fredag 8 maj 2015

"Den som är framme har lång väg att gå"

Torsdag var en jobbig dag. Kliniken låg bredvid en nyasfalterad väg. Ett djupt dike fick forceras. Många ögon följde proceduren. Det var hälsokomittén och patienter som satt och väntade. En hel lång rad.
Många patienter i en strid ström.

Det blev 61 stycken. Sköterskan tog några på slutet och då klarade vi av det. Ingen paus
tog jag även om jag tillfrågades om jag ville ha te-paus. Men jag ville jobba på.
Mycket malaria. Ett par dåligt nutrierade barn, hud, infektioner, svamp. Malaria, malaria.
Sårskador. Jo en man hade huggit sej i stortån när han slogs med ett vilt djur. Djuret bet honom i benet. Jag tror det var en mungoo.
. Sårskadan i handen hade skett kvällen innan. Kvinnan hade hållt upp handen när hennes man attackerade med kniv.
Vi fick lossa på bandaget och vätta rent. Då började det blöda jättemycket-- en liten artär stod och sprutade. Så även om skadan var för gammal för att primärsuturera hade jag inget val. Bedövningen hade passerat bäst före liksom suturen, men vi fick ihop såret Socialstyrelsen ser mej inte. Och även om den gjorde det -- fanns något bättre alternativ?                                                                                Vid 4-tiden var  vi klara och vi fick äntligen te och chapati.
 
 
 
Väl hemma böjds på green grams och chapati samt tomat och avokadosallad. Vi har nästan blivit vegeterianer.

I dag fredag har vi jobbat en vecka. Det går bra att jobba intensivt om det känns meningsfullt.
I dag just när vi svängt ut på stora vägen såg vi en folksamling framför oss. Ett par gummistövlar låg på stora vägen .
Konstigt tyckte jag, vem kastar ett par hela stövlar på vägen? Men några meter framför såg vi att det hänt en olycka. Det fanns en matato ( minibuss) med en motorcykel inkilad under fronten.  Jag frågade om vi inte skulle stanna men personalen körde bara på. Ambulans? Om det finns någon och den har bensin och vem skulle se till att han kom till sjukhus? Då riskerar men tydligen att ta på sej ansvaret.
Och det är nog svårt att tala om mänskliga rättigheter när själva livet inte är värt något. Tänker på berättelsen om den barmhärtige samariten. Kanske man tolkar den bokstavligen--- "Om det kostar mera ska jag betala när jag kommer tillbaka" Ungefär så minns jag att berättelsen var. Och vem har råd att betala här? Så kanske grundproblemet är fattigdom. Mänskliga rättigheter kan kanske tillämpas när fattigdomen är utrotad.

 Kulturchocken tycks redan ha infunnit sej  men i helgen ska vi njuta av bekvämlighet, sova i sköna sängar , bada i poolen, äta god mat. Dusch med tryck. Vi ska besöka ställen som vi varit på tidigare

Ska inte fördjupa mej i orättvisorna utan göra det lilla jag kan.

 Vår chaufför ska köra oss till Kisumu. Vi ska gå på stormarknaden och bränna lite pengar. "Köp en stor fisk" sa Nancy vår hushållerska.

 

2 kommentarer:

  1. Kära syrran! Dina två yngre systrar önskar storasyster en skön och avkopplande weekend. Här i Simris finns inga mango på träden men väl rosa körsbärsblommor och knallgula rapsfält..
    Eva ingegärd lennart o nova

    SvaraRadera
  2. Oj Oj Oj det var en jobbig dag ! Men det har tydligen gått bra. Här uppe i det vilda Småland har vi klyvit all vår ved och lagt på tork.Det var jobbigt det också. Bitten, Håkan, och William har hjälpt till i 2½ timma, Ha det bra och njut av "lyxen".M´buzi.

    SvaraRadera