Det gjorde jag för några månader sedan. Jag märkte att min kollega och kompis sedan tidigare gånger hade bokat sej för en ny period. Oj vad jag blev avundsjuk!!!
Enda sättet att åtgärda avundsjukan var att boka sej själv! Och vilken tur jag hade--- lyckades locka med en kollega och nu är vi här.
trots att jag ju varit här många gånger kändes det fortfarande overkligt. Ville nypa mej själv—är det verkligen sant att jag sitter på planet till Nairobi--- att gå ombord på det lilla planet till Kisumo.
Här är vi på väg vid gott mod.
Dagen efter dags att börja arbeta. Föregående doktor hade varit tvungen att åka hem i förtid så det blev ingen överrapportering. Jag blev kanske lite uppskrämd att få veta att det numera kommer väldigt många patienter till våra enkla mottagningar. Det är strejk bland sjuksköterskor på hälsocentraler och sjukhus så våra mottagningar är de enda som finns tillgängliga. Rotary-teamen är förstärkta med en ytterligare lab-assistent och en sköterska. Det behövs om man ska hinna med 150 patienter på en dag!! Kan väl bara konstatera att det var tufft nog ändå. Dessutom hade en annan sjuksköterska mödra- och barnavård med vaccinationer. Inte att förglömma den mobila tandläkarkliniken. Oj Oj hektiska dagar. Men viken produktion!
Efter mottagningarna får vi Lunch ( vid 4-5 tiden) innan vi åker hem igen. En trevlig kväll med mycket fniss och skratt när vi doktorer och tandläkaren umgås.
Vi tycker vi behöver en skön vila i helgen. Vi har checkat in på Kiboko Bay
På söndag eftermiddag åkte vi hem. Det började regna några minuter innan vi kom fram till vårt hus. Men möttes av en massa vatten på golvet på andra våningen . Mest i “mitt” rum där vattnet stod 2-3 cm. Någon läcka från taket där vattentanken finns? Med hjälp av vår vakt och kollega I började man svabba upp hinkvis av vatten. I sopade ut vattnet mot trappan--- men tandläkaren M var på väg ner i trappan och fick en rejäl dusch. Ingegerd (I) visade initiativ , rådighet och hon styrde upp det hela. Så småningom kom en rörmokare och bekräftade att vattentanken svämmat över.
Golven torkade upp snabbt och nu är läget lungt. Vi värmde upp lite rester i pannlampors sken och fick kvällsmat. Elen kom dock tillbaka för en kvart sedan. Inga ödlor i routern. Så kanske kan bloggen komma igång.
Tack för det Du skriver jätteintressant.Man får en inblick I hurDu har det Kramar Från Gittan och Kenneth
SvaraRaderaTack för ert intresse. Ha det bra där hemma!
RaderaSkönt att höra att "översvämningen" gick att få bukt med. Jag tycker du är beundransvärd som åker iväg och vill hjälpa andra människor på detta sätt. Ha det gott, ta väl hand om dig! Kram från Heléne
SvaraRaderaHelen och Anders! Ha det fint!
RaderaDu gör en insats, kära syster. 150 patienter på en dag.... det vore något för min vårdcental !�� Hade tagit dem en månad!
SvaraRaderaTack syster! Hälsa familjen !
RaderaKul att följa ditt äventyr igen! Här går min rehab sakta framåt o jag lär mig Tålamod. Kram!
SvaraRaderaFörra kommentaren blev lite väl anonym!
SvaraRaderaTålamod hjälper det? Hoppas du kan hoppa fram på lätta ben !
RaderaHej Agneta! Kul att få börja följa dig. Nu åker vi till Öland i tredagar så vi har inte koll på Bosse. Han klarar sig nog utan oss. I-B o s
SvaraRaderaTack !
RaderaBeundransvärt det du gör där!
SvaraRaderaAllt gott!
/kusin Marita
Nja gör så gott jag kan. Kul att FU hittade bloggen. Ränderna går väl aldrig ur.
RaderaInstämmer ! Ser fram emot nästa avsnitt! Då är Ni utan mig!!!
SvaraRadera😢
Radera