Ännu längre ut i öknen

Förra veckan följde jag med teamet ut till avlägsna små hälsocentraler. Hälsocentralerna är lite olika stora. Några har  sängplatser för vård över natten och förlossningar.  Oftast finns en sjuksköterska eller klinikal  officer som sköter verksamheten. 

Vi har valt att jag jobbar på sjukhusett och Ingegerd åker ut till hälsocentralerna. Men två dagar följde jag med teamet ut på landet. Då stannade jag på hälsocentralen och Ingegerd följde med teamet ännu längre ut på landet (halvöknen) för att vaccinera barn, mödravård och undervisa om hälsovård.

På hälsocentralen arbetade jag sida vid sida med klinikal officer , som på sjukhuset men inte så många patienter och en lugnare miljö.

På väge ut finns det kameler. Vår chaufför gillar kamelmjölk och om tillfälle finns köper han en liter. Vi smakade men tycker den är för tjock, smakar som flytande keso. Nåja det finns mycket annat vi inte heller gillar när det gäller mat.

Terrängen är torr och klassificeras som halvöken. Jorderosionen går hårt åt marken. Otaliga getter och kossor betar av varenda grön ört. Här undrar jag verkligen hur någon kan bo.

Väl framme vid den lilla hälsocentralen stannade jag kvar och arbetande tillsamman med en klinikal officer. Det löpte på bra och jag kunde undervisa om en del fall.

Ingegerd åkte med resten av teamet ännu längre ut i ”vildmarken” och hade barnavårdscentral, mödravårdscentral. 

Vår utmärkta teamledare Selina gick fram till några

 män som satt på avstånd under ett träd. Hon tog till orda och uppmanade dem att se till att barnen och mammorna kom till utpostcentralen för kontroll och vaccinering. 

Bra gjort Selina!!

Den här killen ser välnärd och piggt men han behöver ju vaccineras! Det vet han inte än men nog undrar han vad som står på?

Ja kvinnor och barn har det tufft här.

Månggifte är det vanliga. Barn är bra att ha för att få hjälp i vardagen. En hel del pojkar och flickor går inte i skolan utan är hemma och hjälper till att valla getter och kor, samla ved, bära vatten m.m. Familjeplanering? Varför då? Barnen behövs ju. Och ju fler desto bättre. Och flickorna är värdefulla. Brudpriset ger tillskott i kassan med flera kor och getter. Flickan har inget att säga till om. Och när frun blir gammal och inte producerar fler barn kan hon bli övergiven / frånskild av mannen. Vem ska då försörja henne? 

 En kvinna blev inlagd i veckan för hon hade fått i sej insektsbekämpningsmedel. Var det självmordsförsök frågade jag. Ja hennes make ville överge henne. Hon var 68 år. 

En släkting till en av personalen jag arbetar med berättade att en farfar hade 12 fruar. När de blev för gamla blev de bortstötta och den äldre kvinnan bodde nu hos ett barnbarn. Men en ung kvinna jag arbetade med sa att det visst inte var att ”köpa” en kvinna, brudpriset  var för att visa uppskattning till flickans föräldrar. Så det räcker inte med ett vänligt ”Asanta sana” (tack).

Just nu går min hjärna på högvarv. Jag är förkyld med lite feber om jag nu ska skylla på det men det är så mycket som jag skulle vilja ändra på.

Kanske bäst att jag lugnar ner mej innan jag gör en slutsummering. Nu har vi bara 2 arbetsdagar kvar.

PS. Vet inte varför några meningar blev med tjock stil. Det får lägga sej till högen av allt annat jag inte förstår. Hakuna Matata!