Tryckt stämning över Kenya

Efter en veckas arbete är jag omskakad och sorgsen. Vad det så här det var? Det här gå inte!!

Jag kom tillbaka till några kliniker där jag varit förra gången. Nu höll väggarna på lerhusen  på att falla sönder. De stampade jordgolven var ännu ojämnare. Mörkt och varmt inne. Så här kan man inte bedriva sjukvård, var min tanke. Över 32 grader och ingen luftkonditionering! Hemma hade vi stängt och gått hem.

Men när vi lastat av jeepen och torkat av bordet var det bara att sätta igång. Jag glömde snart hur det såg ut—intresserade mej för patienten framför mej. Om nu lilla bebisen kissade ner sej var det ändå praktiskt med jordgolv! Ingen städning! Men visst var det mycket enkla förhållanden. Nöden är uppfinningarnas moder. Det går att lägga ett lakan på golvet och vips har man en brits.

Det är ändå inte det värsta att en del kliniker är fallfärdiga. Patienterna är många gånger  ännu sämre. Jag och också min kollega har mött många patienter med HIV och som inte fortsätter behandlingen med “bromsmedicin”.  Ibland har man kanske inte råd att åka till mottagningen och få ut sina mediciner. Ibland tror man kanske att det går bra utan medicin. Som hemma kan det vara svårt att motivera patienter till förebyggande medicinering.

Men jag anar att det också ligger en annan tanke bakom den dåliga följsamheten till medicinering. För att travestera en rad som ibland finns i dödsannonser: “ För den som blott fattigdom är givet, är döden skönare än livet.”

Vi har mött flera undernärda barn. Det är svårt att värja sej för eländet. Men vi kan ge lite hjälp med  gröt-vällingpulver, informera och ta barnen på återbesök för kontroll.

En afton kom en ung kvinna fram till vårt hus och bad om bidrag för att hon skulle kunna åka på sitt barns begravning. Hon berättade en mycket sorglig historia. Sann eller inte, vet vi inte, men då hade vi fått nog av elände och drog vårt mantra att vi är här för att ge medicinsk hjälp och vi kan omöjligen hjälpa med pengar. Sedan skällde vi på grindvakten som låtit henne komma fram till vårt hus!!

Annars är det en tryckt stämning över Kenya åtminstone som vi uppfattar det. Man håller andan och väntar på utslag från högsta domstolen. Har det förekommit valfusk? Blir det omval i så fall? Och hur blir den valperioden i så fall? Man känner sig trygg bara hos den egna stammen… har man jobb på en annans stams område vågar man inte vara kvar utan återvänder till sin hembygd. Affärerna minskar sitt lager av rädsla för plundring och priserna går upp. Vi såg på det stora köpcentrat i Kisumo att man bara hade en liten frysdisk igång--- de stora frysarna var avstängda.

Måste kanske tillägga att detta skrives på långfredagskvällen i ett tälthus i Masai Mara. Milsvid utsikt över steppen. Några svarta fläckar långt bort zoomades in och befanns vara elefanter. Zebror betar i trädgården och nu smattrar regnet mot taket. Vi har fått en god trerätters middag och ska vakna pigga i morgon för safari!

Ett litet p.s.        Vi fick veta i går att högsta domstolen fastslagit att valet var rättvist och helt i sin ordning. Kenyatta är nu president. Detta är inte populärt här bland Luo och Masaifolken har vi förstått. Men tror att domstolen är korruperad. Nu hoppas men på att Kenyatta blir fälld av internationella domstolen i Haag. Men åker han dit? Hur reagerar omvärlden i så fall? Många oroar sig för hur det går med internationellt bistånd. Hur ska det gå?

Men nu är vi tillbaka i Homabay och tänker fortsätta vårt arbete nästa vecka.  En redogörelse för påskhelgens äventyr kommer nog i nästa blogg. Hakuna Matata???