Nandi Hill

28 Mars 2010

Äntligen har vi kommit fram till Kapsabet. Men resan var lång. Redan i Nässjö fick vi vänta en timme på tåget. Vi fick kaffe på turistinformationen där vi lyckligtvis har kontakter.

Tidigt på morgonen dagen efter kom vi till Nairobi. Vi väntade en stund men sedan kom vår kontakt och körde oss till ett litet pensionat där vi vilade och väntade över dagen. Flyget till slutdestinationen gick inte förrän på kvällen. Vi var i god tid till flyget och väntade.

Väl framme i Kisumo fanns inte vår kontakt på plats. Det småregnade . Vi lyckades ringa Rickard och han väntade oss inte förrän dagen därpå- “communication error”. Han bokade en övernattning på Nyanza Club—ett drägligt ställe där vi kunde få middag och skön vila.

Så kom Rickard dagen därpå ( lördag). Visserligen fick vi vänta lite då också. Men det kanske var en bra övning.

Vi kanske lärde oss att göra som många Kenyaner----- Sitta under ett träd och vänta--- Hakuna Matata!

På inrikesterminalen i Nairobi kunde vi göra en del observationer av medresenärer. Dessa delade vi in i 4 kategorier:

1. Affärsmän i kostym, mobiltelefon och laptop. Finns på alla flygplatser.

2. Traditionellt byggda kvinnor i färgglada kläder och stora kassar. (Troligen ganska välbärgade kvinnor?)

3. Turister i knäbyxor och vandrarkängor. Ibland med Texashatt.

4. Missionärer. Enkelt klädda i lågskor och långa kjolar—ibland med en bibel under armen.

I alla fall känner vi oss lite hemtama och oroade oss inte. Allt löste ju sig!Var platsar vi? Någonstans mellan kategori 2 och 4? Eller 2 och 3?

Och frågetecknen vi hade i förra bloggen bara gick upp i rök. Det blev ingen mörkerkörning! Vi tror att föregåeende doktor är trevlig men vi vet inte säkert. Har inte sett röken av honom heller!

Så är snart söndagen slut. Vi ska tända en brasa—det är lite kallt och har regnat. Så ska väskan för i morgon packas med stetoskop, handbok, ficklampa, vattenflaska. Arbetet kan börja!

Nu är det dags igen!

 

 

Malariaprofylax i snö.

Nu håller vi på att förbereda oss för en ny tur till Kenya. Själva packningen är kanske inte så svår. Det är svårare att ställa in sej mentalt. Att komma in i “Hakuna matata”- tänket---- att inte oroa sig-- att tro att “det ordnar sig”. Jag/ vi är inte där i det tänket än och kanske inte kommer dit någonsin---.
Just nu planerar vi resan. Det är många detaljer som är oklara.
Ska vi verkligen vänta en hel dag i Nairoby?
Vad ska vi göra då?
Hinner vi handla i Kisumo?
Är det inte mörkt när planet landar?
Vad gör vi då?
Är företrädaren kvar under helgen?
Är han trevlig?
Några fler frågor??
HAKUNA MATATA????

Före denna resfeberperiod har jag /vi utvärderat hela projektet för vår del. Vad ska det tjäna till att åka till Kenya och jobba igen? Betyder det något för någon??  Det finns ju jobb här hemma i Nässjö också om man nu äntligen vill jobba som pensionär. Vill man jobba längre bort finns det jobb i Kiruna. ( Jag jobbade på vårdcentralen där ett par veckor i december) Från polcirkel till ekvatorn ---- vad ska det vara bra för?
Och alla biståndspengar som rinner ut i sand och politikerfickor. Kan man inte lika gärna säga tack och farväl till Afrika? Låt kineserna bygga vägar så politikernas stora bilar inte skakar sönder. Och alla märkliga ide’er om sjukdom och hälsa, om aids, om könsstympning, om lag och rätt, om  kulturskillnader i smått och stort. Att bli kallad muzungo  som jag uppfattar nästan som rasistiskt. Det är lugnare hemma i min vanliga kultur.

Men mitt alla mina inre klagomål kommer jag på mej med att  ta kenyanens parti. Nog måste givarländer och organisationer ha ett ansvar att utvärdera och övervaka att man får utbyte av sitt bistånd? Så gör vi ju här om vi ska köpa en tjänst eller uppdrag. Korruption har vi svårt att tolerera. Men  vi  kanske talar om bonus?
Och okunnighet och vidskepelse --- är det inte bättre att komma med effektiv utprövad medicin?  Vem ska komma med malariamedicin till barnen i de avlägsna byarna och tala om myggnät, rent vatten o.s.v?
Jo där vill vi vara med.

I dag har vi varit i Sävsjö och talat på Rotaryklubbens lunchmöte. Sävsjöborna sponsrar mitt uppdrag i Kenya den här gången. Det var roligt att möta Sävsjöborna och en förmån att få vara deras utsträckta hand.
Nu återgår vi till planering och packning. Minst sagt rörigt. Pengar i olika valutor, visumansökan, biljetter och pass är det viktigaste. Resten KAN vi skaffa i Kenya om det kniper.
Hakuna Matata!

Till sist i dag en bild från midvinternatten . Solen går varken upp eller ner. Ljuset sprider sig ändå. Samma sol skiner rakt uppifrån i Kenya vid ekvatorn dit vi är på väg. Vi reser på torsdag.