Blogg nr 9
Det är måndag kväll och Sister C tar oss med ut till sitt jordbruks-projekt som skapar för de ungdomar som hon har hand om. Det är ett inhägnat jordbruk på ca 100x100 meter. Detta skall delas in i 20 lika stora rutor för odling av olika grödor. Det skall borras en brunn också för tork-tider. Man har precis skördat en omgång majs och ”spritat” loss kornen från kolvarna . Sedan mals de till majs-mjöl.
Det skall byggas ett hus för de som skall sköta gården. En proffsig ritning med alla funktioner inrutade. Runt omkring skall planteras Pinje-träd som det susar i av vinden.
På hemvägen blir vi körda till Sister C:s barnhem där det fanns 5 småttingar på ca 3 år och ca 10 pojkar o flickor mellan 15 o 17 år. De har ett fint boende i dubbelrum och de lagar sin mat och sköter de små själva. Det finns en vaktman och gården är omringad av en mur.
Vi blev underhållna av en av tjejerna som deklamerade både på engelska och Lou (stamspråket).
Vi kommer hem och får mat och somnar ovaggade.
Tisdag 11 aug.
Idag är det UNGA som får besök. .
Det är ett fattigt område där man får bära vattnet upp från en å och även samla knabbar och bära hem. Det är uteslutande kvinnor och barn som bär allt på huvudet.
Onsdag 12 aug.
KOGUTA är platsen idag och där är man igång och många patienter (44) skrivs in. Det är varmt i lerhyddan. Till slut bankar vår chaufför ut ett litet större fönster så en liten vindpust kan blåsa in. Hönsen har fått kycklingar och de chasas ut då och då. En patient var inte sjuk. Det var en lite bebis 2 månader. Han hade fötts när mamman var på väg till sjukhuset. Bara ploppat ut och ramlat på marken. Mamma tyckte att han andades dåligt och var rädd att han slagit sig i fallen. Men bebisen var jättefin-- hade lite snarkande andning p.g.a mjuka luftvägar som en del bebisar kan ha. Mamman blev glad.
.
På kvällen är vi bjudna till en skollärare som driver en boarding-school. Den är väldigt väl-organiserad och välbyggd. Sådant märks väl här nere. Efter visningen följer en enastående middag med väldigt många och goda rätter.
Både läraren och Sister C har varit i Sverige så det blir många minnen som dryftas.
Så följer aftonens ”dans” där Bosse som äldst får äran att bjuda upp var och en, både män och kvinnor, t.o.m. Sister C, så är alla igång till mäktiga toner från ett tv-program.
Kl.23 får vi värdens och allas tack för att vi har besökt dom och vi tackar för den fina gästfriheten.
Det blir sent i säng igen! Natti! Natti!
Torsdag 13 aug.
N´DERE får vi köra de sista kilometerna utan väg för att nå. Det är gropig
t busk-landskap (guava)
”M'bozi” (Bosse) ger sig ut i bland hyddorna och hittar en liten socker-kvarn där man pressar sockerrör och vatten tillsättes lite, sen har man en plåt- balja som rymmer ca 500 liter och eldar med de pressade socker-rören som torkat. Det kokas länge och ångar av så den sega socker massan hälls upp i 2-litersburkar och stelnar. Färdigt att användas. Det kallas melass.
Det var bara 7 pat. I dag ,som nästan alla dagar något eller flera undernärda barn , i dag även ett par äldre med bristtillstånd. ( Vitamin B)
Jeep-batteriet var kass så Dr. och Sköterskor fick skjuta igång den. Då kommer M´bozi tillbaka och vi kan åka hem. M´bozi lockar alltid till skratt för M´bozi betyder get på zwahili!!
.
Fredag 14 aug. Idag fyller William 10 år! Grattis ! !
Det är måndag kväll och Sister C tar oss med ut till sitt jordbruks-projekt som skapar för de ungdomar som hon har hand om. Det är ett inhägnat jordbruk på ca 100x100 meter. Detta skall delas in i 20 lika stora rutor för odling av olika grödor. Det skall borras en brunn också för tork-tider. Man har precis skördat en omgång majs och ”spritat” loss kornen från kolvarna . Sedan mals de till majs-mjöl.
Det skall byggas ett hus för de som skall sköta gården. En proffsig ritning med alla funktioner inrutade. Runt omkring skall planteras Pinje-träd som det susar i av vinden.
På hemvägen blir vi körda till Sister C:s barnhem där det fanns 5 småttingar på ca 3 år och ca 10 pojkar o flickor mellan 15 o 17 år. De har ett fint boende i dubbelrum och de lagar sin mat och sköter de små själva. Det finns en vaktman och gården är omringad av en mur.
Vi blev underhållna av en av tjejerna som deklamerade både på engelska och Lou (stamspråket).
Vi kommer hem och får mat och somnar ovaggade.
Tisdag 11 aug.
Idag är det UNGA som får besök. .
Det är ett fattigt område där man får bära vattnet upp från en å och även samla knabbar och bära hem. Det är uteslutande kvinnor och barn som bär allt på huvudet.
Onsdag 12 aug.
KOGUTA är platsen idag och där är man igång och många patienter (44) skrivs in. Det är varmt i lerhyddan. Till slut bankar vår chaufför ut ett litet större fönster så en liten vindpust kan blåsa in. Hönsen har fått kycklingar och de chasas ut då och då. En patient var inte sjuk. Det var en lite bebis 2 månader. Han hade fötts när mamman var på väg till sjukhuset. Bara ploppat ut och ramlat på marken. Mamma tyckte att han andades dåligt och var rädd att han slagit sig i fallen. Men bebisen var jättefin-- hade lite snarkande andning p.g.a mjuka luftvägar som en del bebisar kan ha. Mamman blev glad.
.
På kvällen är vi bjudna till en skollärare som driver en boarding-school. Den är väldigt väl-organiserad och välbyggd. Sådant märks väl här nere. Efter visningen följer en enastående middag med väldigt många och goda rätter.
Både läraren och Sister C har varit i Sverige så det blir många minnen som dryftas.
Så följer aftonens ”dans” där Bosse som äldst får äran att bjuda upp var och en, både män och kvinnor, t.o.m. Sister C, så är alla igång till mäktiga toner från ett tv-program.
Kl.23 får vi värdens och allas tack för att vi har besökt dom och vi tackar för den fina gästfriheten.
Det blir sent i säng igen! Natti! Natti!
Torsdag 13 aug.
N´DERE får vi köra de sista kilometerna utan väg för att nå. Det är gropig
t busk-landskap (guava)”M'bozi” (Bosse) ger sig ut i bland hyddorna och hittar en liten socker-kvarn där man pressar sockerrör och vatten tillsättes lite, sen har man en plåt- balja som rymmer ca 500 liter och eldar med de pressade socker-rören som torkat. Det kokas länge och ångar av så den sega socker massan hälls upp i 2-litersburkar och stelnar. Färdigt att användas. Det kallas melass.
Det var bara 7 pat. I dag ,som nästan alla dagar något eller flera undernärda barn , i dag även ett par äldre med bristtillstånd. ( Vitamin B)
Jeep-batteriet var kass så Dr. och Sköterskor fick skjuta igång den. Då kommer M´bozi tillbaka och vi kan åka hem. M´bozi lockar alltid till skratt för M´bozi betyder get på zwahili!!
.
Fredag 14 aug. Idag fyller William 10 år! Grattis ! !
I dag är vi ”back in business”. Vi har fått test-kitt för HIV.!!
Kollegan dr Poul har via en kontakt på MSF fått veta att det finns testkitt att köpa via en privat firma i Nairobi. Några telefonsamtal och sms så blev det godkänt att köpa. Testen kom i går eftermiddag. Redan första patienten i dag testades men hade lyckligtvis inte HIV.
Vi har hopp om att det ska komma fler testkitt till Homa Bay via MSF och USAID. "Yes we can!"
Bilderna visar uppifrån och nedåt:
Kvinnor bär vedpinnar
Koguta med litet fönster
Koguta ned stort fönster
Sockerbruk
Tack för hyllningen på min födelsedag. Jag blev mycket glad. Vi var precis och åt på restaurang så nu vet alla som var där att jag känner någon som är i Afrika :-).
SvaraRaderaÄven om det är ett fattigt land och fattigt folk så verkar det som att de är väldigt gästfria och tacksamma. Vilka minnen ni kommer att ha med er hem.
Skönt att det fixade sig med HIV-testen till slut.
Kram från Helene
M'Bozi det var kul :)
SvaraRadera