Kulturkrock

090809 Blogg 7

Äntligen kan jag sitta en stund och minnas tillbaka på veckan som gått. Dagarna går fort. Vi jobbar rätt hårt tycker jag, men vissa dagar kommer inte så många patienter. Medeltalet så här långt är 25 (varierat mellan 15-44)så det blir inte några längre samtal för det mesta. Men ibland kommer problem fram efter en stund när patienten kollat av oss lite.
Patientkö

Veckan började i Amoyo som ligger ganska långt bort. När folket har sett att vi kommit, kommer också patienterna. Man vill gärna komma sent. Vi slutar registrera kön kl 13, men oftast kommer det några till. Jag försöker få ordning och talar om för hälsokommittéen att ,om vi kan starta kl 8 så kan patienterna det också. Men om det redan finns någon patient när vi kommer, vet jag att det är en mycket sjuk sådan.
I Amoyo väntade en ung gravid kvinna med svår huvudvärk och feber.
Vi testade för malaria men testet gav inget utslag. Efter min enkla undersökning befarade jag att hon hade hjärnhinneinflammation. Hon behövde komma till sjukhus snabbt. Motorcykel är det enda tillgängliga transportmedlet fram till stora vägen och sedan en proppfull minibuss. Nej-- det skulle inte gå, utan vår chaufför fick vända bilen och köra henne till sjukhuset. Under tiden fick vi i all hast anställa en ny apotekare.(Chauffören brukar dela ut medicinen !)
Valet föll på Bosse och han hade en medfödd
Klinik
begåvning... Ja ni som har sett hans medicinförråd hemma förstår. Han började genast skiva tydliga bokstäver på burkarna och talade om för doktorn att hon ska skiva paracetamol, om hon menar det, och inte något som liknar ”Panado”.
Sista dagen i veckan fick Bosse åter vara apotekare. Då fick Josef (chauffören) köra in en liten mycket undernärd gosse. Vi ville bara gråta. Mamman var inte kapabel att ta hand om barnet trodde vår personal. Pappan hade två fruar och pojkens mamma var nummer två. Då har hon lägre rang och kan säkert inte ställa några stora krav, som att få mat till sig själv och barnet.
Men jag skrev visst om en annan liten flicka som kördes till sjukhus en av mina första dagar. Vi hörde att hon varit på sjukhuset i 1 vecka och nu var hon frisk igen och hemma.... Ja det är så vi gör. När vi möter alltför svåra saker tänker vi på något positivt!!
Ja jag härjar på kommittéen. Jag tycker att patienter kan komma tidigt på dagen, att lokalen vi ska vara i bör var städad,( vi ska inte behöva vänta på att någon ska komma och sopa) att det ska finnas en brits att undersöka patienter på. Patienten får ligga på en madrass på golvet. Jag själv är ju inte alltför smidig och patienterna ibland än mindre ,om de har ont i ryggen. Vår sjuksköterska står på alla fyra när hon ska lyssna på fosterljud.
Men saker och ting går inte fort här i Kenya.

Hälsokommiteéns ordförande kom in och frågade om inte den kvinnliga rektorn på skolan kunde komma in genast, så hon kunde fortsätta sitt arbete. Man blev väldigt förvånade när jag sa att bara svårt sjuka går före i kön. Men om hon ville kunde hon fråga kön utanför om det var o.k.? Det gjorde hon inte. Hon fick vänta tills hennes tur närmade sig. Då sprang en elev efter henne.
Ett annat frustrationsämne är att vi saknar test-kit för HIV. Jag skrev att vi skickat brev till de två stora tidningarna men inte fått något svar. Vi plippade iväg artikeln till CNN också. Dr Paul gjorde en ny version som skickades till tidningen Standard. Vi har talat med lokala auktoriteter och vi förstår ingenting. Den högste medicinskt ansvarigas närmaste man försökte inbilla oss att det var en nyhet för honom. Han ringde på stört en person som skulle veta. Denna person svarade dock inte i telefonen. Längre än så kom vi inte. Hur dumma tror man att vi är?? Det är klart att han vet! MSF (läkare utan gränser) sköter AIDS-vård . De har för länge sedan informerat höga vederbörande.
Så vi tvingas möta patienter, flera varje dag, med enligt kliniska tecken utvecklad AIDS. De kan inte testas och få bromsmedicin.
Någon ser kallblodigt på detta!
Ja Dr Paul och jag är frustrerade.
Vore detta scoop något för Borås tidnig? Vad ska vi göra??

Men inget är lagom! Jag beställde test-kit för malaria. Faxen fungerade inte, så jag mailade in orden och bad om bekräftelse per tel. Fick ingen bekräftelse, så nästa dag lyckades jag faxa iväg orden. Efter ett par dagar kom ett paket med 500 test. Jättebra!! Det fungerar!! Bara det att nästa dag kom 500 test-kit till. Orderna hade gått fram och ingen tyckte att det var underligt med två lika leveranser till samma adress!

teckning från Standard
Veckans nyhet i Kenya är att Hillary Clinton har
varit här. Hon har hälsat från Obama och hållit förmaningstal. Hoppas att det kan ha någon verkan.
Ja ämnet för veckan tycks vara frustration eller kulturkrock.

Vi har hjälp av Josefin i köket. Hon är glad och lagar bra mat!