tisdag 21 juli 2009


Homa bay 16/7.
Ja nu hat vi kommit fram till vårt ”hem” för de nästa 6 veckorna. Jag önskar att jag kunde förmedla
hur Afrika igen möter oss med speciella ljud, dofter och syner. Redan på flygplatsen kände jag igen
lukten av Afrika. Visserligen kom den nog från inte helt renat flygbränsle, men jag kände igen mig.
Resan till Homa Bay tog sin tid. Men 1½ dygn efter avfärd från Nässjö var vi hemma i Homa Bay.
Ja, vi har inte varit här förut men det känns ändå bekant. Huset ser ungefär ut som de hus vi bott i
tidigare. Det är enkelt, men fint efter Kenyansk standard.
Vi sov gott, trötta som vi var.
Så i dag är det söndag. Vi installerar oss i huset. Bekantar oss med kollegan från Lund som vi delar
bostad med. Det kommer att bli trevligt och vi trivs redan med varandra.
Kollegan och jag har inventerat våra lådor med medicin. Tänk om man vore tvungen att tvätta
händerna sedan man hanterat medicinburkarna i läkemedelsförrådet hemma i Sverige! Det känns ju
inte så bra här heller! Säkert kommer vi att drabbas av fler kulturchockar!
Vi har träffat två unga läkare som arbetar för ”läkare utan gränser”. En av dem har jobbat för
Rotarys läkarbank föregående 6 veckor. Vad fint att hon fanns tillgänglig och kunde hjälpa oss!
Hon gav rapport angående min jeep-linje. Det väntar en del utmaningar förstod jag. Men Jag får
hoppas ”Hakuna matata! ( det ordnar sig!)
Kolla kartan. Vi finns vid en vik av Viktoriasjön.

090720
Vi har börjat vårt jobb i dag. Det tog något mer än en timme att köra ut till kliniken på dåliga vägar.
Först stannade vi i en affär och köpte ”baby-gröt”. Det motsvarar välling-pulver. Vi delar ut det till
undernärda barn, samtidigt som sköterskan ger kost-information.
Det fanns inga patienter när vi kom fram. Jag har hört att man gärna kommer sent, vilket vi inte
tycker om. Men snart kom patienterna. De flesta hade malaria. Vi har nu bra läkemedel så vi botade
nog en hel del människor. Många gånger köper man någon overksam medicin i en obestämbar
blandning. En flicka hade fått någon örtmedicin i ögonen som nu var ilsket röda och hon hade sår
på hornhinnan. Jag hoppas se henne på återbesök nästa vecka.
Så visst gör vi nytta!!
Men samtidigt är det frustrerande att vi inte har tillgång till några test för HIV. Dom har
”försvunnit” någonstans och ingen vet var. Inte heller ”Läkare utan gränser” har några test men
jobbar för att få klarhet i saken. Så just nu riskerar människor att dö p.g.a att vi inte kan ställa
diagnos och sedan inleda behandling. Så talet om att broms-medicin finns ekar lite ihåligt. Som man
säger i TV-reklamen: ” Thinking and doing is two different thing.”
Men vi får tänka positivt-- att vi kunde ge många en förhoppningsvis bra behandling för en
livshotande sjukdom i dag ( tänker på Malaria).
Bosse har också varit fullt sysselsatt i dag.

(B) Ja minsann! I dag lät vi de Kenyanska killarna vara chaufförer, och det var tur det. De vägar
som vi sett och kört på i dag har inte en ”vetig” bit. Det är jobbigt hela tiden att kryssa mellan
”potthålen”och undvika att välta.
Det blev besök på en byskola för min del, Maranoyona Primary school.. Efter vandring i stekhet sol
uppför backarna och vattenflaskan kvar i bilen, blir jag välkomnad av rektorn med orden : you see,
we take the water from the roof so I don'tt think you should use it to drink.
Jag fick hålla mina ”föredrag” i en 5:a en 7:a och en 9:a. Ungarna är eld och lågor när jag berättar
om Skandinavien och Sverige samtidigt som jag ritar på svarta tavlan: Afrika-Europa-och så vårt
land uppe i Norden som sommartid kan ha solen uppe både dag och natt och så motsatsen : på
vintern i norr när solen aldrig kommer upp på dagarna ens. Det är dödstyst i salarna, De har aldrig
haft någon ”m´zungo i klassrummet (en ”viting”). När jag kommer ut från sista klassen och skall gå
neråt byn igen då står det 200 1:a- 2:a- o 3:e-klassare i en ring utanför dörren och vill ta mig i hand
för att hälsa på en ”viting”,det tar en bra stund och alla vill vara med.
Det blir vandring ner igen till det efterlängtade vattnet, gott, gott, gott.
Så bli det Glasögon till en 80-årig man som för 10 kronor kan börja läsa igen, han blir så glad så
tårarna nästan kommer.
Dagens by heter: Amoyo.

3 kommentarer:

  1. Skönt att ni kommit fram utan större problem. Tack för att vi får låna sommarstugan. Idag är det faktiskt soligt!

    Knut skriver: mkmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

    fin kommentar va? de senaste dagarna säger han tack, bajs och oj!

    SvaraRadera
  2. Marcus o Elisabeth22 juli 2009 kl. 23:22

    Nu har vi äntligen internet igen så att vi kan läsa bloggen. Kul att läsa vad ni gör.

    SvaraRadera
  3. spännande i tankarna förflyttas vi till er häls bi-ke

    SvaraRadera