nr 9
Det är måndag kväll och Sister C tar oss med ut till sitt jordbruks-projekt som skapar för de ungdomar som hon har hand om. Det är ett inhägnat jordbruk på ca 100x100 meter. Detta skall delas in i 20 lika stora rutor för odling av olika grödor. Det skall borras en brunn också för tork-tider. Man har precis skördat en omgång majs och ”spritat” loss kornen från kolvarna . Sedan mals de till majs-mjöl.
Det skall byggas ett hus för de som skall sköta gården. En proffsig ritning med alla funktioner inrutade. Runt omkring skall planteras Pinje-träd som det susar i av vinden.
På hemvägen blir vi körda till Sister C:s barnhem där det fanns 5 småttingar på ca 3 år och ca 10 pojkar o flickor mellan 15 o 17 år. De har ett fint boende i dubbelrum och de lagar sin mat och sköter de små själva. Det finns en vaktman och gården är omringad av en mur.
Vi blev underhållna av en av tjejerna som deklamerade både på engelska och Lou (stamspråket).
Vi kommer hem och får mat och somnar ovaggade.
Tisdag 11 aug.
Idag är det UNGA som får besök. .
Det är ett fattigt område där man får bära vattnet upp från en å och även samla knabbar och bära hem. Det är uteslutande kvinnor och barn som bär allt på huvudet.

Onsdag 12 aug.
KOGUTA är platsen idag och där är man igång och många patienter (44) skrivs in. Det är varmt i lerhyddan. Till slut bankar vår chaufför ut ett litet större fönster så en liten vindpust kan blåsa in. Hönsen har fått kycklingar och de chasas ut då och då. En patient var inte sjuk. Det var en lite bebis 2 månader. Han hade fötts när mamman var på väg till sjukhuset. Bara ploppat ut och ramlat på marken. Mamma tyckte att han andades dåligt och var rädd att han slagit sig i fallen. Men bebisen var jättefin-- hade lite snarkande andning p.g.a mjuka luftvägar som en del bebisar kan ha. Mamman blev glad.
.
På kvällen är vi bjudna till en skollärare som driver en boarding-school. Den är väldigt väl-organiserad och välbyggd. Sådant märks väl här nere. Efter visningen följer en enastående middag med väldigt många och goda rätter.
Både läraren och Sister C har varit i Sverige så det blir många minnen som dryftas.
Så följer aftonens ”dans” där Bosse som äldst får äran att bjuda upp var och en, både män och kvinnor, t.o.m. Sister C, så är alla igång till mäktiga toner från ett tv-program.
Kl.23 får vi värdens och allas tack för att vi har besökt dom och vi tackar för den fina gästfriheten.
Det blir sent i säng igen! Natti! Natti!

Torsdag 13 aug.
N´DERE får vi köra de sista kilometerna utan väg för att nå. Det är gropigt busk-landskap (guava)
”M'bozi” (Bosse) ger sig ut i bland hyddorna och hittar en liten socker-kvarn där man pressar sockerrör och vatten tillsättes lite, sen har man en plåt- balja som rymmer ca 500 liter och eldar med de pressade socker-rören som torkat. Det kokas länge och ångar av så den sega socker massan hälls upp i 2-litersburkar och stelnar. Färdigt att användas. Det kallas melass.
Det var bara 7 pat. I dag ,som nästan alla dagar något eller flera undernärda barn , i dag även ett par äldre med bristtillstånd. ( Vitamin B)
Jeep-batteriet var kass så Dr. och Sköterskor fick skjuta igång den. Då kommer M´bozi tillbaka och vi kan åka hem. M´bozi lockar alltid till skratt för M´bozi betyder get på zwahili!!
.
Fredag 14 aug. Idag fyller William 10 år! Grattis ! !

I dag är vi ”back in business”. Vi har fått test-kitt för HIV.!!

Kollegan dr Poul har via en kontakt på MSF fått veta att det finns testkitt att köpa via en privat firma i Nairobi. Några telefonsamtal och sms så blev det godkänt att köpa. Testen kom i går eftermiddag. Redan första patienten i dag testades men hade lyckligtvis inte HIV.

Vi har hopp om att det ska komma fler testkitt till Homa Bay via MSF och USAID. "Yes we can!"

Bilderna visar uppifrån och nedåt:

Kvinnor bär vedpinnar
Koguta med litet fönster

Koguta ned stort fönster

Sockerbruk

Lake Viktoria

Blogg 8.
Helgens äventyr.!Vi sjunger för Yussuf chauffören som fyller år idag. Sen bär det iväg på resa till :
Lake Victoria Safari Village. En Norrman som bott och arbetat i Kenya i många år. Han har byggt upp en bungalov-by med halmtak och härligt utrustade med toa o dusch. Vi passerar en stad som heter M´bita. Vi kommer fram mitt på dagen så det blir lunch först och sen hoppar Agneta o Bosse rakt ut i Victoriasjön. Vi blir varnade av Odd norrmannen att inte simma för långt ut för det kan finnas Hippos- (flodhästar) och dom godkänner ingen annan i vattnet!!! Det är varmt i vattnet- ungefär som allra varmast inne vid land sommartid hemma. Agneta försöker jobba med en ny blogg. Strömmen kommer 10 min., sen bryts den och man får vänta en halvtimme. Vi äter en god buffé på kvällen (maten är god här) och får ett snack med Odd igen. Så blir det En brasafton på stranden, ett stort bål i den svarta natten och många sitter i ring runt. Vi blir serverade kaffe också. Det är egentligen inte synd om oss.! Agneta kan få en timme på kvällen med datorn sen går strömmen igen. Vi sover gott under nät och på morgonen har vi en god frukost. Det blir avslappat och skönt, det behöver både Agneta o Poul för de jobbar hårt under veckan. Tänk Er att sitta i Åkershäll och titta ut över Handskeryds-sjön, här är det nästan ännu vackrare. Vi träffar andra Europeer-läkare som jobbar i olika organisationer, bl.a. MSF som är läkare utan gränser. Vi stannar till lunch idag så det blir skumpa-skumpa 2 timmar ”hem”.

Vi kom hem ganska tidigt. Vi hade el!! Det är el-ransonering så om jag/vi förstått rätt så har vi ingen ström tisdagar och fredagar. Måndag med arbete ute i Amoyo. Jag hade inte så många patienter (15). En man hade svår bältros som är ett tecken på AIDS här i Kenya. Han hade svår värk i panna och runt öga. Jag har för Runboms pengar köpt ett lite dyrare läkemedel att ha i beredskap om jag träffar liknande patienter ,så det kändes jättebra att kunna göra vad som var möjligt! Så i morgon får jag fylla på mitt hemliga förråd.

Kulturkrock

090809 Blogg 7

Äntligen kan jag sitta en stund och minnas tillbaka på veckan som gått. Dagarna går fort. Vi jobbar rätt hårt tycker jag, men vissa dagar kommer inte så många patienter. Medeltalet så här långt är 25 (varierat mellan 15-44)så det blir inte några längre samtal för det mesta. Men ibland kommer problem fram efter en stund när patienten kollat av oss lite.
Patientkö

Veckan började i Amoyo som ligger ganska långt bort. När folket har sett att vi kommit, kommer också patienterna. Man vill gärna komma sent. Vi slutar registrera kön kl 13, men oftast kommer det några till. Jag försöker få ordning och talar om för hälsokommittéen att ,om vi kan starta kl 8 så kan patienterna det också. Men om det redan finns någon patient när vi kommer, vet jag att det är en mycket sjuk sådan.
I Amoyo väntade en ung gravid kvinna med svår huvudvärk och feber.
Vi testade för malaria men testet gav inget utslag. Efter min enkla undersökning befarade jag att hon hade hjärnhinneinflammation. Hon behövde komma till sjukhus snabbt. Motorcykel är det enda tillgängliga transportmedlet fram till stora vägen och sedan en proppfull minibuss. Nej-- det skulle inte gå, utan vår chaufför fick vända bilen och köra henne till sjukhuset. Under tiden fick vi i all hast anställa en ny apotekare.(Chauffören brukar dela ut medicinen !)
Valet föll på Bosse och han hade en medfödd
Klinik
begåvning... Ja ni som har sett hans medicinförråd hemma förstår. Han började genast skiva tydliga bokstäver på burkarna och talade om för doktorn att hon ska skiva paracetamol, om hon menar det, och inte något som liknar ”Panado”.
Sista dagen i veckan fick Bosse åter vara apotekare. Då fick Josef (chauffören) köra in en liten mycket undernärd gosse. Vi ville bara gråta. Mamman var inte kapabel att ta hand om barnet trodde vår personal. Pappan hade två fruar och pojkens mamma var nummer två. Då har hon lägre rang och kan säkert inte ställa några stora krav, som att få mat till sig själv och barnet.
Men jag skrev visst om en annan liten flicka som kördes till sjukhus en av mina första dagar. Vi hörde att hon varit på sjukhuset i 1 vecka och nu var hon frisk igen och hemma.... Ja det är så vi gör. När vi möter alltför svåra saker tänker vi på något positivt!!
Ja jag härjar på kommittéen. Jag tycker att patienter kan komma tidigt på dagen, att lokalen vi ska vara i bör var städad,( vi ska inte behöva vänta på att någon ska komma och sopa) att det ska finnas en brits att undersöka patienter på. Patienten får ligga på en madrass på golvet. Jag själv är ju inte alltför smidig och patienterna ibland än mindre ,om de har ont i ryggen. Vår sjuksköterska står på alla fyra när hon ska lyssna på fosterljud.
Men saker och ting går inte fort här i Kenya.

Hälsokommiteéns ordförande kom in och frågade om inte den kvinnliga rektorn på skolan kunde komma in genast, så hon kunde fortsätta sitt arbete. Man blev väldigt förvånade när jag sa att bara svårt sjuka går före i kön. Men om hon ville kunde hon fråga kön utanför om det var o.k.? Det gjorde hon inte. Hon fick vänta tills hennes tur närmade sig. Då sprang en elev efter henne.
Ett annat frustrationsämne är att vi saknar test-kit för HIV. Jag skrev att vi skickat brev till de två stora tidningarna men inte fått något svar. Vi plippade iväg artikeln till CNN också. Dr Paul gjorde en ny version som skickades till tidningen Standard. Vi har talat med lokala auktoriteter och vi förstår ingenting. Den högste medicinskt ansvarigas närmaste man försökte inbilla oss att det var en nyhet för honom. Han ringde på stört en person som skulle veta. Denna person svarade dock inte i telefonen. Längre än så kom vi inte. Hur dumma tror man att vi är?? Det är klart att han vet! MSF (läkare utan gränser) sköter AIDS-vård . De har för länge sedan informerat höga vederbörande.
Så vi tvingas möta patienter, flera varje dag, med enligt kliniska tecken utvecklad AIDS. De kan inte testas och få bromsmedicin.
Någon ser kallblodigt på detta!
Ja Dr Paul och jag är frustrerade.
Vore detta scoop något för Borås tidnig? Vad ska vi göra??

Men inget är lagom! Jag beställde test-kit för malaria. Faxen fungerade inte, så jag mailade in orden och bad om bekräftelse per tel. Fick ingen bekräftelse, så nästa dag lyckades jag faxa iväg orden. Efter ett par dagar kom ett paket med 500 test. Jättebra!! Det fungerar!! Bara det att nästa dag kom 500 test-kit till. Orderna hade gått fram och ingen tyckte att det var underligt med två lika leveranser till samma adress!

teckning från Standard
Veckans nyhet i Kenya är att Hillary Clinton har
varit här. Hon har hälsat från Obama och hållit förmaningstal. Hoppas att det kan ha någon verkan.
Ja ämnet för veckan tycks vara frustration eller kulturkrock.

Vi har hjälp av Josefin i köket. Hon är glad och lagar bra mat!

Kenyansk gastfrihet

Resan till Fangalo.

Det hander sa mycket hela tiden. Harddisken ar full. Vad blir det i dag?
Vad sags om sjukdomar?
Eller Kulturkrock?
Eller ormskola lektion 1 0ch 2 eller lektion 5 dar man lar sig sla ihjal en svart mamba.Men sistmamnda skrammer val upp er sa det far ansta.
Vill ni hora om Kenyas moder Teresia? Vi har traffat en oerhort intressant kenyansk nunna. Hon ar vard en hel bok.
Vi valjer Kenyansk gastfrihet.
Vi ater frukost tidigt och hamtas sister C fore klockan 7. Paul kor-- han ar mest kompetent pa de daliga vagarna.Vi har kopt en present till siste C:s mamma for vi ska aka till en o i Viktoriasjon dar Sister C har sitt hem.
Vagen tar 2 timmar och vi far parkera bilen hos en hollandsk prast som kom till Kenya 1958. Han var aven arkitekt sa han har ritat och byggt kyrkor och skolor.
Baten kommer och vi lastar i oss och bagaget.
Det tar lite over en timma over.
Vi blir valkomnade av Sister C:s slaktingar som bar vara vaskor up till stugan dar vi ska bo.
Uppfor, uppfor, varmt! Jobbigt ! Sa traffar vi C:s mamma Agnes, och broderna med famljer som bor pa samma kulle.Det morknar snart och vi far en god middag. Musiken borjar horas, vi gar ut pa planen dar ungdomar dansar i yngre o aldre grupper. De tavlar . Vi far hjalpa till att utse de basta. Dar sitter manga aldre som lyssnar och deltar. Ratt som de ar blir det visitors dans. Vi hoppar upp och dansar foxtrot till reggie-musik.
Det blev uppskattat-- inte minst nar Bosse sedan bjuder upp de aldre damerna ( i Agnetas alder!)
Sedan haller sister C tal till byborna-- formaningar med bade ris och ros. Svarstal och vi maste ocksa saga nagot. Klockan ar runt 2 pa natten. Manen skiner, syrsona spelar och nagra fiskebatar har starka lysen ute pa sjon. Trollsk stamning, Nagra smapojkar har somnat pa marken.
Antligen far vi sova nagra timmar!


Efter frukost tar vi en promenad uppfor berget. Vi ser en kalla med friskt vatten. Nagra sma apor kikar nyfiket pa oss.
Det finns stora grottor langre upp dar man hittat skelett och skallar fran forntiden.
Efter annu en jattegod lunch blir det hemfard.
Sister C som ar vard en hel bok har bl.a startat feeding-program for barn pa on. 60 % av barnen ar foraldralosa. Hon har tillsammans med byborna startat forskola och klass 1. Vi gjorde studiebesok dar. Mycket spartanska lokaler. Tranga lerhus 137 elever. Sister C:s mamma och annan tant lagade frukost och lunch till barnen. Det bodde flera foraldralosa barn i slaktingarnas hus.
Vi lyckades inte fa over texten vi skrivit hemma sa det har far duga!! Bilderna ar ocksa i oordning. Datasuport behovs Henrik!
Tack for kommentarerna! Det tar for lang tid att svara pa e.mail sa vi sager bara Tack och Hakuna Matata! I morgon blir det elransonering sa vi far se hur vi lyckas halla kontaktet!