En doft från Afrika

 Den 17/1 vaknade av en lätt bris genom fönstret.  Jag kände genast igen doften av Afrika. Den går inte att förklara men den finns.

Resan hit gick smidigt utan några problem. Det var lättare att ta sej hit än att ta sej til Paris! 

Efter frukost blev jag hämtad för vidare transport till Mutomo. Vägen asfalterad och bred.Vi kom från utkanten av Nairobi. Livlig trafik.och en del stora företag utmed vägen. Efter några timmar var vi ute på landsbygden som jag känner igen från tidigare. Håll undan för kor getter och åsnekärror på vägen! ,

Se upp för ”Bump”! Men chauffören kände till varenda gupp så jag  fastnade  inte i säkerhetsbältet någon gång.

Efter att ha passerat och fått lunch i  Kitui fortsatte  vi sista biten tillMutomo.  Vägen hit är nu fin. Byggd av kineserna som bygger många vägar i Kenya.

Stads bild

Många människor gick vid vägkanterna både unga och gamla. Här verkar stegräknare vara onödigt. De flesta går  nog  snarare för långt. 

När asfaltsvägen tog slut var vi framme i Mutomo. Ju närmare vi kom desto mindre bilar men desto fler åsnor som bar vattendunkar.  Getter, åsnor och kossor trängdes med bilar och motorcyklar. Gatubilden kände jag igen men sorgligt att åsnorna fortfarande får slita. Kanske tycker dom att det är lättare att gå på asfalt?

Vår utflykt på eftermiddagen gick till en skola sponsrad av Mutomoprojektet. Barnen  har lov denna vecka men vi träffade  rektorn och någon samordnare. Visades runt till nybyggda och gamla skolsalar. Ja vad ska man säga?  Det  går inte att jämföra med hur vi har det i Sverige. Men man är tacksam för hjälpen man fått från Mutomoprojektet.

Vi fick en gåva när vi skiljdes åt . En levande tupp. Tackade och tog  emot och tuppen fick åka med i bagaget .

I onsdags besökte jag sjukhuset.Kom till personalmötet på morgonen. Dr Amollo ( chefen började sin tjänst här när jag  var här   2001) höll en lång information till staben.

Han presenterade målsättningar för 2023. Jag missade nog en del för jag  hade svårt att förstå afrikaengelskan.  

I alla fall förmanades medarbetarna att inte skriva  ut antibiotika i onödan . Och att tänka till och tänka utanför boxen.

Jag hängde på den svenska barnläkaren och St -läkaren som hade han om barnronden. Det var inte fullbelagt . Just nu förekommer inte så mycket Malaria. Det beror nog på torkan eller kanske att man nått ut med information om myggnät? På barnavdelningen såg jag flicka som fått bett av Cobra i ansiktet, ett undernärt barn, en liten pojke med obotlig missbildning av levern. Som ” vanligt”. Jag la mej i lite men tror inte att man tog illa upp.

Sedan följde jag clinikal offficers på mottagningen. Även här sjukdomar som jag kände igen. En pojke med ormbett— oklart vilken orm. Han fick ormserum. Flera personer kom för påfyllnad av bromsmedicin för HIV. Det var bra att se att det tycks fungera och chefsnunnan sa att frekvensen av HIV sjunkit.

Kände att bara jag fick kaffe eller lunch skulle jag kunna stämpla in! 

Virrade runt och letade efter Gunilla barnmorska, narkossköterska, Mutomovän som jag träffade på  morgonen. Hade tänkt ringa henne innan jag åkte för lite information.  Så var hon redan här!!

Jag frågade efter henne på minst 3 ställen .

 Ingen  visste var hon var och ingen kunde ringa efter henne. Kände igen frustrationen …. Lite svårt att få ngt gjort trots att det fanns jättemånga  personal som stod och väntade på något. 

På eftermiddagen åkte vi ut till Mutomoprojektets kontor. Imponerande hur man bygger för framtiden. Siktar på att projekten ska bli inkomstgenererande så att donationer från Sverige inte kommer att behövas för ”välgörenhet ” som fadderbarn  bidrag till skolavgifter, bygge av skolor , vattenprojekt mm. Kolla igen deras hemsida. Jag är så imponerad av projektet. Lyckades nog länka till deras hemsida i förra bloggen men nu vill det sej inte.

Vad händelse tuppen? Han överlevde transporten  till bagaget och när vi kom till kontoret gick han där under ett träd. 

Mer om djurlivet kommer i nästa blogg. Bara en cliffhanger nu.