Regntiden nalkas.

11-03-16

Regntiden har börjat! Nu fryser vi. Har bara ca 20 grader utomhus och ungefär lika inomhus. Men här klagar ingen på regnet. Det är välkommet. Det har varit torrt länge och boskapen hittar knappt något att äta, Varenda grönt strå går åt. Kossorna betar hela dagen—har bara sett en enda ko som lagt sig ner att idissla!

Det har regnat hela natten och också regnat in på matbordet. “Vi har väl inte öppet någonstans?” säger Bosse och tar på sig en tröja. Kanske tänder vi en brasa i öppna spisen i kväll bortskämda som vi är!

Vi blir väl mottagna ute på klinikerna. En av våra “favoritställen” är Kamwega som ligger vid kanten av regnskogen.

Vi har hopp om en sjuksköterska. Syster Jaqline var med oss en dag den här veckan. Hoppas hon kommer fler gånger, för hon var bra så vitt jag kunde se. Men hennes barn är sjukt så hon “vabbar” ( vård av sjukt barn!

I går och i dag har vi haft bara några få patienter. Folk har inte tid att vara sjuka utan måste ut på åkern och hacka, plöja och så. Nu har det kommit lagom mycket regn. Människorna lever ju på vad man själva skördar, så det är ju livsviktigt att så i rätt tid. Annars kan man ju tycka att om nu Rotarydoktorn och team kör flera mil ut på dyiga hala vägar, så kunde väl människorna ändå komma. Men kanske har jag lärt mej lite om att prioriteringarna är annorlunda här… eller jag förstår att jag inte ser hela bilden. Vi frågar t.ex många patienter om de kan tänka sig att bli testade för HIV. Många är villiga, men en kvinna sa häromdagen att hon inte ville. “Jag dör hellre “ var hennes kommentar. Jag minns att jag läst någonstans i en WHO-rapport, att för många människor som lever i fattigdom är utsikten till ett längre liv inte ett tilltalande alternativ. Kanske var det så för den här kvinnan? Om livet är fullt av bekymmer och fattigdom vill man förlänga det då?? Ja nog får jag mig /vi oss en och annan tankeställare.

I veckan fick jag något av ett utbrott i alla fall. Ringde vår koordinator och mejlade till läkarbanken att det inte duger att vara utan sjuksköterska. Blev lite tröstad med att det ändå på sikt blir bättre och att jag ska försöka se det “positivt”. (Tro det??) Ja,  jag kanske åtminstone kan ”gilla läget”. Hakuna Matata!

Förra helgen hade vi besök av två andra Rotarydoktorer. Vi tyckte det var roligt att visa den här delen av Kenya. Alla höga berg, stora gröna te-odlingar m.m. Så hade vi lite fest och utbytte tankar kring vårt arbete.

Jag (M´bozi”), har ju varit skydds-ombud, så jag talade om för de här grabbarna hur viktigt det är att man blundar när man knackar makadam.!! Alltid kan ju bidraga med något.!

See you later!