Dags att logga ut.

Tidigare har jag berättat om sidoprojektet--- att bygga ett dass. Det finns en specialskola för förståndshandikappade barn utanför Mumias. Vi har besökt skolan tidigare för uppföljning av arbetet med att sanera och behandla för "jiggers".  Jiggers är en sandfluga-parasit som kryper in under huden på fötterna-- ger ömma blåsor och sår på fötterna. Det är en plågsam procedur att skrapa bort blåsor, tvätta med väteperoxid och även sanera marken.
Så när vi var där på besök såg jag att man saknade nästan allt.

Jag rådgjorde med Jacinta , en av Rotarys koordinatorer och hon och vår sjuksköterska Centrin var med mig och talade med rektorn. Vad skulle man vilja ha hjälp med inom den budget jag hade till förfogande? Jo ett dass. Dasset de hade var snart fullt ( ett stort hål i marken).

Rektorn gjorde upp en projektplan och under 11/2 vecka var vi där flera gånger och såg att arbetet gick framåt. Först grävdes ett hål i marken, man göt en cement-tank och murade upp väggar till dasset.

Det ska gå att tömma tanken.  Men hur ska det gå för den kille som ska ner i hålet för att ta bort stöttorna till cementformen?

Barnen var glada och tacksamma. Hur kan man vara tacksam för ett dass?

 

Åter igen blir man påmind om att sådant som är självklarheter för oss kan vara en lyx i Kenya. Vi fick med tackbrev som jag ska visa för Rotary i Sävsjö.

Så är det dags för slutsummering. Jag kom välbehållen hem i går

Jag har sagt att det var sista gången i Kenya. Det kan vara dags att sluta. Man ska ju sluta när det är som bäst. Den här perioden har varit "bäst" på många sätt. Arbetet på klinikerna har varit bra. Vi har mött engagerade medarbetare i teamet, har haft en lab-tekniker och en farmaceut i teamet vilket bidragit till mer kvalitet i arbetet, Hälsokommittéerna har varit på plats och hjälp till. Så har vi också haft många patienter totalt 988 patienter. Mycket malaria nu under regnsäsongen. Tyvärr ser vi fortfarande flera undernärda och svårt sjuka barn och några nyupptäckta HIV- smittade patienter.

Jo nog har det skett en utveckling i Kenya. Många har blivit mer välbärgade men för de människor vi mött ute i byarna tycks det mesta vara oförändrat. Fortfarande lever man av sin egna lilla odling av majs, samlar vedpinnar till elden för att laga maten, kämpar för att få ihop till barnens skoluniformer, har inte råd att åka till sjukhuset när man behöver.

Men Kenya?? När ska jag förstå ? När når utvecklingen de fattiga på landsbygden? När slutar korruptionen? När finns botemedel mot HIV för alla? När ska kvinnorna få något att säga till om? När slutar motsättningar mellan stammar? När? När?

Det finns så mycket positivt också. Vänliga människor, vacker natur, glada skratt och humor! Jo jag längtar tillbaka!
 Det finns många "roliga" slogans på skolor, byggnader och bilar. Ibland förstår man inte vad som menas. Fundera på det här!!
　
 　

Tack till släkt vänner grannar och andra kända och okända som varit intresserade  av vårt arbete för

Rotarys Läkarbank. 

Nu loggar jag ut!

Nära flodhästupplevelse

Så började veckan med tisdag. Vi hade 53 patienter men "Elisa" och Cenrtin tog minst 15. Många barn med malaria, några med misstänkt lunginflamation. Vuxna med värk i kroppen, hälsporre. tumör över thyroidea,  m.m En pat med HIV och pågåeende behandling vilket hon sa först när jag frågade.

Jag är glad att Elisabeth hjälper till. Hon räddade  också en ko idag. Kon stod utanför kliniken = kyrkan och råmade oavbrutet i 2 timmar. Hon hade inget bete runt repet hon var bunden med och hade snott in klöven i repet. Elisabeth och Erik flyttade på kon och sedan kom ägaren och förde bort henne.
Det regnade jättemycket och haglade när vi var klara. Vi fick vänta en stund innan vi kunde lasta jeepen. En del patienter fick också sitta och vänta tills regnet slutat. Hälsokommitten delade med sig av lunchen till barnen.

Veckan har sedan gått fort. Vi har haft många patienter och jag tror inte att jag klarat det utan Elisabeths hjälp. Hon gör ett bra jobb. Tar hand om barnen och jag tar hand om de vuxna. Många olika sjukhistorier, den ena värre än den andra, undernärda barn som ibland kommer försent.  Malaria hos både vuxna och barn.
Helgutflykt igen  till Kiboko bay .

Vi fick en god middag. Fisk i Marsalasås. Det går ju inte att lämna Kenya utan att ha smakat någon marsalarätt. Vi fyra damer/ tjejer hade jätteroligt och skrattade hela kvällen.
Skönt att krypa ner i en skön säng. Cecilia och jag delade rum. Vi vaknade båda två vid 4-5 tiden av det nu välkända ljudet av betande flodhäst precis bakom vårt tält och snart såg vi en stor flodhäst i mörket. Han stördes ej av att vi satt ute på verandan. Verandan är inklädd med myggnät så vi hade inte direkt kontakt. När ögonen vant sig vid mörkret såg en stooor flodhäst och en liten unge. Den stora betade  men den lilla la sig ner ibland och vilade. De kom mycket nära vår veranda. Vi vågade knappast andas. Den lille ungen slickade på cementfundamentet till vårt hus. Vi steg ut på trappan och försökte ta några kort. Det är svårt i mörker med enkla kameror. Elisabeth och Ulrika hade också hört flodhästen och stod på sin trappa och fotade.

Efter en stund gick flodhästarna precis förbi oss ner mot Viktoriasjön, stranden ca 20 meter bort och hoppade? i. Det blev ett plask i alla fall.

Nu är vi hemma igen efter helgutflykten. Vi stannade i Kisumo och storhandlade-- prylar och presenter att ta hem. Får se om vi får med allt. Förra gången trodde Cecila och jag att vi kannske fick ställa oss på flygplatsen och sälja te och prydnadsdjur. Men Elisabeth har förvarnat om att hon i så fall inte känner oss!
Nu bara två dagar kvar. Det kommer inga nya Rotarydoktorer efter oss nästa period. Det är sommar i Sverige och svårt för många att komma loss. Men teamet fortsätter med förstärkning av sjuksköterska och klinical officer ( en kortare läkarutbildning).
På tisdag ska vi besöka specialskolan där man bygger ett dass. Kanske har det blivit färdigt?

Spännande Safari

2015-06-02
I helgen som var en långhelg reste vi till Masai Mara. Helgdagen firas till minne av självständigheten .

En lång bilresa på 32 mil. Vi var framme vid 3-tiden. Vi möttes av många giraffer och zebror redan i trädgården. Vi bodde i tält-hus på Mara West. ( Googla gärna Mara West)Vi hade en fin utsikt över savannen som ligger alldeles nedanför. Inget stängsel mot de vilda djuren. När det blir mörkt får vi eskort av en masai som går före och lyser med ficklampa ut åt sidorna.



Efter frukost på söndagen reste vi ut i nationalparken. Vi hade samma guide som vi hade för 2 år sedan.

Det blev en fin safari. Vi såg många djur och fotade flitigt. Batteriet i min kamera la av ganska snart ( svårt att ladda när elen oftast är off!) och sen fick jag fota med mobilen. Tyvärr blev bilderna inte så bra men Elisabeth delar med sej.

Vi såg ett lejonpar som vilade vid vägkanten. Efter en stund reste sig honan och hannen följde snällt efter. De gick en lång bit på vägen och orsakade en kö av safarijeepar efter sig. "King of the road" med bilkö efter sig. Ett gäng giraffer höll stadigt blicken på lejonen och kollade dem på en bits avstånd. De följde efter när lejonen gick vägen fram. Honan gjorde ett litet-litet utfall mot ett gäng antiloper och de tog snabbt till flykten. Vi var såå nära lejonen.

 Vi såg "big 4 1/2". Ingen leopard men en familj geparder . De är så fina katter!

Vi hade med lunchlåda och guiden stannade vid ett träd. Han hade med några stolar och vi satte oss ner. En buffel började komma allt närmare. Guiden= Masaien försökte först vifta bort honom med sin röda filt men buffeln förstod inte. Så guiden sa åt oss att hopppa in i bilen igen

Då såg en annan jeep vår belägenhet och började fösa bort buffeln. Buffeln sprang uppför kullen, försvann och sedan satte vi oss under trädet igen.! " Enjoy your lunch" ropade personerna i jeepen.

Vi såg också många elefanter.

Vi hade en intressant och fin dag. Vi njöt av den ändlösa vida savannen och alla djuren.
Söndag morgon gick vi upp för att se soluppgången. En bild att minnas.

Så efter en lång tröttande resa tillbaka är vi redo för veckans arbete.
 
  

Sido-projekt Sido-utbildning

17:59 2015-05-30Vi har jobbat hela veckan. Varje dag har vi informerat om hur man kan försöka skydda sig från kolera. Det är en viktig uppgift och vi har turats om i teamet att informera. Elisabeth  deltar aktivt i arbetet vilket är tacksamt. Hon undersöker barnen och jag tar hand om de äldre.

I Torsdags hade vi 64 patienter. Först kom en mycket sjuk liten flicka ca 4 år. Hon var inte kontaktbar och svårt sjuk i Malaria. Erik vår chaufför och Elisabeth fick köra flickan till närmaste sjukhus. De gick rakt in på sjukhusets barnavdelning, avbröt ronden och såg till att flickan blev omhändertagen.
På eftermiddagen stannade vi till för att se hur det gick för vår patient. Hon var fortfarande mycket dålig men ändå lite bättre. Vi hoppas att hon klarar sig. Så det är viktigt att behandla malaria snabbt och med bra läkemedel. Vi räddar nog många varje dag från att bli så jättedåliga. De flesta barnen har malaria och också många vuxna. Men vuxna patienter kan börja med att ta upp någon gammal ej allvarlig krämpa. Först när  vi frågar kan det komma fram att de också har feber, huvudvärk och aptitöshet. När vi testar har de ofta malaria.
I veckan har vi flera gånger besökt en specialskola för förståndshandikappade barn. Skolan är mycket enkel. Bygnaden består av väggar och tak av korrugerad plåt och golvet ligger ca 1/2 meter ovan marken och består av glesa bräder. Men de få lärare som finns tycks sköta barnen väl och tränar dem i basala färdigheter.Det är en internatskola. Ja inte är det någon habilitering som vi är vana vid, men barnen ser glada och nöjda ut och uppmärksammas.

Skolan har så många behov så de pengar jag fått med från Sävsjö skulle nog kunna användas här tänkte jag.
Jag har fått hjälp av vårt team och vår koordinator Jacinta. Efter samtal med rektorn sa han att de pengar jag fått med skulle kunna användas för att bygga ett dass. Rektorn har gjort upp en plan och man har börjat bygga. Så nu hoppas jag att kunna visa bild på en färdig toa innan jag åker hem. Det är bra med en toa bland annat för att minska risk för kolera.

 

 

 

Efter  en hel veckas arbete har nu helgen börjat. Det är en långhelg för oss--- vi är lediga på måndag. Det är helgdag i Kenya. Det är Mandraka day. Jag vet inte vad det är och varför den firas. I alla fall firar vi och har efter många timmars resa kommit till nationalparken Masai Mara. Jag tog en del bilder genom bilfönstret, här reklam för Kenyas goda öl.
Nu väntar safari i morgon.