Vatten vatten vatten !

 Det är intensiva dagar här. Jag kan inte  redovisa alla äventyr. Så håll till goda med ett urval.

I förrgår åkte vi 3,5 mil på den sämsta väg jag sett i Kenya. Vi hade en skaplig bil men vi skakade rejält hela vägen. Jag tror att det finns ett starkt samband mellan skicket på vägen och grad av fattigdom.

Vi kom till en skola där man samlat ca 100 unga mödrar. Mutomoprojektet arbetar med att försöka få flickorna tillbaka till skolan så att de får en utbildning. Tjejerna är 12-17-18år.

Vi satt där då tjejerna började skrika lite. De såg en orm uppe vid taket precis bakom oss  som satt på podiet. Jo en orm!! Jag sprang ut. Mary som är sjuksköterska sprang också ut. Vi hade väl sett tillräckligt av vad ormbett kan orsaka tror jag. Men några killar verkade förberedda på att det finns orm så dom tog en slangbella och sköt sten mot ormen. Han ramlade ner och så slogs han ihjäl med käppar. Det var en svart mamba!

När vi åkte hit från Nairobi åkte vi över en flod där det stod beväpnade poliser. Chauffören sa att en man som fiskade hade blivit ihjälbiten av en flodhäst dagen före och nu skulle besten skjutas!

Annars är det lugnt och fint här. Men ALLA som vi möter säger ”huvudproblemet är bristen på vatten”.Det leder till förtorkade skördar, fattigdom och svält. Majsfälten var förtorkade. Även träden hade tappat bladen. Folk fick gå långa vägar till borrhål och köpa vatten. Mutomoprojektet har sponsrat en stor mängd borrhål och vattentankar för att samla regnvatten. Nu är det länge sedan det regnade. Nästa ordinarie regn väntas i slutet av mars?

Vi har sett många skolor som sponsras av projektet och enskilda personer. Särskilt skolor för barn med handikapp och eller döva barn.  De flesta skolbarn i Kenya blir inackorderade på skolan. Från 6 års ålder och stannar i 3 månader!

Ny sovsal.  Betydligt bättre än sådana jag sett tidigare.

Allt är relativt. Kanske inte en  drömtillvaro för våra barn. Den här sovsalen är lyxig. Ofta är det våningssängar.

Tiden här går fort. Vi träffar så många lärare, rektorer och medarbetare i Mutomoprojektet. 

Sista dagen var vi vid en skola för funktionshindrade. Bygg och renoverad av projektet. Ca 100 barn inackorderade. Endast några få  personer  tar hand om barnen och en kvinna sover över i ett angränsande rum. Men troligen bättre gör barnen än att bli undangömda i hemmet.

Den skolan har fått ett borrhål för det kommer mycket vatten. Man pumpar upp med hjälp av solceller och säljer. Så kan man använda vattnet gör att vattna växter. 

Då kan man ge barnen grönsaker och även sälja.

Även om bilden är lite suddig syns frodig grönska. Kolla solrosen! 

Vi besökte en fadderfamilj. Den familjen jobbade hårt och hade fått en bättre levnadsstandard. Mannen skötte sin åker, ett växthus,  hade en manuell stenkross ( en anställd satt och knackade större stenar till små som man sålde till väg och husbyggare). Han hade också en åsna som två gånger om dagen körde en tur för att hämta vatten. Hustrun sålde torkade  småfisk varje  lördag på torget.Familjen har 6 barn från tonår till en 5-åring. 

Mannen blev jätteglad för en ny skottkärra.

”Make Mutomo green again.”  En av målsättningarna för projektet.

En vecka har gått fort. Jag har fått många nya intryck. Mött tidigare arbetskamrater ( några få). Har  sett sjukhuset och verksamheten där. Sett att Mutomoprojektet verkar på många olika projekt, ledda av kreativa driftiga entrepenörer i Sverige. Nu vill man få en varaktig verksamhet utifrån inkomstgenererande företag.  Projekten planerades i minsta detalj med full transparens av ekonomin. Jag kan bara imponeras och önskar att många vill stödja.

http://www.swedenmutomo.com/

Det har inte varit så lätt att blogga. Tiden räckte inte till och inte nätet heller. Kan hända att det också var lite handhavandeproblem. 

Jag har just kommit hem. Har bytt kläder och ställt resväskan på balkongen— hoppas kunna frysa ihjäl eventuella kackerlackor och smittämnen. 

Vad ska jag hitta på nu? Får fundera tills i morgon i alla.

Lyssna gärna en stund på sång om Kenya. Jag är så tacksam för alla mina (våra)  besök i Kenya. Sista gången ? Vem vet? Inshahllah. Om Gud vill och vi får leva brukade man säga i Småland. Tack för alla som velat följa bloggen. 🫶🏾