På väg hem igen

24/3 2011

Vi har börjat packa. Den nye doktorn kommer i morgon och stafetten lämnas över. Vi har en del redovisning att göra. Räknar ihop utgifter och inkomster från klinikerna. Så  gör vi en egen utvärdering. Var det värt besväret?? …Har vi gjort någon nytta? Hur ser vi på utvecklingen i landet? Ja det är lättare att räkna ihop pengamässiga ut-  och inkomster än att utvärdera vår vistelse här. Men vi försöker göra en liten summering.

Här kommer den vanlige Svensson in, (eg. en gammal järnvägare). Jag tycker att den här jeep-linjen gör nytta hela tiden. Det är trots allt en viss procent allvarliga fall som får en direkt “remiss”in till vidare behandling…….. . I en del fall upptäcks HIV, och i en del fall Malaria. Jag kan ju se när en patient kommer och har gått långt, hur tacksamma de är för att bara behöva gå 5 km. för att träffa en läkare. Många kroniskt sjuka kommer också och en hel del äldre patienter. Men en av de viktigaste uppgifterna är att vår sjuksköterska vaccinerar och kontrollerar barnen samt blivande mammor.

Vi har ju upptäckt att vi “M´zungos” är en sensation när vi visar oss. Det är en upplevelse att få vara i centrum någon gång i livet.!! Det finns dock de som tar för givet att den vite mannen eller kvinnan skall hjälpa till med nästan allt här i deras liv. Meningen är dock att Rotarys jeep-linje skall vara en start för den aktuella byn att starta en egen klinik med en fast sköterska. Många byar klarar denna utmaning, det har vi sett under de år vi varit här, som väl är.!!

Nu får vi tacka för den här gången och försöka komma tillbaka till den verklighet som kallas “Nässjö”. Det skall väl gå det också. Vi har ju med oss en mängd minnen av människor och den underbara naturen som vi färdas i varje dag. Ibland känner vi oss riktigt hemma och upplever oss inte som M´zungos. Vi har ett andra hem här i Kenya. Vårt starkaste minne är den kontakt som vi alltemellanåt får med människorna här. Den är ovärderlig och vi känner att vi alla är lika.