Försök se det från den ljusa sidan!

21/4.

Nu när det bara är två veckor kvar här har jag kommit i en liten depparperiod. Jag känner igen det sedan tidigare perioder. Nyhetens behag har lagt sig och präglad av vår effektiva kultur tycks allt vara osmidigt och oordnat. Men det brukar gå över. Eller är det biverkan av malariaprofylaxen? Kanske bäst att skylla på den!

Veckans större besvikelse är gårdagens klinik. När vi kom fram var ingen från hälso-kommittén på plats. Lokalen fullständigt tillstökad efter någon klantskalle till målare som målat taket och spillt ut färg överallt. Även undersökningsbritsen var full av vita färgfläckar. Så fanns det byggbråte och var oerhört dammigt och skräpigt. Vi väntade en ½ timme och ingen kom och ingen visste något, mer än att det var en begravning någonstans. Jag skrev ett brev till hälso-kommittén och sa att om de ville att vi skulle komma nästa vecka skulle de ringa dagen före. Sedan träffade vi ordföranden vid vägkanten på väg till begravning och han lovade dyrt och heligt att nästa vecka skulle allt vara o.k. Så hoppas att det hjälper.

Så har vi en liten kärv relation till vår hemhjälp. Vill inte gå in så mycket på det, men viss hjälp från “damernas detektivbyrå” skulle uppskattas.

Bosse håller humöret uppe. Han var i skolan i Cheptilill i dag och blev som vanligt väl mottagen. Rektorn kom sedan själv ner till kliniken och tackade för fotboll till flickorna. Vi vidarebefordrar tacket till Sävsjö.  Bosse lärde barnen att säga “Thank you Sävsjö”. Rektorn ska träna barnen så att de kommer med i världs-kuppen. Se upp Slatan! Jag “B” fick också en extra träning idag. Skolan ligger på 2100 m höjd så min puls kom upp i 140 direkt (jag gick upp). Flickorna o pojkarna i 8:an är ca 15 år och jag lär dem alltid några svenska uttryck som t.ex. “hej” och när jag skall gå “hej då”. De ställer sig upp och skriker Hej Då och applåderar.

I dag hade vi flera ganska sjuka barn som behövde medicin för öroninflammationer och malaria. Jag tror att malariafallen kommer att öka. Det har regnat ett bra tag nu, och sedan brukar malariasäsongen börja. Jag hade också i dag en sjukdom jag aldrig sett förut,( hemorragisk konjunktivit) tror jag. I alla fall en pojke med de rödaste ögon jag sett. Och ett återbesök från förra veckan. En liten 1½årig pojke med svår diarré och feber för en vecka sedan. Nu pigg och frisk! Så vad deppar jag för egentligen?  Nu återgår vi till “the sunny side of the street”

Vi tror att flygen till Europa har kommit igång igen. Tidningarna här skriver om askmolnet. Man är bekymrad för uteblivna leveranser av blommor och grönsaker. Och 2 dagar har man oroat sig för om Kenyas maratonlöpare ska kunna ta sig till London Maraton på söndag. Senaste nytt är att de ska få ta ett privatplan. Men kolla vilken djärv skämtteckning vi såg i tidningen “Nation”.

Så vi växlar mellan aska och åska! Solnedgången är kort men vacker!