fredag 22 maj 2015

Halvtid


Nu har vi jobba här i tre veckor. Sedan tidigare kommer jag ihåg att tredje veckan är en uppförsbacke. Vi är lite trötta på allt strul. Saker och ting fungerar inte som vi är vana vid.Vi känner oss som om vi varit ute i skogen och campat i tre veckor. Vi längtar efter flyt och bekvämlighet.
Som i helgen: Ulrika hade beställt "sparkling" water men när hon öppnade flaskan fanns där inga bubblor. Hon tillkallade kyparen som envisades med att det inte var något fel. När flaskan är kall, sa han, blir det inga bubblor. Ulrika bad om en ny flaska och då skakde han  den och visade att inte var några bubblor. Men när Ulrika öppnade flaskan bubblade det. Kyparen lommade iväg.Men till slut fick hon betala för båda flaskorna!
Men samtidigt när vi irriteras över sådana småsaker och än flera konstigheter får jag dåligt samvete. Jämfört med våra team-medlemmar har vi ju åtminstone för det mesta både el och rinnande vatten. Så Ibland får jag påminna mej om att jag faktiskt är här frivilligt.
Regntiden är inte slut ännu. Vi har haft åska och regn nästan varje kväll och natt. Ganska skönt med lite svalka!

Men vårt arbete är meningsfullt och intressant. Jag möter så många olika sjukdomar och problem. Allt från
okunnskap om kroppens funktioner till allvarliga sjukdomar. Den vanligaste diagnosen är malaria. Det finns fortfarande nya fall av HIV. Nu har vi hört att det brutit ut kolera i Siaya inte så långt härifrån.
 En vacker blomma att vila ögonen på-- det är gratis och bonus.

I dag kom en tunn mager kvinna till vår mottagning med sitt lilla barn 1 och 1/2 år. Hon hade själv kommit tilloss för att testa barnet. Barnet var HIV-positiv liksom ju mamman var. Hon hade fått diagnosen något halvår tidigare. Men hon hade inte sökt sig till närmaste hälsocentral eller sjuksköterskemottagning för att bli kollad och för att få bromsmedicin när det behövs. Så vi uppmuntrade henne att gå dit på måndag med barnet, Jag erbjöd en liten peng till "transport" d.v.s. en slant för att kunna ta MC-taxi dit. Hon sken upp så mycket att jag ökade på summan. När hon blev så glad tror jag att hon behövde pengen och att hon nu äntligen kan börja få behandling. Så en solskenshistoria mitt i tragiken.
Vi trivs med arbetet. Det är roligt att hälsokommitern är aktiva. De håller små föreläsningar för kön av patienter. Våra team-medlemmar är också motiverade och arbetsamma. Inget gnäll och strul där.
Nu har halva tiden gått.


I morgon ska vi möta dotter Elisabeth som ska vara med resten av tiden. Jag är så förväntansfull. Det blir en höjdpunkt i livet tror jag!
Sedan ska vi leva som dollarmiljonärer på en fin rekreationsanläggning vid Viktoriasjön. Hoppas kunna rapportera något fint därifrån!

7 kommentarer:

  1. Halva tiden redan! Hoppas ni får det bra tillsammans när Elisabeth kommer. Här hemma verkar allt vara lugnt. Dina berättelser är som vanligt intressanta. Förstår din frustration när det inte fungerar alla gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack , jo det blir säkert trevligt att ha Elisabeth här.

      Radera
  2. Hoppas Ni får en trevlig och intressant tid tillsamman Kram från Gittan /Kenneth

    SvaraRadera
  3. Hej vi tycker Du har tillräckligt med patienter.(du får jämföra med Sävsjö) Ta en hälsning till Elisabeth också.Det är intressanta stycken att läsa för den som är hemma i Nässjö. Hälsningar Arne o M`bozi.

    SvaraRadera
  4. Oj vad tiden går fort.. även där borta. Spännande att få ner Elisabeth. Kanske blir hon också en jeepdoktor framöver: Kram Ingegärd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo Elisabeth skulle bli jättebra här!

      Radera