Weekend i Kacheliba.

Vi stannade kvar i vår lilla stad Kacheliba över helgen. Vi var trötta. Vårt team skulle till närmaste något större stad Kapenguria och köpa några saker, Vi följde inte med. Vägen är dålig och vi behövde vila. Vi bad teamet köpa mer kaffe, det finns inte att köpa här.

Den här helgen har vi avstått från att äta hos prästerna. Vi var sugna på lite annan mat.

Vi kokade kikärter på vår gaslåga och hade hittat en krydddblandning. Grytan blev god men magarna protesterade lite. Det var värt det i alla fall!

Kina bygger en ny väg. Snart slipper vi den farliga och guppiga vägen till Kapenguria. Vägen slingrar sej utefter bergsryggar och det är flera hundra meter ner till dalen. Det gäller att hålla sej på den smala vägen.

En flod rinner igenom samhället. Folk badar och tvättar sej vid strandkanten. Det finns en smal bro över och marknadsdagen onsdag är det trångt där.

En stor flock getter, massa motorcyklar, några kossor och så  vår bil. Vi trängde oss över! Men inga sura miner!

I går 

gick vi ner till samhället— ca 10 minuters promenad. ”Are you chines och japanes?” Frågar baren, De följer oss gärna som en liten flock och vill gärna ta i hand. Då känner de sej modiga!

Vi köpte bröd av denna glada dam.

Bananerna kostar 1 kr styck.

I dag var vi en stund på mässan i kyrkan här. Predikan på Swahili fattade vi inte så mycket av men njöt av sången.