Jerikos ros!

Nu är vi äntligen igång. Jag har varit på sjukhuset och Ingegerd har åkt ut flera mil till hälsocentraler. Det var en trevande början för mej. Lite svårt att veta vad som förväntades av mej och jag ville inte pusha fram mej utan vänta på att man inbjöd mej. Den här veckan var det byte av personal så i måndags var jag förvirrad. Ingen  tycktes bry sej. Enhetens chef var också ledig skulle maybe, maybe not komma. Jag satt där 2 timmar men då jag märkte att man börjat ronden gav jag upp. Jag började gå hemåt ca 2 km. Varmt och jag hade nytta av paraplyet vi fått. Nu förstod jag att det var för att skydda mot solen.Var ganska modfälld. Ingegerd hade också haft en tuff dag. Lång resa på omöjliga vägar. 8 mil enkel resa ,31/2 timme  åt varje håll. ärligt talat var vi på vippen att ge upp.

Geten är också vilsen!

Men ny dag och nya utmaningar. Smålänningar ger inte upp så lätt.

Tisdagen blev hur bra som helst. Ingegerd kom till en intressant hälsoklinik, kände sig behövd och välkommen. Och jag kom bra överens

med personalen. Vi gick rond tillsammans och det kändes som om jag kunde bidraga med en del. Efter rond började mottagningen . Jag anslöt efter en stund och vi jobbade tillsammans så som jag hade hoppats.

.

Ingegerd fotade från bilen. Över berg genom floder.

Och Jerikos ros?

Jo den äldsta prästen visade oss en taggig boll. Frågade oss om vi trodde att bollen levde. Jag sa ja för det fanns lite rötter.

Om man vattnad bollen skulle den öppna sig och grönska.

Nästa morgon hade bollen öppnat sig men grön? Nej inte vad vi kunde se.

Tänkte att vårt projekt är som Jerikos ros. Får se om det kommer att grönska och leva! Hittills kanske lite av en taggig boll😁

Men var inte oroliga för oss. We will survive!