tisdag 5 maj 2015

Klara färdiga GÅ!

Så är vi igång igen
Vi fick vila hela helgen. Gjorde små utflykter till stan. Vi kände oss välkomna. Människor hälsar på oss och vi blir inte uttittade. Tänk om vi bemötte främlingarna hos oss lika väl?
Vi läste på i jeep-läkarmanualen. Jag fick lite rampfeber. Skulle jag klara av jobbet? I manualen finns så många förslag på injektioner av antibiotika--- sådant som vi i  Sverige bara ger när patienter är inlagda. Men det vanliga är det vanliga intalade jag mej.

 Måndag morgon och dags för avfärd. Vi mötte våra team,lastade jeeparna och så iväg. Leriga bumpiga vägar och vi körde fast. Vilken början--- chaufören var ny och vägen nyregnad. Men han fick i 4-hjulsdriften och kunde lätt komma loss.
Så kom vi till vår kyrka där vi för dagen skulle ha vår klinik. Lite skynken avgränsar de olika stationerna.--läkarmottagning, laboratorie, sjuksköterskans mottagning för barna och mödravård och apoteket. Teamet kunde sina rutiner. Hälsokommiteen var på plats. Det var en bra början tycker jag. Efter ett par patienter kände jag mej hemma. Jag imponerade på hälsokommiteen med att yttra de 3 meningar på swahili som jag kan. Så nu tror dom att jag är ett riktigt proffs!!!!! ( kanske).






Dag 2 var jobbigare. Jag hade 47 patienter men sjuksköterskan tog några stycken. Samtidigt mötte personal från statens hälsovård upp. De vaccinerade och hade mödravård. Det kändes bra att arbeta tillsammans men hela dagen var fylld av ljud--- småbarn som skrek i högan sky.
Många barn med malaria. Barnen har en "malaria-look" tycker jag. De ser trötta och hängiga ut.


Men flera mammor kom med friska barn, kanske lite snuva eller att de såg ut att ha ont när de bajsade--- d.v.s. krystade och grimaserade. Så det gäller att skilja fåren från getterna. Jag fick skicka ett par barn till sjukhus akut.
Så jag tror att vi gör nytta.
Efter mottagningen får vi lunch. I dag fick vi ris och bruna bönor samt avokado. Vi fick sked att äta med. I går åt jag ugali( majsgröt) med händerna a la Kenya.


Det började störtregna vid 3-tiden . Vi fick vänta med att åka hem tills regnet lugnat sej.
I kväll har vi lyse på full effekt--än så länge.
Det vill gärna bli bra!

8 kommentarer:

  1. Spännande att läsa jag skulle vilja vara där också. behöver de ingen gammal brevbärare.Kram och ha det bra Gittan hälsar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan väl komma hit ändå? Numera sker postgången via ett svisch i luften!

      Radera
  2. Kul att höra att du är igång. Som vanligt en stor omväxling mot det normala Rågångenlivet. Här är allt Ok. Hälsningar Ing-Britt o Sven

    SvaraRadera
  3. Är det mer välorganiserat där än på tidigare platser? Verkar så. Kul att se jeepen från Österlen ( Tomelilla)! / Ingegärd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo arbetet är bra organiserat. Jag har förmånen att ha Tomelilla -jeepen på min linje. Vi har en nys chaufför som testade krutet i motorn så jag fick säga till. Jeepen kan gå fort!

      Radera
  4. Karin och Knut undrar om det är en buffel på sista bilden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Knut och Karin, Nej det är ingen buffel. Det är en tjur som fick stå bunden ute i regnet. Kossor och tjurar ser ibland ut som bufflar med en puckel på ryggen. Kram Kram

      Radera