Allt är som vanligt?

10/5 2010.

Resan hem gick bra. Inget ask eller åskmoln hindrade färden. Men ändå långa timmar att vänta på olika flygplatser. Vi tog på ytterjackor i Köpenhamn. Kallt och kulet vårväder. Resan tog ca 30 timmar totalt. Sedan sov jag i över 12 timmar i sträck och ska väl vara som vanligt igen. Men vi är fortfarande trötta. Roligt att träffa barn barnbarn grannar och vänner. Men något saknas!

Vi saknar Kenya. Vi saknar våra arbetskamrater. Vi saknar uppgiften. Vi saknar alla människor på mottagningarna och utefter vägarna. Vi saknar kossor, åsnor, getter och höns som springer utefter vägarna. Vi saknar att vakna sången av två små svalor utanför fönstret. Vi saknar mango ananas och passionsfrukt. Vi saknar de varma skratten.

Vi är tacksamma för alla våra bekvämligheter. Rinnande varmt och kallt vatten, släta vägar, fina bilar,prylar, Tv , ost, knäckebröd, mjuk och skön säng, tvättmaskin! diskmaskin! ja vad har vi inte att vara tacksamma för.Vi skulle nog inte klara att byta hemort för gott. Men många och kanske alla i Kenya skulle nog vilja byta med oss!

Så vi är lite i ett vakuum. Har inte hittat våra roller här hemma än. Inga direkta planer ännu, agendan är tom. Men vi får låta oss landa helt och hållet—måste låta själen hinna med—sitta ner och vänta på sig själv?

Klicka på knappen så kommer några bilder!

Det bästa vi kan göra att alltid minnas vårt Kenya. Att behålla det i våra hjärtan. Och vem vet en vacker dag är vi där igen kanske.(and we keep or fingers cross).

Lyssna gärna till sången: My land is Kenya. Följ med nästa gång!

http://

Skolan i Keteng

Keteng ligger vackert bland höga kullar och blåa berg vid horisonten. Vår klinik ligger i skolan. Man upplåter ett rum till oss. Vi var med när kliniken öppnade för 2 år sedan.

Den här gången hade vi fått med ett extra bidrag från Rotary i Sävsjö. Bidraget var avsett just för skolan i Keteng. Men vad skulle vi använda pengen till?

Vår koordinator och allt i allo Richard var rätt person att fråga. Han bor själv bara någon kilometer från klinken. Han visste precis vad som behövdes! Skolan har inga glas i fönstren och ser allmänt risig ut. Jo glas  behövdes i bågarna till minst två av skolhusen och om det blev pengar över, målarfärg både ut och invändigt. Bra förslag tyckte vi. Skolans rektor blev förtjust. Aldrig hade någon donerat något till skolan förut! Så genast började man ta mått för glas. Det behövdes 81 rutor i olika storlekar. Richard beställde  i Kisumo och levererade till skolan. Han köpte också färg. Så satte man igång. Glas behövs inte för kylans skull, utan för vindens. Det blåser ibland bland kullarna! Två klassrum renoverades invändigt med färg och ny färg till svarta tavlorna. Det finns inga innertak--- det är lyx, men skolan fick en riktig make-over!

 

Skolan före renovering.

Det är hård disciplin i klassrummen. Bosse bevittnade hur en flicka först gick in till rektorn och sedan hämtades en annan. Den senare fick ställa sig och luta mot ett bord med ändan åt rektorn. Och så slog han till över baken med en käpp. Tjejen sa inte ett ord! Bosse försökte berätta att aga är förbjudet i Sverige. Man fattade inte utan tyckte det lät konstigt.

Jag (B) går ju in i 8-ondeklassen i alla skolorna så även här i Keteng. Det blir tal om vårt Skandinavien och våra årstider, (Ni skulle bara höra mig tala engelska i en skolsal i Kenya).

Skolan under renovering.                                   Glada barn Agneta och Richard.

Nu är det bara en arbetsdag kvar. Tiden har gått så fort. Nästa doktor är på väg och vi byter på tisdag. Det är lite vemodigt att ta avsked. Men vi är lite trötta och ibland känns det som om vi fått nog av eländes- elände för ett tag.Men vi har  också  haft så många positiva och spännande upplevelser. Det är en förmån att få åka till Kenya och jobba!

Nu fortsätter vi att packa ihop våra prylar. Det blir nog en blogg till när vi kommit hem!