måndag 17 juli 2017

Att ångra och ändra.

Inte trodde jag att jag skulle åka till Kenya igen. I senaste bloggen lät jag bestämd och sa att nu fick det räcka—jag loggade ut. Men man kan ju ångra och ändra sej.
Det gjorde jag för några månader sedan. Jag märkte att min kollega och kompis sedan tidigare gånger hade bokat sej för en ny period. Oj vad jag blev avundsjuk!!!
Enda sättet att åtgärda avundsjukan var att boka sej själv! Och vilken tur jag hade--- lyckades locka med en kollega och nu är vi här.
trots att jag ju varit här många gånger kändes det  fortfarande overkligt. Ville nypa mej själv—är det verkligen sant att jag sitter på planet till Nairobi--- att gå ombord på det lilla planet till Kisumo.
Här är vi på väg vid gott mod.
IMG_0566
Dagen efter dags att börja arbeta. Föregående doktor hade varit tvungen att åka hem i förtid så det blev ingen överrapportering. Jag blev kanske lite uppskrämd att få veta att det numera kommer väldigt många patienter till våra enkla mottagningar. Det är strejk bland sjuksköterskor på hälsocentraler och sjukhus så våra mottagningar är de enda som finns tillgängliga. Rotary-teamen är förstärkta med en ytterligare lab-assistent och en sköterska. Det behövs om man ska hinna med 150 patienter på en dag!! Kan väl bara konstatera att det var tufft nog ändå. Dessutom hade en annan sjuksköterska mödra- och barnavård med vaccinationer. Inte att förglömma den mobila tandläkarkliniken. Oj Oj hektiska dagar. Men viken produktion!
DSCN2662DSCN2659

Efter mottagningarna får vi Lunch  ( vid 4-5 tiden) innan vi åker hem igen. En trevlig kväll med mycket fniss och skratt när vi doktorer och tandläkaren umgås.
Vi tycker vi behöver en skön vila i helgen. Vi har checkat in på Kiboko Bay
DSCN2669


DSCN2671

På söndag eftermiddag åkte vi hem. Det började regna några minuter innan vi kom fram till vårt hus. Men möttes av en massa vatten på golvet på andra våningen . Mest i “mitt” rum där vattnet stod 2-3 cm. Någon läcka från taket där vattentanken finns? Med hjälp av vår vakt och kollega I började man svabba upp hinkvis av vatten. I sopade ut vattnet mot trappan--- men tandläkaren  M var på  väg ner i trappan och fick en rejäl dusch. Ingegerd (I) visade initiativ , rådighet och hon styrde upp det hela. Så småningom kom en rörmokare och bekräftade att vattentanken svämmat över.
Golven torkade upp snabbt och nu är läget lungt.  Vi värmde upp lite rester i pannlampors sken och fick kvällsmat. Elen kom dock tillbaka för en kvart sedan. Inga ödlor i routern. Så kanske kan bloggen  komma igång.

15 kommentarer:

  1. Tack för det Du skriver jätteintressant.Man får en inblick I hurDu har det Kramar Från Gittan och Kenneth

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ert intresse. Ha det bra där hemma!

      Radera
  2. Skönt att höra att "översvämningen" gick att få bukt med. Jag tycker du är beundransvärd som åker iväg och vill hjälpa andra människor på detta sätt. Ha det gott, ta väl hand om dig! Kram från Heléne

    SvaraRadera
  3. Du gör en insats, kära syster. 150 patienter på en dag.... det vore något för min vårdcental !�� Hade tagit dem en månad!

    SvaraRadera
  4. Kul att följa ditt äventyr igen! Här går min rehab sakta framåt o jag lär mig Tålamod. Kram!

    SvaraRadera
  5. Förra kommentaren blev lite väl anonym!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tålamod hjälper det? Hoppas du kan hoppa fram på lätta ben !

      Radera
  6. Hej Agneta! Kul att få börja följa dig. Nu åker vi till Öland i tredagar så vi har inte koll på Bosse. Han klarar sig nog utan oss. I-B o s

    SvaraRadera
  7. Beundransvärt det du gör där!
    Allt gott!
    /kusin Marita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja gör så gott jag kan. Kul att FU hittade bloggen. Ränderna går väl aldrig ur.

      Radera
  8. Instämmer ! Ser fram emot nästa avsnitt! Då är Ni utan mig!!!

    SvaraRadera