torsdag 3 augusti 2017

Mörka moln


Jag vill först rapportera att vi hade en härlig helg med mycket vila sol och bad. Jättegod mat och som kronan på verket vaknade vi tidigt vid 5-tiden natten till lördag av att flodhästar betade 2 meter utanför vår veranda. En hel “liten” familj med pappa  mamma och en unge stor som en gris.
IMG_0642
Fick känna på att man hade rengjort kakelkanterna med såpa. Tur att jag lever! Ganska blåslagen på en arm men inget ont. Enligt dottern som hört om “olyckan” bör jag träna på “bomben”
Sedan tillbaka till arbetet.
Vi har haft mindre patienter de senaste två dagarna. “Bara” drygt 60-70 patienter.  I dag hade vi 87. Barnen vägs inför barnavårdskontrollen.
DSCN2780
Patienterna drar sej ofta så långt bort från mej som möjligt. Jag får ha långa armar.
DSCN2768
Det har regnat häftigt och vi ser många människor ute på åkrarna som hackar och sår ny gröda. Majsen är skördad och man breder ut majskornen i solen att torka. I vår trädgård odlar våra medarbetare och vi ser dag för dag hur det växer så det knakar. Så långt så väl.
DSCN2775
Men det känns tungt ibland. Varje dag möter jag svårt sjuka patienter där vi är både första och sista instans.. Fortfarande strejkar de statligt anställda sjuksköterskorna och det för med sig att vi bara har ett eller två privata sjukhus att remittera till.Även om vi kunnat skicka patienterna till fler sjukhus har de flesta inte råd med vården. Så om inte vi kan hjälpa kan ingen! Ibland eller ofta kan vi inte hjälpa. Jag tänker på patienterna med stora tumörer i buken som skulle behöva det som vi kallar vård i livets slutskede, med behov av enkla operationer för “vanliga” åkommor som hemorrojder, , den unga fyrabarnsamman med ett så högt blodtryck att jag aldrig sett maken. Hemma hade det blivit ambulans med blåljus till närmaste sjukhus. Här kunde vi bara konstatera utifrån urinprovet att det kanske var något fel på njurfunktionen??
Eller den unge pojken 15 år där läraren skrivit ett brev och bett om en bedömning av hans psyke. Han hade svårt att minnas. Det gick trögt för honom att lära sej. Han hade för ett par år sedan kunnat hänga med bra i skolan. Vi frågade mamman om något hänt för ett par år sedan. Ja han hade haft svår malaria med kramper och hög feber. Så mest sannolikt sviter med påverkan av hjärnan efter denna händelse. Men var är skolpsykologen som skulle ha kunnat utreda hans funktion?
Vi får göra så gott vi kan. Vi kallar det “Afrika-lösning”. Men det är svårt att behöva ha ett hjärta av stål.
Vi Ingegerd och jag får försöka se positivt på läget i alla fall. Vi räddar säkert livet på flera patienter om dagen. I dag skickade jag en ung kvinna akut till sjukhuset. Jag anlitade en i teamet som ambulansförare, Han hade jätteont i magen och skulle inte ha klarat den vanliga “sjuktransporten”--- att sitta bak på en motorcykel.Jag tror hon hade en komplikation till en tidig graviditet. I dag var jag i Embumbala . Även kallad “spy-kliniken” ( enligt tandläkare M )eftersom det för några veckor var många barn som kräktes på gräsmattan utanför. Det är kliniken där huset inte är färdigt. Men hälsokommittén kände igen mej och jag mindes dom också—att den kvinnliga tolken brukade bjuda på”mandasas”--- frityrkokta bullar. Så det finns vänner i Embumbala.
Lite tjatigt med så mycket sjukrapport?? Men det är vårt liv här. När vi inte latar oss vid poolen!!!
Vädret är skönt tycker vi, även om en del patienter klagar över olika symtom som kommer när det är kallt. Då menar dom kanske strax över 20 grader. Vanligen  har vi ca 28- 29 grader men lite kyligare på morgonen och när det regnar. Kvavt och fuktigt och ofta kraftigt regn på eftermiddagen och natten.
DSCN2773
Just nu l 19 torsdag kväll har vi ett häftigt åskväder och störtregn. Det ser ut som om hela trädgården rinner bort. Men vi har det torrt inomhus. Men hur har de människor som sitter inne i plåtskjulen och lerhusen och huttrar?  Kanske inte så underligt att man då mår dåligt.På  morgonen är lervägarna blöta och hala men det torkar upp under dagen så på hemfärden ryker dammet om oss.
DSCN2775
Vi förbereder oss för en veckas avbrott i arbetet. Det blir inget arbete under val-veckan. Stämningen trissas upp och vi är oroliga att kaos bryter ut. Vi har tillråtts att  åka till Uganda och vi har bokat in oss på ett hotell där. Ganska bökigt att vara researrangör, men nu har vi nog allt planerat. Vi blir skjutsade till gränsen och sedan släpps vi ut ur Kenya. Vem vet om vi kommer tillbaka?
Vi ska packa ihop och ta med oss vår packning på lördag.



9 kommentarer:

  1. Låter skrämmande med kommande oroligheter. Och att ni ska resa till Uganda låter inte heller så tryggt. Var rädda om er o var försiktiga! Kram,

    SvaraRadera
  2. Passa på och njut av ledigheten och spara kraft till resten av tiden.Kram från Gittan och Kenneth

    SvaraRadera
  3. Ser ut som et bra o tryggt boende
    Nu ska ni bara ha det skönt o ta dagarna som de kommer. Hoppas valet iKenya inte blir kaotiskt. Kram

    SvaraRadera
  4. Från din syster Ingegärd som nu går utan kryckor/Ingegärd

    SvaraRadera
  5. Går idag utan någon krycka��

    SvaraRadera