söndag 11 april 2010

Vårdcentralen vid världens ände

9/4 2010.

Vi är tillbaka “hemma” i Kapsabet efter veckans arbete. Arbetet är långt ifrån glamoröst och inte ens några exotiska sjukdomar. Malariasäsongen har inte börjat så vi har bara behandlat ett fåtal för Malaria. Sjukdomarna liknar de som man möter vid en svensk vårdcentral. Men många av patienterna skulle inte ha kommit längre än till telefonslussen. Fått råd att ta 2 Alvedon och ringa igen om 3 dagar om försämring.Men rätt vad det är dyker det upp en svårare sjuk patient så det gäller att vara lite alert. Och för all del, visst kommer lite tropiska sjukdomar som mask i magen. Många barn behöver “avmaskas” och de får oftast maskmedicin på köpet.

Men jag kan förstå att man ibland söker för lite småkrämpor. Huvudvärk KAN ju vara malaria och utvecklas till något allvarligt. Så har människorna inte heller samma kunskap om egenvård som vi har hemma. Jag får ofta förklara normala kroppsliga reaktioner. Jag ger enkla ergonomiska råd när patienten har ont i ryggen. Det finns en hel del som har artros i knäleder och som kommer tillbaka på återbesök. Man blev inte bra ! När medicinen var slut fick man värk Igen! Så då får jag försöka förklara skillnaden mellan att lindra och att bota. Om jag lyckas—det vet ingen!

Det är inte så lätt att fånga en sjukhistoria.Patienterna har många olika symtom samtidigt. Och så tolkas ju allt och ibland börjar sjuksköterskan och patienten för en egen dialog. Som sister Marion vid Mutomo sjukhus sa när jag var i Kenya för första gången: “ Att få en rätt sjukhistoria är som att krama blod ur en sten!”

Några undernärda barn har vi också stött på.

Vi hade en tuff arbetsdag i torsdags. Då for vi till Lokeringert. Byn ligger långt bort och vägen som vanligt dålig och bumpig. Det hade inte regnat som väl var—då hade vi inte kunnat komma fram efterson 4-hjulsdriften är sönder. Det tog 1 timme och 40 minuter att köra dit. (43km) Men väl framme fann vi en “riktig” klinik. Man hade ingen sköterska på plats men en “nurse-aid”. det fanns ett litet laboratorium. Ett bra undersökningsrum. Och hälso-kommittén var välorganiserad och vänliga. De delade vår uppfattning att 50 patienter räckte—så en del fick vänta till nästa gång. ( Det finns ju inte alltid tider till doktorn hemma heller!)

Vi körde förbi en plats där vi haft mottagning tidigare. Nu var man självgående med en sköterska anställd och öppet varje vardag. Att klinikerna ska bli självgående är vårt mål!

image

image

image

Utsikt från klinken vid världens ände.

Vi har det bra. Livet går lite i slow motion. Det är roligt att ringa hem och kolla kommentarer och e-mail. Tack!

3 kommentarer:

  1. Nässjövädret är gott.Skall vara det några dagar nu. Snön är helt borta runt husen och vi har räfsat löv i både er o vår trädgård idag. Krokus blommar o påskliljor är i knopp. Allt väl.Lika kul varje gång vi får en hälsning. I-B o S

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra att ni har det bra. Här är det som sagt vår i luften, snön är borta men glädjen över detta varar nog inte så länge, det kan komma lite snö nu i helgen igen, sägs det. Kul att höra era berättelser och att se bilderna, så långt från vårt bortskämda liv här hemma i svedala. Må så gott och va rädda om er
    Många kramar från
    Annelie med familj

    SvaraRadera
  3. kul att läsa om vad ni upplever .Bra väder här iväntan på mer snö.kan vi få låna er snöskyffel jag har ställt in min.HA HA kramar BI-KE

    SvaraRadera