Hej,  Här kommer en Hälsning från chauffören som inte kunde komma med !!                                                             Här är vintern kvar men vi har det bra. Hoppas läget är lugnt i Homa Bayern.                                       Hälsar till Er båda från oss alla här i Småland. Ha det bra, bra, bra !!!!

Wake up call!

Äntligen framme i Homabay.
Jag vet inte vad som var värst---- att stå på perrongen ½ timme i snöslask i Lund och vänta på nästa tåg, eller att sitta en hel dag på flygplatsen i Nairobi och vänta på nästa och nästa flyg.
Vi möttes av vår koordinator Henry i Nairobi. Vi brukar få våra Kenyanska legitimationer där, men nu hade de inte blivit klara p.g.a. valet. Följdfrågan “ Vad har medicinska myndigheter har med valet att göra?” fick vi behålla för oss själva.
Jag träffade min kollega C på planet från Köpenhamn. Det tycks som om vi kommer att få det roligt ihop!
Efter en natts vila var det dags att ta upp stafettpinnen och börja jobba. Ingen risk att man försover sej, hur trött man än är. Det finns en tupp på gården, som tagit på sig uppgiften att agera väckarklocka. Han tycker dock att man ska upp vid 4-tiden!

Vid kl 8 kom chauffören. Vi lastade jeepen och “som vanligt” en tur till lokalt apotek och en liten affär för att köpa laddningstid till telefonen. Vägen ut till kliniken hade blivit mycket förbättrad med slät fin asfalt och chauffören var lite stolt över det. Men kliniken eller vad man ska kalla det såg sämre ut än tidigare. En del av jordväggarna höll på att rasa. Det blev varmt under plåttaket-- drygt 32 grader. Vi hade inte så många patienter bara 11 st. Men en lång rad av barn från samma familj kom utöver dessa på återbesök. Min föregångare och teamet hade börjat behandla “jiggers”. Det är sandloppor som kryper in under skinnet på fötterna.. det blir blåsor och ont och svårt att gå. Behandlingen är inte heller smärtfri men barnen var tåliga.

Malariasäsongen hat börjat och vi behandlade flera barn med malaria. En liten tös var ganska tagen.
Jag fick också en form av mentalt uppvaknande. Blev genast inkastad i verkligheten,här då en ung kvinna hjälptes in till kliniken. Hon orkade inte stå själv. Hon var mycket svag.  Drabbad av AIDS och var under behandling men inte haft ekonomi att följa ordinationerna helt. Man behöver ha en bra kost för att tillgodogöra sig behandlingen. Hon hade nu svår blodbrist. Vi kan inte mäta blodvärdet men när jag tittade på patientens undre ögonlock var de alldeles vita.
Hon följdes till mottagningen av sin medhustru som också var under behandling för AIDS. Deras make hade “försvunnit”. Han hade enligt sedvänja ärvt broderns hustru när brodern avlidit och rymt iväg med henne. Det är så eländigt! I området här är ca 40% HIV-positiva.
Vi hjälpte kvinnan med pengar till transport till sjukhuset för blodtransfusion. Men inte säkert att hon klarar upp det.
Lördag och söndag vilar vi ut. Vi två kollegor tycker det är fantastiskt att åter vara i Afrika. Det går inte riktigt att förklara men det är något verkligen speciellt. Och att dessutom i någon liten mån göra nytta !! No regrets so far!

Vankelmod?

Det är dags för en ny period i Kenya. Ännu är det osäkert om jag kan komma iväg eller ej. Valet i Kenya gör att jag är uppmärksam på om det blir oroligheter. Jag följer alla nyhetssändningar och besked från UD och Läkarbanken. Men de senaste dagarna har jag börjat inse att jag ska åka.
Före varje ny period brukar det infinna sej många olika tankar. Tankar av både positiv och negativ karaktär vägs, stöts och blöts , läggs på hög och resultatet brukar bli … O.K då det får väl gå den här gången också!
Den här gången har det varit lite svårare än “vanligt” eftersom så mycket ligger utanför min kontroll. Mest kommer jag att sakna Bosse som inte kan följa med den här gången. Hur ska jag klara mej utan Jeep-förare och sällskap?
“Vad ska det tjäna till!” ( typisk småländsk kommentar !). “Kan Du inte hitta på något annat?” “ Hur kul är det egentligen att bli sedd överallt och kallad “m´zungo” och ses som en levande plånbok?” Sådana tankar i ena vågskålen.
I den andra “ Afrika, Afrika, Afrika!” “Glädjen att kunna utöva mitt yrke i en situation där det verkligen behövs. De varma skratten--- den vackra naturen. Men mest ,att ibland trots alla olikheter i levnadsförhållanden få en varm och fin kontakt med t.ex en fattig mormor eller farmor ute i en avlägsen by.
Men jag förstår inte Kenya, inte dess politik, tänkesätt och kultur. Hur tänker man? Kanske är det dessa frågetecken som gör att jag återvänder gång efter gång. Jag får finna mej i eller försöka acceptera det som jag inte kan förändra men försöka förändra det jag kan.
Jag har åter läst boken “ Afrika” av Richard Dowden. Där finns ett kapitel om Kenya och landets politiska rörelser och historia. Boken är intressant och Informativ och jag rekommenderar boken till den som vill veta mer om Kenya och även övriga Afrika. Jag har lånat den på biblioteket men lämnar tillbaka den innan jag reser så fler kan låna den!
För drygt en vecka sedan var vi i Anderstorp på lunchmöte i Rotaryklubben. Klubben i Anderstorp sponsrar hela mitt uppdrag i Kenya. Dessutom samlade man in extra pengar som jag kan ge som extra hjälp till något eller någon. Det finns vänliga varma människor i Anderstorp.
Det blir varmt i Afrika. När jag kommer hem har nog isen smält och björken börjat knoppas.

Men nu har jag i alla fall börjat packa. I reseråden från UD står det att man ska ha flexibla resplaner. Jag är väldigt flexibel--- vet inte vilket ben jag ska stå på. Känner mej lite som “Farmors lilla kråka skulle ut och åka—än slank hon dit….. i dag har jag bokat om biljetten till Kastrup och åker några timmar tidigare. Jag vill inte stoppas av snöstorm i Skåne
Hakuna Matata! ( Det ordnar sig!)