söndag 7 juni 2015

Nära flodhästupplevelse

Så började veckan med tisdag. Vi hade 53 patienter men "Elisa" och Cenrtin tog minst 15. Många barn med malaria, några med misstänkt lunginflamation. Vuxna med värk i kroppen, hälsporre. tumör över thyroidea,  m.m En pat med HIV och pågåeende behandling vilket hon sa först när jag frågade.


Jag är glad att Elisabeth hjälper till. Hon räddade  också en ko idag. Kon stod utanför kliniken = kyrkan och råmade oavbrutet i 2 timmar. Hon hade inget bete runt repet hon var bunden med och hade snott in klöven i repet. Elisabeth och Erik flyttade på kon och sedan kom ägaren och förde bort henne.
Det regnade jättemycket och haglade när vi var klara. Vi fick vänta en stund innan vi kunde lasta jeepen. En del patienter fick också sitta och vänta tills regnet slutat. Hälsokommitten delade med sig av lunchen till barnen.

Veckan har sedan gått fort. Vi har haft många patienter och jag tror inte att jag klarat det utan Elisabeths hjälp. Hon gör ett bra jobb. Tar hand om barnen och jag tar hand om de vuxna. Många olika sjukhistorier, den ena värre än den andra, undernärda barn som ibland kommer försent.  Malaria hos både vuxna och barn.
Helgutflykt igen  till Kiboko bay .

Vi fick en god middag. Fisk i Marsalasås. Det går ju inte att lämna Kenya utan att ha smakat någon marsalarätt. Vi fyra damer/ tjejer hade jätteroligt och skrattade hela kvällen.
Skönt att krypa ner i en skön säng. Cecilia och jag delade rum. Vi vaknade båda två vid 4-5 tiden av det nu välkända ljudet av betande flodhäst precis bakom vårt tält och snart såg vi en stor flodhäst i mörket. Han stördes ej av att vi satt ute på verandan. Verandan är inklädd med myggnät så vi hade inte direkt kontakt. När ögonen vant sig vid mörkret såg en stooor flodhäst och en liten unge. Den stora betade  men den lilla la sig ner ibland och vilade. De kom mycket nära vår veranda. Vi vågade knappast andas. Den lille ungen slickade på cementfundamentet till vårt hus. Vi steg ut på trappan och försökte ta några kort. Det är svårt i mörker med enkla kameror. Elisabeth och Ulrika hade också hört flodhästen och stod på sin trappa och fotade.



Efter en stund gick flodhästarna precis förbi oss ner mot Viktoriasjön, stranden ca 20 meter bort och hoppade? i. Det blev ett plask i alla fall.

Nu är vi hemma igen efter helgutflykten. Vi stannade i Kisumo och storhandlade-- prylar och presenter att ta hem. Får se om vi får med allt. Förra gången trodde Cecila och jag att vi kannske fick ställa oss på flygplatsen och sälja te och prydnadsdjur. Men Elisabeth har förvarnat om att hon i så fall inte känner oss!
Nu bara två dagar kvar. Det kommer inga nya Rotarydoktorer efter oss nästa period. Det är sommar i Sverige och svårt för många att komma loss. Men teamet fortsätter med förstärkning av sjuksköterska och klinical officer ( en kortare läkarutbildning).
På tisdag ska vi besöka specialskolan där man bygger ett dass. Kanske har det blivit färdigt?

4 kommentarer:

  1. Välkommmen hem Agneta. Tag inte med någon flodhäst hem till våra trädgårdar vi har ju våra harar.Kram från Gittan/Kenneth

    SvaraRadera
    Svar
    1. O.k.det får väl duga med harar men då blir det ingen hjälp med gräsklippning.

      Radera
  2. Ni har gjort ett gott arbete och många som blivit hjälpta !Vi tror att Ni kan få en tids semester nu, men säg inget till dom som jobbar därnere.!
    Välkommen hem och Pe u ess ess ! M`bozi !

    SvaraRadera
    Svar
    1. På väg hem , väntar på sista flyget till Köpenhamn . Kom och möt mej!

      Radera