Vi har blivit så välkomnade och känner uppskattade på sjukhuset och ute i byarna.
Ingegerd träffade denna kvinna ute i en by. De samtalade utan att kunna varandras språk. En varm kontakt människa till människa .
Lite tolkhjälp behövdes dock. Hon sa att Ingegerd var den enda vita( muzungo) hon träffat sedan kolonialtiden .
Hur ska jag summera. Det här är nog min sista resa för Rotarys läkarbank ( ja jag har sagt det förut och ändrat nej!). Men det här uppdraget har varit det svåraste på många sätt. Jag är glad att jag ändå skaffat mej lite erfarenhet från alla tidigare uppdrag. ( ca15 ggr). Ändå frågar jag mej . Har vi gjort någon skillnad?
Ja jag vill tro det. Vi har hjälpt till med vaccineringar mödravård och sjukvård på avlägsna isolerade platser. Men det är lång väg kvar tills alla får del av basal sjukvård.
En dag ute i en by kom en ung mamma med sin 1-månaders bebis. Mamman och pappan tonåringar. Bebisflicksn hade en utväxt på ryggen. Vi såg ju genast att det var ett ryggmärgsbråck men kliniska officern hade nog ingen kunskap pm denna missbildning.
Vi informerade föräldrarna att missbildning inte är helt ovanlig och att det inte är någons fel. Det framkom att man varit på närmaste större sjukhus och fått råd satt söka på ”regionsjukhuset ” i Eldoret. Men de kom till oss.
Kanske hoppades man att de ”vita” doktorerna hade någon bot. Man hade inte råd med resan till Eldoret
och än mindre med kostnad för operation.
Vi skramlade ihop de pengar vi hade ned oss. Det skulle räcka till resan. Pappan trodde att hans pappa ev kunde sälja en ko eller två för att täcka kostnaderna. Så hjälper nog grannarna till. vår Selina har telefonkontakt med paret och nu är operation ( insättning av en slang för att avleda den ökade vätskan i hjärnans hålrum). Operation planerad till22/11. Trots operation kommer flickan att vara förlamad i benen.
Hur ska det gå för henne? Överlever hon tills operationen? Hade det varit mer humant att säga att inget finns att göra? En ko mot ett människoliv? Men vi måste värna de små och svaga så långt vi kan. Om inget annat så signalerar vi all varje liv är värdefullt.
Ja så ser vi också att mödravård är viktigt. Om mammorna kommer till mödravård tidigt i graviditeten får de folsyra i tabletter. Folsyra minskar risk för ryggmärgsbråck. Men hur minska antalet tonårsgraviditeter?
Jag tror fortfarande att Rotarys läkarbank behövs. Önskar att jag kommit till Kacheliba för 20 år sedan. Men arbetet fortsätter ! Det ska och blir bättre!
Nu sitter Ingegerd och jag på en”lyxig” retreat utanför Kisumu. Planet med våra efterträdare har landat och snart möts vi för överrapportering.
Vi åker hem. Trötta men tacksamma att vi klarat ut vår uppgift.
Till slut!
Tack för att ni läst bloggen och följt med i våra förehavanden.
Jag lämnar Kenya men mitt hjärta är här.
Lyssna på sången om Kenya—- någon vers i alls fall.
