söndag 23 juli 2017

En dag i ett annat liv

Efter en dryg vecka börjar jag komma in i rutiner. Känner igen glädjeämnen och frustrationer. Det känns som om allt  är som vanligt.
Det är lite sorgligt att det är som vanligt. Hade hoppats att saker och ting varit bättre som till exempel hälsotillståndet bland folket ute i byarna och deras levnadsförhållanden.
En dag i vårt liv här börjar tidigt.

Om vi inte väckts av minareten och högtalarbönen före kl 5 har vi vaknat av värmen. Jag har en fläkt i rummet. Den går hela natten.
Efter frukost kommer våra medarbetare och så småningom kommer vi iväg. De tar för lång tid att komma igång tycker jag. Först ska bilarna lastas. Vår hemhjälp kokar vatten och skickar med, läkemedel lastas på—sen  åker vi upp till stan—köper tidning—sen kanske till ett, ibland två “apotek” på stan för att fylla förrådet—sen åker vi—men stannar vid en korsning, hämtar upp sköterska eller labtekniker som inte står och väntar på oss utan som dyker upp efter en stund..  Ja men sen är det väl bara att åka?? nej då . Kanske måste vi stanna vid ett litet sjukhus och hämta upp vaccin. Det tar en evig tid och vid det laget är jag sur. Men vad kan jag göra??Hoppas att inte någon hinner dö ute vid kliniken.
Vägen är asfalterad och fin. Faktiskt klart bättre än tidigare. Många små hus med små affärer, sömmerskor, snickare och andra små företag utmed vägen. Men vi tar av på en grusväg. Den röda leran dammar, barnen springer barfota vid vägkanten och ju längre in mot kliniken vi kommer ju enklare blir husen. Motorcyklarna har försvunnit men en och annan trampar fram på cykel.
DSCN2680


DSCN2690
DSCN2693
Bilderna visar barn utanför sin skola, en man som arbetar på åkern-- majs på tork och mittenbilden huset bredvid kliniken.
Jag känner igen de flesta klinikerna sedan sist. På något ställe har man faktiskt byggt ett stort hus som så småningom ska bli en hälsocentral. Men huset är inte färdigt. Golvet är bara grus, inga fönster , inget innertak. Min tolk sa att det enligt officiella rapporten är färdigt---- nån har väl behövt de avsatta pengarna till något annat.  Ny bil? Ny  något annat?
Vem vet—inte jag.
DSCN2701
Vi har många patienter. Sköterskorna hjälper till med patienter, har mödravård och Barnavårdscentral och ibland har vi med sköterska från den statliga hälsovården som vaccinerar. Så mycket verkstad. Ibland ¨blir ljudnivån nästan outhärdlig--- barnen triggar igång varandra till skrik. Som tur är brukar regnet komma senare på eftermiddagen—det skulle inte att jobba med störtregn mot plåttak eller under solskyddet.DSCN2681
Men frånsett dessa frustrationer känns arbetet bra. Vi hjälper många även om vi inte kan genomföra några avancerade utredningar.
Enkel utredning gäller här. En växande mage? Kvinnan var nog gravid men hade kollat graviditets test i april som var negativt sa kvinnan. Men min “kliniska blick” sa något annat. Vi testade igen och visst var hon gravid—troligen i 8-9-månaden. Kvinnan såg inte särskilt lycklig ut över beskedet—det måste nog få tid att sjukna in.
Några undernärda barn har jag träffat på. Sorgligt—men vi ger råd, babygröt,vitaminer och tar barnet tillbaka för kontroll. Förhoppningsvis räddar vi liv.
Så jobbar vi på. vid 3-4 tiden är vi klara. Man packar ihop, hela tandläkarutrustningen, hela apoteket, hela labbet och så min läkarlåda.
Lite trött men ok. De små barnen somnade.
DSCN2699
Hälsokomitten har lagat “lunch”. Ugali eller bönor . Den här kvinnan visade Ingegerd hur hon gjorde när hon
kokade ugali.
IMG_0600
Sedan är vi hemma igen. Vi äter kvällsmat tillsammans. Vår hemhjälp har förberett. Det blir mycket mungbönor, ris, potatis. Är nästan vegeterian nu.
Vi åkte till Kisumu i helgen. Tog in på Nyanza club. Slappar vid poolen.
Sovit som stockar.
“ Det är det bästa som hänt i livet” sa Ingegerd apropå att vi hade AC i rummet!

2 kommentarer:

  1. Ni behöver verkligen en "lyxig"helgvila!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att du också skulle behöva en lyxig weekend. Låt oss åka på Spa när jag kommer hem! Kran

      Radera