Rapport från Mumias Kenya

Den här veckan går fort. Vi jobbar på så gott vi kan. Jag och Rotary teamet är i Mumias i västra Kenya.Strax norr om ekvatorn inte så långt från Victoriasjön och gränsen till Uganda. Från staden Mumias åker vi ju ut till mindre byar med vår mottagning. Olika byar varje veckodag. I dag var vi i Itete.
I Itete finn en brunn utanför kliniken. Rotary har sponsrat den.


Där har vi många patienter den här veckan också. I dag strax över 100.
  Jag vill ge en liten inblick i vilka sjukdomar och problem vi träffar på. Varje dag kommer många många barn och vuxna med malariasymtom. " Huvudvärk,feber, ledvärk, hosta, kräkning, diarré´o.s.v." Då testar vi-- vi har två "Lab killar" som tar prov på löpande band.Men det är inte alltid så lätt. Ofta börjar patienten med en liten krämpa,, ett skav någonstans eller ett litet utslag. Så då tror jag att jag hittat problemet. Men då när jag är klar med "journalen" kryper det fram att den också hade symtomen ovan. Men ofta syns det klart att patienten har malaria.
Jag tror att det finn en “Malaria-look”. Stora tomma ögon och ett ansikte utan mimik och reaktion .

Arbetet är omväxlande. Både vuxna och barn med många olika diagnoser även om de flesta har Malaria, skabb och hudinfektioner.
i veckan har jag hittills träffat på:
Påssjuka, vattenkoppor, navelbråck, sytt en sårskada, ormbett, gula ögonvitor, förstorad mjälte,jättelågt blodvärde, HIV-smitta, misstänkt TBC och många lite äldre med allmänt ont i kroppen..
Ibland kan det bli lite dramatik som när en mamma kommer inspringande med sin 4-åring som krampar och är medvetslös. Han är varm och medan sjuksköterskan ordnar fram läkemedel försöker jag slita av kläder och i brist på annat häller jag vatten från min dricka flaska över killen. Krampen slutar strax och sedan får han ligga på britsen medan jag fortsätter mottagningen medan jag med ena öga sneglar på den sovande killen.Allt gick bra—han hade nog feberkramp på grund av malaria
.Men ormen då?? Inte så dramatiskt. När vi kom till en hälsocentral för att hämta vaccin kom en kvinna fram till vår bil och sa att han blivit ormbiten. Det fanns ingen sjukvårdspersonal på hälsocentralen.. sjuksköterskorna är ju sedan länge i strejk. Ormen hade hon med i en påse.. Död hoppades jag. Det var en liten grön mamba som hade ramlat ner på kvinnans arm och bitit till. Hon var inte allvarligt biten utan hon kom till vår mottagning och fick den behandling vi kunde ge..
Det är hög ljudnivå på klinikerna. Småbarnen skriker när de blir vaccinerade och andra gallskriker när de får de mej—en vit människa eller vad de nu tror att jag är.
Men det är trevligt också.
Fina glada söta barn.
Här är några av dem.



i morgon åker vi på helgmys igen. Tandläkare Margareta ska åka hem . Vi har haft roligt tillsammans och värdefullt med tandläkarkompetensen på klinikerna.
Vi jobbar på.

En dag i ett annat liv

Efter en dryg vecka börjar jag komma in i rutiner. Känner igen glädjeämnen och frustrationer. Det känns som om allt  är som vanligt.
Det är lite sorgligt att det är som vanligt. Hade hoppats att saker och ting varit bättre som till exempel hälsotillståndet bland folket ute i byarna och deras levnadsförhållanden.
En dag i vårt liv här börjar tidigt.

Om vi inte väckts av minareten och högtalarbönen före kl 5 har vi vaknat av värmen. Jag har en fläkt i rummet. Den går hela natten.
Efter frukost kommer våra medarbetare och så småningom kommer vi iväg. De tar för lång tid att komma igång tycker jag. Först ska bilarna lastas. Vår hemhjälp kokar vatten och skickar med, läkemedel lastas på—sen  åker vi upp till stan—köper tidning—sen kanske till ett, ibland två “apotek” på stan för att fylla förrådet—sen åker vi—men stannar vid en korsning, hämtar upp sköterska eller labtekniker som inte står och väntar på oss utan som dyker upp efter en stund..  Ja men sen är det väl bara att åka?? nej då . Kanske måste vi stanna vid ett litet sjukhus och hämta upp vaccin. Det tar en evig tid och vid det laget är jag sur. Men vad kan jag göra??Hoppas att inte någon hinner dö ute vid kliniken.
Vägen är asfalterad och fin. Faktiskt klart bättre än tidigare. Många små hus med små affärer, sömmerskor, snickare och andra små företag utmed vägen. Men vi tar av på en grusväg. Den röda leran dammar, barnen springer barfota vid vägkanten och ju längre in mot kliniken vi kommer ju enklare blir husen. Motorcyklarna har försvunnit men en och annan trampar fram på cykel.





Bilderna visar barn utanför sin skola, en man som arbetar på åkern-- majs på tork och mittenbilden huset bredvid kliniken.
Jag känner igen de flesta klinikerna sedan sist. På något ställe har man faktiskt byggt ett stort hus som så småningom ska bli en hälsocentral. Men huset är inte färdigt. Golvet är bara grus, inga fönster , inget innertak. Min tolk sa att det enligt officiella rapporten är färdigt---- nån har väl behövt de avsatta pengarna till något annat.  Ny bil? Ny  något annat?
Vem vet—inte jag.

Vi har många patienter. Sköterskorna hjälper till med patienter, har mödravård och Barnavårdscentral och ibland har vi med sköterska från den statliga hälsovården som vaccinerar. Så mycket verkstad. Ibland ¨blir ljudnivån nästan outhärdlig--- barnen triggar igång varandra till skrik. Som tur är brukar regnet komma senare på eftermiddagen—det skulle inte att jobba med störtregn mot plåttak eller under solskyddet.
Men frånsett dessa frustrationer känns arbetet bra. Vi hjälper många även om vi inte kan genomföra några avancerade utredningar.
Enkel utredning gäller här. En växande mage? Kvinnan var nog gravid men hade kollat graviditets test i april som var negativt sa kvinnan. Men min “kliniska blick” sa något annat. Vi testade igen och visst var hon gravid—troligen i 8-9-månaden. Kvinnan såg inte särskilt lycklig ut över beskedet—det måste nog få tid att sjukna in.
Några undernärda barn har jag träffat på. Sorgligt—men vi ger råd, babygröt,vitaminer och tar barnet tillbaka för kontroll. Förhoppningsvis räddar vi liv.
Så jobbar vi på. vid 3-4 tiden är vi klara. Man packar ihop, hela tandläkarutrustningen, hela apoteket, hela labbet och så min läkarlåda.
Lite trött men ok. De små barnen somnade.

Hälsokomitten har lagat “lunch”. Ugali eller bönor . Den här kvinnan visade Ingegerd hur hon gjorde när hon
kokade ugali.

Sedan är vi hemma igen. Vi äter kvällsmat tillsammans. Vår hemhjälp har förberett. Det blir mycket mungbönor, ris, potatis. Är nästan vegeterian nu.
Vi åkte till Kisumu i helgen. Tog in på Nyanza club. Slappar vid poolen.
Sovit som stockar.
“ Det är det bästa som hänt i livet” sa Ingegerd apropå att vi hade AC i rummet!

Att ångra och ändra.

Inte trodde jag att jag skulle åka till Kenya igen. I senaste bloggen lät jag bestämd och sa att nu fick det räcka—jag loggade ut. Men man kan ju ångra och ändra sej.
Det gjorde jag för några månader sedan. Jag märkte att min kollega och kompis sedan tidigare gånger hade bokat sej för en ny period. Oj vad jag blev avundsjuk!!!
Enda sättet att åtgärda avundsjukan var att boka sej själv! Och vilken tur jag hade--- lyckades locka med en kollega och nu är vi här.
trots att jag ju varit här många gånger kändes det  fortfarande overkligt. Ville nypa mej själv—är det verkligen sant att jag sitter på planet till Nairobi--- att gå ombord på det lilla planet till Kisumo.
Här är vi på väg vid gott mod.

Dagen efter dags att börja arbeta. Föregående doktor hade varit tvungen att åka hem i förtid så det blev ingen överrapportering. Jag blev kanske lite uppskrämd att få veta att det numera kommer väldigt många patienter till våra enkla mottagningar. Det är strejk bland sjuksköterskor på hälsocentraler och sjukhus så våra mottagningar är de enda som finns tillgängliga. Rotary-teamen är förstärkta med en ytterligare lab-assistent och en sköterska. Det behövs om man ska hinna med 150 patienter på en dag!! Kan väl bara konstatera att det var tufft nog ändå. Dessutom hade en annan sjuksköterska mödra- och barnavård med vaccinationer. Inte att förglömma den mobila tandläkarkliniken. Oj Oj hektiska dagar. Men viken produktion!


Efter mottagningarna får vi Lunch  ( vid 4-5 tiden) innan vi åker hem igen. En trevlig kväll med mycket fniss och skratt när vi doktorer och tandläkaren umgås.
Vi tycker vi behöver en skön vila i helgen. Vi har checkat in på Kiboko Bay

På söndag eftermiddag åkte vi hem. Det började regna några minuter innan vi kom fram till vårt hus. Men möttes av en massa vatten på golvet på andra våningen . Mest i “mitt” rum där vattnet stod 2-3 cm. Någon läcka från taket där vattentanken finns? Med hjälp av vår vakt och kollega I började man svabba upp hinkvis av vatten. I sopade ut vattnet mot trappan--- men tandläkaren  M var på  väg ner i trappan och fick en rejäl dusch. Ingegerd (I) visade initiativ , rådighet och hon styrde upp det hela. Så småningom kom en rörmokare och bekräftade att vattentanken svämmat över.
Golven torkade upp snabbt och nu är läget lungt.  Vi värmde upp lite rester i pannlampors sken och fick kvällsmat. Elen kom dock tillbaka för en kvart sedan. Inga ödlor i routern. Så kanske kan bloggen  komma igång.